2011 – en sammanfattning…

Jaha ja… nyårsafton och som brukligt ska man väl då sammanfatta året? Det går att göra rätt kort och koncist om man vill…

2011 var ett riktigt skitår och många tårar har runnit!

Ska man vara lite mer detaljerad så var det så här:

Året började med en vargavinter från helvetet – igen.

Under våren och sommaren gick all kraft åt att pendla 50 mil fram och tillbaks till Rättvik för att flytta mamma till äldreboende samt tömma och sälja lägenheten. Själva flytten gick över förväntan och hon fann sig väl tillrätta men sen vände det snabbt och otippat. Under sommaren mådde hon riktigt dåligt, främst psykiskt, och när det efter många om och men verkade vända framåt hösten, även om de positiva tecknen var knappt skönjbara – så gick hon bort… Det var ju inte meningen? Det skulle ju bli så bra det där?

Mitt i allt detta har vi lyckats klämma in ett antal tävlingar i högre klass spår som samtliga gått åt h…vete även om några få ljuspunkter har funnits i mörkret och två av tävlingarna åtminstone gav resultat ”godkänd”. Under våren behandlades Karlsson för noskvalster och i höstas var det tonsillit. Frågan är hur mycket av misslyckandena som berott på detta? Och hur mycket som berott på bristande fokus från min sida på grund av det som står i förra stycket. Några starter i lydnadsklass III har vi också hunnit med utan särskilt imponerande resultat.

Visst har det väl funnits positiva och roliga händelser mitt i allt detta (Årets Border, Kindslägret, SM…), men de poppar liksom inte upp överst på listan?

Den nyligen påbörjade sökträningen känns dock rolig, så avslutningen på året kanske är en vändning, trots allt…?

Nu håller jag tummarna för att 2012 blir ett betydligt bättre år, på alla plan.

Så nu vill jag önska både mig själv och er ett riktigt

 

Mellandagslyx

Kom just från stan, en mil bort. Där finns det inte en snöflinga. På ”fjället” ser det ut så här…?

Det jag skrev igår, om att snön förmodligen tinat bort, var en lögn. När jag gick ut strax efter visade det sig att den vräkte ner igen…

Anledningen till besöket i stan var att jag bestämde mig för att lyxa till det med proffsstädning av gammelbilen inför försäljningen. Att stå ute, med halvtaskiga ”verktyg” just nu kändes inte så lockande och eftersom jag har en bekant som driver bilvårdsfirma så…. Kostade bara några få hundralappar och bilen blev som ny, eller .. typ, nästan ny. 😉 Hade aldrig kunnat åstadkomma det resultatet själv och då körde de ändå bara en light-rekond, på min begäran. Äkta mellandagslyx kallar vi det. 🙂

I avdelningen (nästan) sovande hundar har vi två nya bidrag:

En sur terrier som prompt ska sova på sin randiga kudde även om husse sitter i vägen och det är (nästan) omöjligt. Men finns det hjärterum så…?

Sen kan man undra om Iza låtsas att hon är en vildhund som sover under en gran i skogen? Som sagt; det är lite tight. 🙂

Avslutningsvis så har nog amaryllisen inte läst rasbeskrivningen tillräckligt väl. NU blommar den? Åtta ståtliga klockor, och en till stängel på gång. Jag trodde det var jul vi kommit överens om – inte nyår?

Idag är det sista semesterdagen för den här gången. Detta innebär troligen att jag kommer uträtta stordåd, eller hur?

Sökpass 4.5

Här ligger de på tork, en del av våra träningskamrater.

De tvåbenta fick åka hem var och en till sig och torka av egen kraft, efter väl förrättat värv.

Förra gången kunde vi ju inte delta så det här som borde ha varit femte passet blev ju det fjärde istället. Två och en halv vecka sedan sist. Hur mycket skulle sitta kvar i den lilla terrierhjärnan? Naturligtvis var det utfärdat klass 2-varning för vindarna och det regnade mest hela tiden. Det börjar kännas som normaltillstånd för sökträning?

