Igår jobbade vi alltså ikapp det här med julafton och det tyckte i synnerhet hundarna var på tiden. Som vanligt gick de i tokspinn när paketen kom fram. Det här med paket under granen kan vi bara glömma sedan Karlsson gjorde entré i huset. Han är helt övertygad om att alla paket är till honom och döljer fantastiska leksaker. Vi kan väl uttrycka det som så att … det blir lite rörigt. När det så äntligen är dags att frigöra påsarna med paket ur förråden där de varit instängda blir det riktigt livat. Iza är ju inte den som är den så hon är nästan lika engagerad som lillebror. I alla paket, utan någon som helst hänsyn tagen till vad det står på etiketterna…

Men de får ju naturligtvis egna paket också. 🙂

Skynda, skynda…

Yes! Där lossnade den ur pappret!

En kort stund senare. Åsnan börjar se lätt sliten ut.
Observera själva pipen (vid pilen) som  redan är urmonterad.

En ännu mer sliten åsna, tillfälligt i storasysters vård.

Dagen efter, strax innan begravningen…

Jag antar att det får betraktas som en lyckad (försenad) julafton?

Det är ju inte utan att jag ibland undrar hur det vore att leva med en terrier som kan ha den här typen av leksaker i flera timmar utan att slakta dem? Eller dagar? Eller t o m år?! Det förekommer. Har jag hört… 😉