Vissa i familjen tar det här med julstök och förberedelser med ro och en lätt attityd av laissez-faire. Vissa tar det på lite större allvar. Därför känns det extra tungt när husse, precis när vi börjde tro att vägarna faktiskt var tillräckligt salta, blev utringd på dagens andra runda. Klockan lär vara närmare midnatt när han är hemma och julafton är härmed inställd, eller åtminstone uppskjuten till i morgon. Igår var det en massa plusgrader. I morgon ska det bli en massa plusgrader. Varför inte idag också, va? VA?

Juldagen brukar vara helig för mig, av precis motsatta orsaker mot julafton.  På juldagen har man inga åtaganden. Huset är städat, mat finns och man kan ägna dagen åt att göra ingenting. Bortsett från en och annan hundpromenad naturligtvis. Nu blir det inte så.

Husse hann åtminstone hem till doppet i grytan hos svärmor. Eller, vi sköt fram det lite så att han skulle hinna hem, så halva dagen avlöpte enligt traditionen. Vad jag har att se fram emot nu är en kväll framför TV:n tillsammans med hundarna. Jag som ALDRIG brukar se på TV på julafton, om man inte räknar med Kalle Anka & Co då?!

Eller… man kanske skulle passa på att betala räkningarna? Det lär ju inte vara någon kö på internetbanken i alla fall.

Inte ens den förb… amaryllisen vill samarbeta. Den hade en uppgift – att slå ut till julafton, men inte ens det klarade den…

Ja, jag är rätt grinig och besviken och ledsen. Märks det?

I nuläget är det tveksamt hur god julen blir? Husse gav sig just iväg på dagens första sextimmarspass i saltbilen. Enligt ”chefen” skulle det troligen bli ett till… Kul i jul, typ. Det faktum att man aldrig vet när han ska jobba är nog det som sliter mest. Jag har ju själv jobbat skift med både jul-, nyårs- och midsommaraftnar i många år men det visste man liksom om flera månader (år?) innan och både man själv och omgivningen kunde ställa in sig på det.

Hade jag kunnat ringa och prata med mamma eller pappa hade det kanske känts lite bättre? Husses jobb i kombination med avståndet har ju gjort att vi inte firat jul med varken den ena eller andra på många år, men de har ändå bara varit ett telefonsamtal bort. Nu är det inte så längre…

Ja, jag vet att det finns de som har de mycket, mycket värre! Jag har trots allt ett varmt hus, mat på bordet (eller åtminstone i kylskåpet), två härliga hundar och husses lilla familj att tillbringa dagen (och kvällen) med om jag vill så egentligen är det inte alls synd om mig men ibland är man ändå sig själv närmast. Just nu vill jag mest att det ska vara en vanlig j…a lördag, vilken som helst, och inte julafton.

För övrigt så har det från vissa håll ifrågasatts varför Iza aldrig är med på julkorten numera. Jag vet exakt varför! Första året Karlsson fanns i familjen (2006) producerades detta julkort. Då hade jag tillgång till fotostudio, proffsfotograf med proffskamera och … fotoassistent. Samtliga inblandade, utom möjligen hundarna, höll på att avgå med akut magsår innan vi kom fram till det här slutresultatet, även om vi fick oss rätt många goa skratt på vägen. 🙂

En del av ”vägen” kan man se här, om man inte sett det förr (jag brukar visst länka varje jul…) och jag rekommenderar varmt ett klick på länken om man vill dra på smilbanden. Sen behöver man nog inte heller ifrågasätta valet av aktörer på de framtida julkorten. 😉

Så … nu hoppas vi att alla får en fin jul! Även jag ska nog skärpa till mig och reda ut det här. Som sagt; det kunde varit mycket, mycket värre men ibland är det lite svårt att bara bita ihop.