Månad: mars 2011

Några timmar senare (efter promenad och lite andra aktiviteter) ser det ut så här igen?!

Med ojämna mellanrum går dock larmet igång. Hur han kan uppfatta alla katter som promenerar på grusvägen, dolda av en stenmur, är faktiskt en gåta?

…som om han tar sin uppgift som vakthund riktigt på allvar?

Även om det inte framgår här så är han dock omåttligt stolt över att han igår kväll, när vi satt på möte, lyckades välta en fullvuxen människa av stolen. 🙂 Att det kunde resulterat i skadestånd till människan och kraftigt minskade anslag till godis och leksaker för terriern tänkte han nog inte på.

Eller:

Hur man får 9 kilo borderterrier att inte få plats i en stor biabädd!

Eller:

Avdelningen för spännande bäddningar!

Eller – så är han helt enkelt väldigt trött?

Idag har vi invigt nya spårselen, i den magiska (snöfria) skogen. Vi fick dock klara oss själva eftersom A tävlade sök. Min plan var att träna spårupptag, och det gjorde vi.

Fem stycken blev det, omväxlande höger och vänsterspår. Han gick faktiskt bara bakspår en av gångerna, och det var inget större problem att vända honom. Ibland har han ju protesterat å det grövsta, och varit terrier ända ut i klospetsarna (som numera är lite kortare, se nedan), men han börjar foga sig i att matte faktiskt vet bäst. Åtminstone ibland. 😉

Upptagen följdes tre gånger av bara ca 50 meter spår + slut (leksak eller slutapport), och de två sista blev små minispår på ca 200 meter med en vanlig pinne också. Kontentan är; ligger spåret långt ut i rutan blir det problem. Efter ca 10 meter börjar han slå och snurra och har klara problem att fortsätta rakt ut. Alltså: många fler spårupptag som ligger lååångt ut från påsläppspunkten.

Vem som helst förstår ju att man inte kan ha en blekgrön spårlina till den nya, fina, turkosa selen.
Orange funkar också dåligt, så om någon hittar en turkos spårlina vill jag gärna ha in tips. 😉

Medan spåren låg till sig körde vi ett uppletande. Sex föremål, och fem av dem fick han in på egen tand. Det sjätte fick vi hjälpas åt med. Det märktes en klar skillnad i tempo idag, när vi var ensamma. Efter de konkurrenssituationer vi utsatte honom för i somras och höstas tror jag det räcker med att han vet att det finns andra hundar i närheten för att han ska tagga igång ordentligt. Även om Grappa legat i bilen de sista gångerna så har han ju varit väl medveten om hennes existens. Men han letade, och han fann. Även om det bitvis gick i trav.

När vi var klara med spåren var det meningen att vi skulle åka till Kind och mingla på deras sök- och rapporttävling. När jag fick live-rapport från tävlingsplatsen visade det sig dock att man låg åtskilligt före tidsschemat eftersom några ekipage brutit. Med andra ord skulle jag inte ha hunnit dit innan det var klart, så då blev det direkt hemfärd istället.

Efter hemkomsten har jag bl a klippt klorna på båda hundarna. På Karlsson lyckades jag klippa yttepyttelite i pulpan på ena sporren.

Om man tittade ordentligt kunde man se att det sipprade ut lite blod.

Om man lyssnade på terriern kunde man tro att jag huggit av honom tassen.

Jag tror att han behöver en ”theme-song” att nynna på i dylika situationer. Kanske den här? (Och då tänker jag i synnerhet på refrängen. 😀 )

Alla har vi väl våra traditioner, mer eller mindre viktiga. I den här familjen är det naturligtvis också så, och Karlsson har en lite (läs: mycket) udda tradition, men jätteviktig! Jag tror att jag har avhandlat detta förr i bloggen, för ett par år sedan, men något bildbevis har vi aldrig haft.

Jag är lite osäker på hur det egentligen började, men det var troligen när jag kom på att toaletten var ett lagom stort (=läs: litet) utrymme för att träna på att avlämna föremål i min hand (utan att springa 2 km i cirklar först) i utbyte mot godis. Detta överförde sedan liten Karlsson alldeles på egen tand till de tomma toarullarna i papperskorgen. Man tager vad man haver liksom. Och så håller vi på – än idag.

