Alla har vi väl våra traditioner, mer eller mindre viktiga. I den här familjen är det naturligtvis också så, och Karlsson har en lite (läs: mycket) udda tradition, men jätteviktig! Jag tror att jag har avhandlat detta förr i bloggen, för ett par år sedan, men något bildbevis har vi aldrig haft.

Jag är lite osäker på hur det egentligen började, men det var troligen när jag kom på att toaletten var ett lagom stort (=läs: litet) utrymme för att träna på att avlämna föremål i min hand (utan att springa 2 km i cirklar först) i utbyte mot godis. Detta överförde sedan liten Karlsson alldeles på egen tand till de tomma toarullarna i papperskorgen. Man tager vad man haver liksom. Och så håller vi på – än idag.

Varje kväll, när det är dags för kvällens sista toabesök, följer han med in. Inte annars, bara sista gången innan läggdags. Och sedan apporterar han för brinnande livet. Fyra gånger, och för varje toarulle får han 0,25 mini-frolic. Efter varje avlämnat ”föremål” kastar jag tillbaks det i papperskorgen och han hämtar igen. Helst samma. Skulle papperskorgen vara nytömd – gud förbjude – blir han djupt olycklig. Det har gått så långt att jag alltid sparar några tomma rullar på botten åt honom. Efter några semesterveckor, away from home, är han gravt abstinent och det lyser ur ögonen på honom när vi, första kvällen hemma, kan göra som vi brukar.

Det är också jätteviktigt hur man greppar toarullarna. Längst ut i ena änden, med ett löst grepp, ska det vara. Jag är tacksam så länge han inte väljer samma taktik på apportbockarna. 🙂

Det är alltså vårt lilla kvällsnöje, de flesta av årets 365 dagar. Snälla… säg att det är fullt normalt? 😛

Dagen idag blev föremål för viss omplanering. Ymnigt snöfall (igen) gjorde att jag flyttade den tänkta spårträningen till i morgon. Istället har jag ägnat mig åt bl a lite skrivande och bildletande, samt lite annat plock. Dock har jag inte slängt en enda pryl, men dagen är ju inte slut så jag hinner nog. 😉