När andan faller på… *

…sådär runt lunch på juldagen är det rätt skönt att ha en egen appellplan som lyser grön och snöfri. 🙂 Då kan  man få sig ett rejält lydnadspass med liten terrier medan husse tar schäfertanten på långpromenad.

Dagen började dock tidigt (går man och lägger sig tidigt, fullständigt uttråkad, vaknar man tidigt – enkel matematik) med traditionsenligt slappande. Jag tittade på film och hundarna slappade under granen. Jag har fortfarande inte riktigt förstått husses placering av bia-bädden men inte heller orkat göra något åt den…

Men lite senare blev det mer action. Vi började dock med porträttfotografering vilket terriern tyckte var ungefär lika mycket pest och pina som vanligt.

Men han blev på lite bättre humör.

Därefter körde vi ett rejält lydnadspass som innefattade bl a inkallningar…

…och sändande till ruta.

Hopp i livräddningsstil, i första försöket.

Sen gick det betydligt bättre.

Freestylekryp. Det ÄR lite svårt att krypa när matte är framför istället för bredvid, men det går. I alla fall en liten bit.

Tungapport hann vi också med…

…liksom metallapportering både på slät mark…

…och över hinder.

Vi avslutade med en fin vittringsapportering men då hade jag lagt ifrån mig kameran, precis som under större delen av träningspasset.

Gröna gräsmattor och hundträning kan få även en tjurig matte på betydligt bättre humör! 🙂

Om ett par timmar kommer svärföräldrarna och svägerskan hit för försenad julmiddag samt julklappsutdelning. Om man låtsas att man är i England eller USA så är det ju faktiskt helt normalt med sådana arrangemang den 25:e december…

* Märkligt uttryck, ”när andan faller på”, någon som vet var det kommer ifrån?