Varje kväll, när det är dags för kvällens sista toabesök, följer han med in. Inte annars, bara sista gången innan läggdags. Och sedan apporterar han för brinnande livet. Fyra gånger, och för varje toarulle får han 0,25 mini-frolic. Efter varje avlämnat ”föremål” kastar jag tillbaks det i papperskorgen och han hämtar igen. Helst samma. Skulle papperskorgen vara nytömd – gud förbjude – blir han djupt olycklig. Det har gått så långt att jag alltid sparar några tomma rullar på botten åt honom. Efter några semesterveckor, away from home, är han gravt abstinent och det lyser ur ögonen på honom när vi, första kvällen hemma, kan göra som vi brukar.

Det är också jätteviktigt hur man greppar toarullarna. Längst ut i ena änden, med ett löst grepp, ska det vara. Jag är tacksam så länge han inte väljer samma taktik på apportbockarna. 🙂

Det är alltså vårt lilla kvällsnöje, de flesta av årets 365 dagar. Snälla… säg att det är fullt normalt? 😛

Dagen idag blev föremål för viss omplanering. Ymnigt snöfall (igen) gjorde att jag flyttade den tänkta spårträningen till i morgon. Istället har jag ägnat mig åt bl a lite skrivande och bildletande, samt lite annat plock. Dock har jag inte slängt en enda pryl, men dagen är ju inte slut så jag hinner nog. 😉

I tisdags beställde jag ju en ny, måttsydd, spårsele till Karlsson ifrån Björkis. Beräknad leveranstid – två veckor. Två veckor blev – två dagar! Jag har nog aldrig varit så imponerad av leveranstiden hos något företag. Igår fick jag sms om att den var inlämnad på posten, i Kiruna. Idag fick jag sms om att den fanns att hämta på ICA. Och den riktiga högvinsten kom när jag öppnade paketet och provade. Den sitter perfekt, och var till och med i rätt färg! På bilden ser den väldigt ljusblå ut, precis som den gamla, men det är faktiskt samma färg som på det infällda halsbandet – turkost, naturligtvis! 🙂 Skymning, snö och blixt var tydligen inte optimalt för färgåtergivningen.

Nu är vi naturligtvis vansinnigt sugna på att inviga den. Ev. blir det en tur söderut i helgen för att kolla om det fortfarande är barmark i den magiska skogen. Här har ju snön fortsatt att vräka ner idag också… 😦

Med anledning av ovanstående väder blev det ingen lång promenad när jag kom hem från jobbet. Men trots den begränsade längden hann vi klämma in hela tre sorters nederbörd (regn, snö, hagel), två älgar och två åskknallar. Det gäller att vara effektiv. 😉

Mitt rens- och röjprojekt har gått lite på sparlåga den här veckan, men jag har kört en-pryl-om-dan-taktiken. Dvs jag har öppnat ett skåp och slitit tag i en random pryl som jag tror mig kunna leva utan, och blixtfort stoppat ner den i loppislådan. Men i helgen tar vi nya tag, hoppas jag!

Och för att inte gå under fullständigt i det här extremt tragiska vädret så gäller det att hålla tulpanvasen fylld.

Idag skrev jag följande på FB:

Ja men en snöstorm var ju EXAKT vad vi behövde nu… 😦

Och snöstorm it is, fortfarande. Dagens lunchpromenad företogs åt det håll där det är hyfsat lä med tanke på rådande vindriktning, men sista biten hem piskade snön i ansiktet så att det gjorde ont, och jag såg i princip ingenting genom mina snömoddiga glasögon. Tydligen ska det fortsätta även under morgondagen, men jag har fortfarande inte gett upp hoppet om att en del av det (eller helst allt) ska komma som regn även om det är föga troligt, här uppe på berget.

För att muntra upp mig tröstshoppade jag lite (eller mycket?) hos Foderbilen. Har efter mycket funderande bestämt mig för att byta till Standardt* på Iza, så en säck sådant blev det beställt, och lite till. Håller nu tummarna för att det är så bra som alla säger. Och igår tröstshoppade jag en ny spårsele till Karlsson. Eller åtminstone beställde jag en, från Björkis. Måttsydd! Storlek: minus 0,5, typ. Han har ju storlek 0 (noll) på den nuvarande, som är för stor, så då måste det väl bli något med minustecken framför antar jag? 😉 Två veckors leveranstid, på ett ungefär. Den spänningen! 🙂

En annan, och billigare, ljuspunkt i eländesvädret är det att hitta en blomma på en av pelargonsticklingarna!

Kelette vill jag minnas att den heter, och ja… man ser ju (o)vädret utanför.

* Om man bara skriver standart.se i webbläsaren hamnar man hos – Orijen, ett helt annat hundfoder. Ett fult, men tyvärr helt lagligt trick.

