Igår lekte jag lyxhustru och tog ledigt på eftermiddagen (komptid) för att träna hund. Tänk om man kunde försörja sig (och hinna med jobbet) på en halvtidstjänst? Men det kan jag väl bara drömma om… Det är i alla fall skönt att kunna lyxa till det ibland. 🙂
Jag begav mig några mil söderut där S lagt ut ett spår åt oss. Som assistent hade hon haft ett stycke löslöpande långbent malle som skulle simulera Bambi och lägga förledningar över spåret, och det hade han uppenbarligen lyckats riktigt bra med. Spåret var välsnitslat så att jag skulle se vad Lennart Å. Karlsson hade för sig, och det hade han! För sig alltså… På sluttampen gick det utmed en skogsväg, och mycket riktigt ville han ut på den. Pinnar plockade han dåligt också… Suck! Med facit i hand är det tveksamt hur mycket han lärde sig av det hela, mest pga osäker matte.
Sen åkte vi vidare till Kinds BK där jag tränade lite blandad lydnad samt fotade Bambisimulantens apporteringsträning och hans storebror som tränade mondioring. Det är en himla rolig gren, det lilla jag nu sett, och det är ingen tvekan om att hundarna gillar det. Inte så statiskt som svenskskyddet utan mer varierat från gång till gång.
Många långa ben är det att hålla ordning på. Inte helt olik Bambi, eller? 🙂
Farbror Bosse tränar MR.
Jag lämnade sedan Kinds BK och åkte vidare till Elfsborgs BK (det ligger på vägen hem) och körde ytterligare lite lydnadslydnad. Snacka om att det lilla terriertrollet somnade rätt gott när vi kom hem. 🙂
Ikväll har vi kört ett spår på hemmaplan. Det var inte alltför långt men innehöll en (nästan) spetsvinkel, ett virrvarr, en sträcka med trappvinklar, en återgång samt att de sista 100 metrarna gick utmed en väg som vi brukar gå över, men … idag var han mer intresserad av spåret än av vägen och det får man väl se som ett framsteg? På det stora hela spårade han jättefint, men… de där jäkla pinnarna? Han missade två (av åtta), trots att han aldrig var mer än en meter eller möjligen två från spårkärnan? Övriga (bl a två skogspinnar) slängde han sig över och fångade? Jag förstår inte riktigt vad det är som händer i den lilla terrierhjärnan? Nåja, vi får träna pinnar separat, utanför spåret.
Lite lydnadslydnad hann vi också med på hemmaplan. Dagens stora glädjeämne var att fjärrdirigeringen åter var i funktion. Den har varit trasig både måndag och tisdag, men idag funkade den igen. 🙂
Och på tal om halvtid: nu är det ganska exakt halvtid (utan pausvila som framgår ovan) i höstsäsongen på tävlingsbanorna. Vi har några chanser kvar, så håll nu tummarna några veckor framåt så kanske vi fixar detta? 🙂
vallterrier.com 