Om vi skulle ta och avsluta veckan med lite statistik då?
Under hela sin karriär (som jag la ner vid 7,5 års ålder) gjorde Iza åtta officiella tävlingar (samt några KM i bruks):
1 x appellklass spår
5 x lägre klass spår
2 x högre klass spår
Lydnadstävling blev det inte en enda gång för hennes del.
***
Under perioden 8:e augusti – 19:e september, knappt 1,5 månad, i år har Karlsson gjort lika många tävlingar!
2 x lydnadsklass III
6 x högre klass spår
Bra eller dåligt? Jag vet inte. Det jag kunnat konstatera är dock att han varit mer och mer taggad för varje spårtävling. Piggare på morgonen, samt mer motiverad och fokuserad på upptagen mot slutet av den här intensiva perioden. Uppletandet i lördags var ju ljuvligt, och det bästa han gjort någonsin. Strulet i spåret tror jag inte har så mycket med mängden att göra. Och bottennappet i söndags (helt och hållet my mistake) vill jag helst glömma.
Nackdelarna är väl att han blir mer och mer införstådd med att det inte delas ut belöningar på appellplan i tävlingssituationer.
Under hela sin tävlingskarriär har Karlsson, som inte ens har fyllt fem år, totalt gjort 26 officiella tävlingar.
4 x lydnadsklass I (krävdes för att få ett förstapris)
4 x lydnadsklass II (krävdes för att få ett LP)
2 x lydnadsklass III
1 x appellklass spår
1 x lägre klass spår
14 (!!!) högre klass spår
Till det ska man lägga ett antal inofficiella i form av klubbmästerskap, sjuhäradsmästerskap och rasklubbsmästerskap.
Nåja… vi tycker ju fortfarande att det är roligt, så vi kör väl på ett tag till. Nu är det dock bara en tävling kvar i år, en lydnadstävling nästa helg. Sen blir det ett lååångt vinteruppehåll och då hoppas vi på en grön vinter så att vi kan hålla igång (och förbättra) skogsarbetet, men även lydnaden.
En fördel med det myckna tävlandet är ju att jag får rutin. Med Iza kände jag mig lika osäker och nervös varje gång, mycket pga orutin. Nu är jag oftast lugn, och aldrig lika skärrad som jag var med henne. Men det hänger väl till stor del på hundindividen också. 🙂
vallterrier.com 