Till att börja med skulle vi köra vindmarkeringar på lite större avstånd men vindarna var milt uttryckt nyckfulla och det var inte helt enkelt att få till. Vid ett par tillfällen kändes det verkligen som om vinden kastade runt innan han riktigt hunnit förstå vad han hade i näsan? Ett par av dem kändes dock bra.

Andra passet var det markeringsövningar och där blev det stundtals lite tilt i terrierhuvudet. Han hittade lösrullarna utan större problem men vid den andra markeringen stannade han kvar hos figgen och bara tuggade på den, i trans, med fullständigt igentäppta öron?! Efter en stund lossnade dock vaxpropparna och vi kunde fortsätta. De känns inte som om han riktigt har förstått att vägen till pipleksakerna går via att komma in till mig med lösrullen? Det blir liksom lite för många steg? Å andra sidan var det ju bara andra gången vi körde markeringar så det kanske inte är så konstigt? Vad vet jag? Det största problemet är trots allt fortfarande för träningskamraterna att få mig att agera som jag ska. Men de kämpar på och talar tydligt med höga röster så det kanske ska gå till sist? 🙂

På vägen hem öste regnet ner och övergick gradvis i snö. Här hemma på fjället fastnade skiten på backen och det blev rejält vitt men nu tror jag det mesta försvunnit igen.

En semesterdag kvar, sen är det ju liksom bara vanlig helg igen, även om just den helgen råkar tituleras ”nyår”. Vi får se hur jag ska disponera morgondagen? Kunde ju vara mysigt att sova längre än till 06.00, till att börja med. Tror jag vaknat senast klockan 06 varenda dag på ”jullovet” och det är ärligt talat inte jättekul…

Glimtar av en julgran

Förutom hundarnas julklappsöppning har det ju inte varit särskilt mycket jul(bilder) i bloggen. I morse, när husse sov och det fortfarande var mörkt som i en säck utomhus, roade jag mig med att fota lite med dvärgkameran, på frihand. Ljuset bestod i stort sett av ljusslingan i granen.

OBS! Hyacinten hänger inte i granen men fick vara med ändå.

I övrigt har dagen bl a ägnats åt beslutsångestframkallande vandringar på och mellan några olika elektronikbutiker samt avbetande av en och annan idéell surdeg.

Men i morgon – då ska vi träna sök! 🙂

 

Mañana…

När man (läs: jag) är lite sådär planlöst ledig, som t ex när man (läs: jag) har jullov, drabbas man (läs: jag) lätt av mañana-syndromet; alltså – det kan jag göra i morgon.

För att undvika det i viss mån klarade jag av tre av de större projekten, åtminstone av de som ska utföras utanför hemmet, redan idag.

1. Besökte tre olika möbelaffärer och provsatt ungefär 28 fåtöljer utan att hitta den optimala. Medan jag provsatt den minst o-optimala fåtöljen bestämde jag mig för att köpa en ny Tempur-kudde istället. Räknas det som fåtölj…?

2. Besökte en golvfirma och valde mellan ungefär 72 sorters ekgolv. Plank, tvåstav, trestav, mycket kvistar, lite kvistar, lack, mattlack, dyrt, billigt? Fick med mig provplanka hem – 3-stav, mattlack, ganska lite kvistar men mycket bättre pris än det som var lite snyggare. Karlsson har gått på plankan (!) och jag tror den fick godkänt.

3. Besökte färgaffären och valde mellan ungefär 56 nyanser av grå väggfärg. Fick med mig två provburkar hem. En ljusgrå och en ljusgrå. Här är vi minsann wild & crazy!

