Näst bästa någonsin

Efter en natts usel sömn ringde klockan 04.00 i morse. Det var bara att kliva upp och efter lite förberedelser sätta sig i bilen för att styra mot Karlsborg och nästa tävling i högre klass spår. Under vägen (ca 15 mil) hann jag fråga mig själv ett antal gånger varför jag egentligen  håller på med det här? Jag fick inga bra svar. Jag var tydligen för trött?

Redan innan avfärd började jag ana att Karlsson var på hugget. Han stod nämligen i givakt i hallen när jag började klä på mig strax efter 05.00, och det är inte likt honom, den tiden på dygnet. Förra helgen fick jag nästan lyfta honom ur Bia-bädden, trots att klockan var mycket mer när det var dags för avfärd.

Med hjälp av lite doping till matte (Red Bull) kom vi i alla fall fram i god tid till Karlsborgs BK.

Vi var sju startande i högre klass, och började med platsliggning. Lugnt och fint och alla hundar låg där dom skulle när vi kom tillbaka.

När det var dags för lydnaden fick jag fog för mina misstankar från morgonen. Han var på hugget!

Stundtals undrade jag vilka droger han gick på, eller om han helt sonika sugit i sig ångorna från min Red Bull under bilresan? Fart och fläkt var det, och roligt hade han. Det kostar dock på när det handlar om poängbedömning.  Vi nollade framåtsändandet och hade rätt mediokra poäng på resten av lydnaden också. Men som sagt, han hade roligt, och jag kan inte sticka under stol med att jag också hade kul. Jag har nog aldrig sett honom så taggad på en lydnadsplan vad jag kan minnas? Poängen redovisas sist, som vanligt. Att det inte var några uppflyttningspoäng var helt klart innan vi åkte ut i skogen, men jag hängde inte så mycket läpp för det. Vi hade ju haft roligt, som sagt. 🙂

Sedan bar det ut i skogen för spår. Han gjorde ett bra upptag åt rätt håll, även om han vimsade liiite. Värt betyg 9 tyckte domarna.

Han spårade bra och hittade fem pinnar + slut. På några ställen hade han nog luftvittring av vilt så att det blev stopp, och på slutet gjorde han en fuling och genade till slutapporten och tappade där en pinne. Eventuellt kan han ha fått vittring på mottagaren/spårläggaren, men jag tror egentligen inte det. Nåja, jämfört med de övriga tävlingsspåren från den här hösten så var det ett riktigt lyft och vi fick ett positivt avslut med belöning i form av latexpipmedsvans, en massa godsaker och en glad matte. Tid på spåret: 28 minuter… Äh, man har ju 30 på sig, så varför stressa? 😉

Sen kom grädden på moset! Uppletandet! Vi har ju inte kört något uppletande sedan fiaskot i hemmarutan efter tävlingen i söndags, och dessutom gick det inte lång tid efter spåret så jag var osäker på hur trött/pigg han skulle vara. Energi verkade det dock finnas kvar, frågan var bara om han skulle kunna kanalisera den rätt? Efter oss i ”kön” hade vi en jättemörk schäferhane  och jag tror faktiskt Karlsson gick på min historia om att det var en malle som skulle ta hans saker om han inte gjorde det själv. 😀

Hur som helst; tre föremål fick han in, och det fjärde hade han nog i näsan när tiden var ute. Han jobbade bra och jag är jättenöjd. Maxbetyg med tre föremål är ju 8. Han fick 7 resp 7,5, avdrag för lite tugg, så i övrigt skötte vi oss nog rätt bra. 🙂

Totalt fick vi ihop 440,5 poäng och, för första gången, uppflyttningspoäng på specialen (spår och uppletande)!!! Även om det var på håret, men det var i alla fall på rätt sida strecket. Men hallå… med lydnadspoängen från Mullsjö för två veckor sedan (om man förutsätter att vi fått en 10:a på platsen som vi aldrig gjorde) så hade det varit klart! Vi hade varit uppflyttade! Om inte om vore…

Han kom på en hedrande tredjeplacering, slagen av en aussie och en vorsteh, och efter oss i resultatlistan hade vi tre schäfrar och en kh collie. Man får gotta sig åt det lilla som sagt. 😉 Och sett till totalpoängen var detta faktiskt vår näst bästa tävling någonsin i högre klass. Efter föregående helgers depp och uppgivenhetskänsla känns det faktiskt riktigt, riktigt bra och hoppet lever. I morgon går vi upp samma okristliga tid och åker till Nässjö, så får vi se hur det slutar?

Poäng

Fritt följ; 5/6,5  dk, luft, position, dålig språngmarsch, nosar
(Hm… ja det var inte mycket han inte hann med, för att uttrycka det milt. På plussidan var dock att galoppkommandot återigen fyllde sin funktion, fast den här gången lite för bra, och han kom för långt fram istället.)

Inkallande med ställande: 9/9 sakta stå, bra tempo
(Jo tack, tempot var så bra att jag är förvånad att han öht stannade! Kul med positiva kommentarer i protokollen också.)

Framåtsändande: 0/0 dk, vallar, stannar, långt avstånd, position
(Här blev det någon form av hopp och lek. Eller möjligen träning på ökad galopp? Hej och hopp vad det gick, och så var han tvungen att kolla in de ljusgröna platsmarkörerna i ytterhörnorna, för såna hade han minsann aldrig sett förr…)

Kryp: 7/7 dk, position, bra  kryp
(Lite segt i starten, men betydligt bättre tempo på själva krypet än på tidigare tävlingar där vi öht fått betyg.)

Skall: 8,5/9  Ngt glest

Tungapport: 6/5 startgnäll, morr, släpper, dk
(Men han hade i alla fall roligt, och tvekade inte i själva gripandet den här  gången.)

Hopp: 7/7 gnäll, annars bra.
(Här bubblade det över genom munnen på den lille och det var nog snällt att kalla det gnäll för det var väldigt nära gränsen till skall, både på ut- och tillbakavägen.)

Platsliggande med skott: 10/10

Spårupptag: 9/9

Spår: 8/8

Uppletande: 7/7,5

Totalt 440,5  poäng.

I brist på dagsaktuella bilder kör vi en favorit i repris, från Linköping i augusti.

Foto: Camilla Venerot