Igår kväll, vid sista kvällsrastningen, inträffade något lite udda. När jag och fyrfotingarna klev ut genom dörren började Karlsson omedelbart stormskälla (men var kontaktbar), och Iza stelnade till och stod bara kvar på trappan, utan att säga ett ljud. När jag påtalade att vi kanske skulle lämna trappan gick Iza först, men med stel kropphållning. Hon klättrade upp i första bästa snödriva, alltså precis nedanför trappan, och uträttade sina behov. Sen tog vi ett snabbt varv på infarten där hon nosade mycket intensivt, och sen tyckte hon det var en lysande idé att gå in.

Nyfikenienstruthunden som aldrig visar rädsla brukar inte uppträda på det sättet. Karlssons uppträdande sa inte så mycket mer än att det varit något där, från katt och uppåt, men Izas beteende sa inte ”katt” eller ”rådjur”. Definitivt inte!

Izas beteende sa ”rovdjur”. Tror jag. Vad lär vi dock aldrig få veta…

(Jag vet att katter räknas till rovdjuren, by the book, men Iza har ett lite annorlunda räknesätt. 😉 )

Jag tog mig ett allvarligt snack med bloggen, och vi kom fram till att så här kan vi inte ha det. Det får bli en timeout i timeouten i alla fall. (Btw, skriver man timeout eller time out? Att googla blev man inte klokare av. Båda varianterna förekommer frekvent, och eftersom vi, jag och bloggen alltså, använde den särskrivna varianten igår blir det den ihopskrivna idag. Så att det jämnar ut sig.)

Förra veckans tjänsteresa till Norge gav inte många blogguppslag. Jobb hela dagarna, och kvällar på hotellrummet med dator och TV-serien Weeds, och en bok. Det var inte bara en gång jag frågade mig hur folk överlevde på hotell innan den bärbara datorn uppfanns? Och FB? Och diverse bloggar att läsa. Tiden gick nog långsamt ändå.

Igår blev det inte mycket gjort (läs: ingenting) på hundträningsfronten, trots det vackra vädret som faktiskt gav lite vårkänning. Men på andra fronter uträttade jag desto mer. Tyvärr det mesta inomhus…

Idag slet jag mig dock loss och åkte till en grusfotbollsplan i närheten och körde ett rejält pass i solgasset. Att planen ligger i en ”grop” gjorde det hela extra varmt och behagligt. 🙂 Och även om jag hade föredragit gräs, så var grus åtskilligt mycket bättre än snö och is. 🙂

Vi körde nog igenom de flesta momenten (utom hopp, stege och kryp) i både lydnadstrean och högre klass, med mer eller mindre lyckat resultat. Dagens höjdpunkt var att han sprang klockrent till rutan (nästan utan ljud!), från tävlingsmässigt avstånd, i första försöket. Och han hade inte sett mig sätta upp den. En fin vittringsapportering lyckades han också med, ända tills pinnen slet sig på vägen in. Det där dåliga greppet måste vi jobba på. På det stora hela känns det ganska stabilt. Om jag bara kunde få honom att vara tyst också…

Kameran var med, och några bilder kommer här. En annan av dagens höjdpunkter; jag tror jag börjar fatta det här med slutarprioritet på kameran! Efter tre år, typ… Nåja, bättre sent än aldrig, och skärpan blev genast betydligt bättre. Kameran kan trots allt inte ha haft något jätteenkelt fokuseringsjobb med grusfärgad hund på grus!

De två sista bilderna, på rutan, är inte tagna i första försöket. Då var faktiskt placeringen, mitt i rutan, betydligt bättre!

Mitt rensningsprojekt går framåt i bra takt, och nu är faktiskt hela arbetsrummet samt kattvind nr 1 genomgången och klar. Där finns (nästan) inte en pryl som inte är vriden och vänd på, och värderad utifrån affektions-, nostalgi- samt bra att ha-faktor. Väldigt mycket har hamnat lågt på samtliga dessa listor och hittat vägen till sopsäcken alt. loppislådorna. Idag fick sig till och med jul- och adventstlådorna en genomgång, och mer än hälften har nu lämnat huset. Den optimala tidpunkten för den sortens rens torde väl egentligen vara mellan jul och nyår. Allt som ligger kvar i lådorna borde ju då kunna slängas, men nu blev det inte så, och det gick ju bra ändå. Varje säck som slängs i containrarna på återvinningscentralen är en nästan fysisk lättnad. Till veckan, och nästa helg, jobbar vi vidare på rensprojektet!

Bloggen har tydligen tagit time out?! Men det är inte helt omöjligt att den återkommer inom en snar framtid, i en dator nära dig.