***

Igår flög, btw, fan i mig och jag bestämde mig för att lägga ett spår till Karlsson. Det var ungefär 1,5 månad sedan sist så det var väl på tiden. Han löste det faktiskt riktigt snyggt och plockade samtliga apporter utan några tveksamheter. Han hade lite problem på ett ställe där jag gått snäva serpentiner men när han fått jobba på det en stund kom vi vidare. Vi avslutade det hela med ett rejält pipleksakmedsvans-race vilket var mycket uppskattat och sen sov han gott på kvällen. Och om någon har lyckats missa min nya favoritbild som publicerades i förrgår så kommer här en mer ”koncentrerad” variant.

Jag bara älskar bilden! Jag har den numera som skärmbakgrund i telefonen, på datorns skrivbord och på kylskåpet. Kommer på mig med att, med jämna mellanrum, trycka igång skärmen på telefonen bara för att få se den. 🙂 Rent tekniskt finns det väl mer att önska av bilden, men koncentrationen och uttrycket i hans ansikte värmer ett mattehjärta alldeles ofantligt! 🙂

Dagen efter kvällen före

Igår jobbade vi alltså ikapp det här med julafton och det tyckte i synnerhet hundarna var på tiden. Som vanligt gick de i tokspinn när paketen kom fram. Det här med paket under granen kan vi bara glömma sedan Karlsson gjorde entré i huset. Han är helt övertygad om att alla paket är till honom och döljer fantastiska leksaker. Vi kan väl uttrycka det som så att … det blir lite rörigt. När det så äntligen är dags att frigöra påsarna med paket ur förråden där de varit instängda blir det riktigt livat. Iza är ju inte den som är den så hon är nästan lika engagerad som lillebror. I alla paket, utan någon som helst hänsyn tagen till vad det står på etiketterna…

Men de får ju naturligtvis egna paket också. 🙂

Skynda, skynda…

Yes! Där lossnade den ur pappret!

En kort stund senare. Åsnan börjar se lätt sliten ut.
Observera själva pipen (vid pilen) som  redan är urmonterad
.

En ännu mer sliten åsna, tillfälligt i storasysters vård.

Dagen efter, strax innan begravningen…

Jag antar att det får betraktas som en lyckad (försenad) julafton?

Det är ju inte utan att jag ibland undrar hur det vore att leva med en terrier som kan ha den här typen av leksaker i flera timmar utan att slakta dem? Eller dagar? Eller t o m år?! Det förekommer. Har jag hört… 😉

 

När andan faller på… *

…sådär runt lunch på juldagen är det rätt skönt att ha en egen appellplan som lyser grön och snöfri. 🙂 Då kan  man få sig ett rejält lydnadspass med liten terrier medan husse tar schäfertanten på långpromenad.

Dagen började dock tidigt (går man och lägger sig tidigt, fullständigt uttråkad, vaknar man tidigt – enkel matematik) med traditionsenligt slappande. Jag tittade på film och hundarna slappade under granen. Jag har fortfarande inte riktigt förstått husses placering av bia-bädden men inte heller orkat göra något åt den…


Men lite senare blev det mer action. Vi började dock med porträttfotografering vilket terriern tyckte var ungefär lika mycket pest och pina som vanligt.

Men han blev på lite bättre humör.

Därefter körde vi ett rejält lydnadspass som innefattade bl a inkallningar…

…och sändande till ruta.

Hopp i livräddningsstil, i första försöket.

Sen gick det betydligt bättre.

Freestylekryp. Det ÄR lite svårt att krypa när matte är framför istället för bredvid, men det går. I alla fall en liten bit.

Tungapport hann vi också med…

…liksom metallapportering både på slät mark…

…och över hinder.

Vi avslutade med en fin vittringsapportering men då hade jag lagt ifrån mig kameran, precis som under större delen av träningspasset.

Gröna gräsmattor och hundträning kan få även en tjurig matte på betydligt bättre humör! 🙂

Om ett par timmar kommer svärföräldrarna och svägerskan hit för försenad julmiddag samt julklappsutdelning. Om man låtsas att man är i England eller USA så är det ju faktiskt helt normalt med sådana arrangemang den 25:e december…

* Märkligt uttryck, ”när andan faller på”, någon som vet var det kommer ifrån?