In the dark?

Igår kväll, vid sista kvällsrastningen, inträffade något lite udda. När jag och fyrfotingarna klev ut genom dörren började Karlsson omedelbart stormskälla (men var kontaktbar), och Iza stelnade till och stod bara kvar på trappan, utan att säga ett ljud. När jag påtalade att vi kanske skulle lämna trappan gick Iza först, men med stel kropphållning. Hon klättrade upp i första bästa snödriva, alltså precis nedanför trappan, och uträttade sina behov. Sen tog vi ett snabbt varv på infarten där hon nosade mycket intensivt, och sen tyckte hon det var en lysande idé att gå in.

Nyfikenienstruthunden som aldrig visar rädsla brukar inte uppträda på det sättet. Karlssons uppträdande sa inte så mycket mer än att det varit något där, från katt och uppåt, men Izas beteende sa inte ”katt” eller ”rådjur”. Definitivt inte!

Izas beteende sa ”rovdjur”. Tror jag. Vad lär vi dock aldrig få veta…

(Jag vet att katter räknas till rovdjuren, by the book, men Iza har ett lite annorlunda räknesätt. 😉 )