Om vi skulle ta och avsluta veckan med lite statistik då?
Under hela sin karriär (som jag la ner vid 7,5 års ålder) gjorde Iza åtta officiella tävlingar (samt några KM i bruks):
1 x appellklass spår
5 x lägre klass spår
2 x högre klass spår
Lydnadstävling blev det inte en enda gång för hennes del.
***
Under perioden 8:e augusti – 19:e september, knappt 1,5 månad, i år har Karlsson gjort lika många tävlingar!
2 x lydnadsklass III
6 x högre klass spår
Bra eller dåligt? Jag vet inte. Det jag kunnat konstatera är dock att han varit mer och mer taggad för varje spårtävling. Piggare på morgonen, samt mer motiverad och fokuserad på upptagen mot slutet av den här intensiva perioden. Uppletandet i lördags var ju ljuvligt, och det bästa han gjort någonsin. Strulet i spåret tror jag inte har så mycket med mängden att göra. Och bottennappet i söndags (helt och hållet my mistake) vill jag helst glömma.
Nackdelarna är väl att han blir mer och mer införstådd med att det inte delas ut belöningar på appellplan i tävlingssituationer.
Under hela sin tävlingskarriär har Karlsson, som inte ens har fyllt fem år, totalt gjort 26 officiella tävlingar.
4 x lydnadsklass I (krävdes för att få ett förstapris)
4 x lydnadsklass II (krävdes för att få ett LP)
2 x lydnadsklass III
1 x appellklass spår
1 x lägre klass spår
14 (!!!) högre klass spår
Till det ska man lägga ett antal inofficiella i form av klubbmästerskap, sjuhäradsmästerskap och rasklubbsmästerskap.
Nåja… vi tycker ju fortfarande att det är roligt, så vi kör väl på ett tag till. Nu är det dock bara en tävling kvar i år, en lydnadstävling nästa helg. Sen blir det ett lååångt vinteruppehåll och då hoppas vi på en grön vinter så att vi kan hålla igång (och förbättra) skogsarbetet, men även lydnaden.
En fördel med det myckna tävlandet är ju att jag får rutin. Med Iza kände jag mig lika osäker och nervös varje gång, mycket pga orutin. Nu är jag oftast lugn, och aldrig lika skärrad som jag var med henne. Men det hänger väl till stor del på hundindividen också. 🙂
vallterrier.com 
Tävlingsrutin är inte att förakta framför allt för oss 2-beningar!! Jag känner ju hur jag tappat den totalt när det gäller brukset, som jag ju inte tävlat på säkert 5 år (sedan jag lade ner både Hampus och Simbas spårkarriärer). Funderar allt mer på att starta Otto i appellspår – om inte annat så får min egen ”känsla” innan det blir dags att ta ut den lille svarte. Nu är det ju förvisso ny hund – ny känsla, men ändå…
Och oddsen för en lika kall, lång och snörik vinter i år måste väl vara minimala?
Förstår precis…Men passa dig nu att det inte går för dig som för min kompis Ann med sin spanska vattenhund, det gick ju rätt bra för dem tom lk 3, sen 26 (!) starter i elit med bara ett 1:a pris på 255.5 p, dvs minsta möjliga marginal pga en snäll domare…Hon la ner helt & hade ett uppehåll med momentlydanden på 2 år men försökte igen på rasklubbens mästerskap härom veckan. Det gick ju åt h-e det också, hunden mindes tävlingssituationen och sket i allt…Och nu har de lagt ner all träning för gott (även spåret där de var uppflyttad till högre). Jättetråkigt tycker jag, saknar dem, vi som var bästa träningskamraterna, även om hon mot slutet hade en egen PT (som alltid ringde till mig innan för att kolla vad de skulle träna på och hur…)
Det kommer inte säkert inte bli så för er men det finns en risk att man tränar & ffa tävlar sönder hunden. Nu är ju en BT troligen betydligt mer mer uthållig för alla typer av uppgifter än en Perro men tänk dig för vad du gör!
Kram!
/Ylva
Jag är medveten om problemet, och att det blivit så här intensivt var ju bara för att jag kom med på alla spårtävlingar jag anmälde mig till vilket jag ALDRIG kunde föreställa mig, och det lär aldrig mer inträffa. Och blir vi uppflyttade till elit någon gång (fan tro’t…) så lär de bli ännu glesare mellan tävlingarna.
När jag flyttade till Skåne kom jag med på alla högre-tävlingar jag anmälde till och det var knappt några reserver. De senaste åren, sedan jag började engagera mig i klubbens spårtävlingar, har vi inte ens fyllt våra tävlingar, än mindre haft reserver – ens i elit… Jag har bett distriktets tävlingssektor om en sammanställning på hur många INDIVIDER som egentligen tävlar under ett år (de gillar statistik). Börjar nämligen undra om det här med ”massor av bortlottningar” är en myt… eller snarare: något som bara drabbar några av de skånska arrangörerna.
Nu ska man ju betänka att Skåne har en hög klubbtäthet, och en längre säsong. Här är det ingen som vågar chansa på tävlingar i mars eller november, och oktober försvinner ju pga älgjakten. Faktum är dock att av de tävlingar jag anmält till så har några haft tio-tolv reserver, till sex-sju spår. Säsongens ”bottennapp” är ju Lerum om en vecka, med 14 reserver på sex spår (och jag är nummer nio på reservlistan). I lägre har de 23 reserver!!! Hemmatävlingen hade 38 anmälningar till lägre/högre, och totalt 14 kunde vara med. Sen är det ett par tävlingar av de jag anmält till som inte haft någon reserv, eller väldigt få, men de är lätträknade.