Även om jag i blogg-presentationen här till höger hävdar följande: ”De stora ämnena; sport, religion och politik lämnar jag över till bättre lämpade skribenter” så måste jag göra ett undandtag. Och undantaget bevisar bara att sport inte är nyttigt. 😉

Om nu någon till äventyrs har missat detta:

http://tv.expressen.se/nyheter/inrikes/1.2376420/3-ariga-ebbas-tarar–dumma-sandviken

(Själv visste jag inte ens att det varit bandyfinal…)

Dagens (något udda) vårtecken, i omvänd kronologisk ordning:

3. Idag när jag kom hem från jobbet hade det ”gått hål” på vår åker (som inte är vår, egentligen). När det massiva snötäcket där har börjat släppa taget brukar det innebära att vår egen appellplan (som faktiskt är vår) också borde vara snöfri hyfsat snart!

***

2. Idag har jag haft skor utan skaft på mig! Både till jobbet och på kvällens promenad med schäfertanten. Det var inte ens dubbar under sulorna på promenaden och det var första gången på fyra månader! Förvisso stod det fortfarande Icebug på skorna, men inga dubbar, inga skaft.

***

1. Husse gick upp någon gång mitt i natten, typ – för att köra asfalt! Inte för att ploga snö eller salta!

När jag kom hem från jobbet tog jag en skön promenad med pantertanten, på tu man tass, vilket inte händer alltför ofta. Vi passade på att ”träna” lite, beväpnade med en stor portion humor och en näve godis. Kraven på precision är ju inte direkt höga, men hon blir glad när hon får göra något. Jag konstaterade att vad det gäller framförgående så sitter takterna i. Det framgår inte riktigt av bilden (det är inte så lätt att gå och samtidigt fota med iPhonen, som inte direkt har världens bästa kamera) men i framförgåendet får hon alltid en väldigt lustig vinkel på öronen. Jag har alltid belönat det momentet genom att kasta godis mellan hennes öron (nåja, det kan vi kanske ta med en nypa salt?) så att det landat ett par meter framför henne. Detta har resulterat i att hon har ett öra åt väster och ett åt öster – typ. Hon måste ju både lyssna bakåt, för att höra när jag kastar, och ha fokus framåt för att med både syn och hörsel lokalisera var godisbiten landar. 🙂

Stegförflyttningar och vändningar på stället utför hon också med viss bravur om hon får en chans. Tyvärr fick vi ju aldrig möjlighet att visa upp det på tävling eftersom det inte dyker upp förrän i elitklass.

Vid hemkomsten passade vi på att fixa lite, eller ganska mycket, byggmaterial till hugade småfåglar som är i bobyggartagen. Furminatorn är fantastisk!