Har jag missat något här?

Jag var just inne på en site som säljer friluftskläder. Där hade de en fleecetröja i soft-fleece. Någon som har stött på hard-fleece, och i så fall var?

Och förresten; vi tar vilokväll. I det här satans blåsvädret går det ju inte ens att kasta en korvbit på rätt ställe… 😉

Utställningsbordern Lennart

BTW… igår tog jag mig i kragen och skickade in anmälan till utställningen här i stan, helgen efter midsommar. Jag får väl ge min utställningsborder Lennart en chans till i officiella sammanhang… När det inte krävs mer än 15 minuters bilresa och man ändå ska dit och shoppa och mingla så är det ju rätt OK. 🙂

090517F

Då hinner han dessutom skaffa sig en lagom sportfrissa till lägret, tre veckor senare. 😉

Man vet att det är sommar när…

… det råder sommarstorm! Tveksamt om man kan ta lunchpromenaden i skogen idag utan att få ett träd i huvudet?

… rhododendronknopparna är sprickfärdiga!

090527E

…man läser SVT:s fredagstablå!

090527G

… de gamla hederliga bondpelargonerna blommar. De är rätt läckra ändå, i all sin enkelhet.

090527F

Vi hade i alla fall tur med vädret!

Ja, det var inte bara vädret som var med oss igår kväll, på brukslydnadsmomentträningskvällen (!) på Kinds BK. 🙂

På eftermiddagen åskade och regnade det. Under de dryga tre timmar vi höll på var det uppehåll och i samma sekund vi var klara började himlen droppa igen, även om det inte blev så allvarligt.

Fyra ekipage och två instruktörer var vi, och en  riktigt bra kväll blev det. För vår del var det uteslutande framåtsändandets olika delar som gällde. Vi tränade både utgångarna till gruppen (med leksaker som lades ut av gruppen när K inte såg) och transporterna från gruppen och framåt. Insåg att jag, senaste tiden, fuskat med träningen av det sistnämnda. I vintras körde vi en hel del, dock utan grupp. Då startade han klockrent på ”framåt” eller ”sakta” och travade på fint rakt fram. Igår, när jag ställde upp honom framför gruppen, var det inte lika klockrent… Men när han väl kom igång så har han ganska bra tempo och riktningen är oftast OK. Det finns naturligtvis inget som inte kan bli bättre, men det var … OK.

Utgångarna då? Det är ju inte ofta vi haft tillfälle att träna med en hel grupp – fyra personer. Oftast har det varit två ”figurer” och i undantagsfall två personer. Jag vet inte om det var det som satte myror i huvudet på honom, men han drog gärna åt höger, som för att gå mellan de två ”högraste”? Verkade inte som om den lilla terrierhjärnan klarade av att balansera alla fyra? Det kom något förvånande för ”framåt” brukar vara ganska rakt ut. Nåja, vi har något att träna på till nästa gång, som tyvärr inte är förrän om en månad. Hade gärna tränat med det gänget en gång i veckan… 😉

Ett (o)lustigt fenomen som uppstod var att vid båda startpunkterna på framåtsändandet var det något jätteäckligt i/på marken som gjorde att Karlsson ogärna gick där. Och att sätta ner den lilla söta rumpan var ännu mer otänkbart… Någon enstaka gång har jag råkat ut för detta med honom, men med Iza hände det då och då, och en gång på tävling. Den gången betedde sig nästan alla hundar likadant på fria följet och tog en stor lov runt en viss fläck på appellplan. När de hade tävling på Kinds BK för några veckor sedan hade tydligen också flera hundar uppvisat samma beteende på ungefär de fläckarna. Att det skulle vara så enkelt som att någon hund har kissat där, vilket ju egentligen känns som det mest troliga, tvivlar jag på. Någon som har en teori om vad det kan vara?

Lite ruta hann vi med innan kursen började. Förutom första skicket (det enda man har på tävling, som bekant) så funkade det jättefint. Jag har ändrat taktik; från att böja mig ner, ge förberedande signal och rikta in honom genom att peka med hela handen, så står jag bara rakt upp, tittar rakt fram och säger ”rutan”. Ibland krånglar man kanske till det mer än man behöver?

Kvällen blev lång men givande. Jag var inte hemma förrän vid 22.30, och då somnade vi rätt sött både jag och den lille.

Förutom lille Lennart Karlsson så var det följande hundar (med tillhörande mattar) som deltog i spektaklet:

090527AStina gjorde de första övningar i kryp.

090527BSheila tränade koncentration och kontakt.

090527CBistro ville ogärna släppa bästaste bollen men här tappade han den, ve och fasa!

090527DTja, har man inte nackspärr kan man ju alltid skaffa sig!
Detta såg så ohemult obekvämt ut att jag var tvungen att räta ut honom…

Ikväll funderar jag på att vara lite wild & crazy och skippa träningen på klubben. Nu har vi kört fyra dagar i rad så det kanske är dags för en vilodag?

***

När vi kom hem igår såg jag den övergivna älgkalven på ”vår” åker, men i andra änden. 150-200 meter från huset. När jag backat in på gården och klev ur bilen så stod h*n 15 meter från bilen och tittade vädjande på mig… OK, det kan inte vara lätt att helt plötsligt bli bortstött av sin mamma, men jag undrar fortfarande varför hon måste dumpa dem just hos oss varje år?  Eller varje och varje…? En gång är en gång, två gånger är en … gånggång!

Uppflyttad! På låtsas…

Igår kväll var det träningstävling på klubben och vi körde igenom lydnadsprogrammet i högre klass. När jag räknar ihop poängen kan jag faktiskt leka med tanken på uppflyttning! 229 lydnadspoäng totalt blev det (196 räcker för uppflyttning), om vi räknar med 10:a på platsen. Nu var det förvisso ingen platsliggning men han har ju fått 10:or förr så det ska inte vara någon omöjlighet. Å andra sidan hade det räckt med en femma också…

Fritt följ: 8
Inkallning med ställande: 6,5
Framåtsändande: 7
Kryp: 8 (ett litet stopp och ett dk på andra sträckan, efter halten)
Skall: 10 (!)
Tungapport: 7
Hopp: 10

Tja, sen ska man ju ha ett bra spårupptag, ett bra spår med många pinnar inom tiden och ett bra uppletande också. Men just nu låtsas vi att vi hade det, och njuter en liten stund. 😉

Men… om det varit en riktig tävling hade vi blivit diskade. Blixtfort! Jag berömde omväxlande med godis och leksak mellan momenten… Det gjorde säkert att han hängde ihop såpass bra som han gjorde. Nu gäller det att utsträcka tiden innan belöning så att han klarar ett helt program utan att tröttna. Men att han hade med sig en positiv känsla från gårdagen behöver jag nog inte tvivla på.

Vi gick ut som första ekipage och sen åkte jag på ett ganska otippat uppdrag. Kommandora! Det tillhör ju inte mina vanliga sysselsättningar att kommendera lydnad. Gick en utbildning för … 12 (?) år sedan, men har aldrig utnyttjat mina kunskaper i skarpt läge, bara i samband med träningar. Jag fick köra ett högre- och ett lägreekipage samt ca sju lydnadsettor. Det gick nog ganska hyfsat även om jag inte alls var påläst på avstånd och tider utan försökte rota i minnesbanken och gå på känsla. När jag bad om feedback av domarna fick jag dock med beröm godkänt, med tanke på förutsättningarna… Men det var en evig tur att det inte var några lydnadstreor eller elit, då hade det kört ihop sig på allvar. 🙂

Ikväll är det första tillfället för sommarens brukslydnadskvällar på Kinds BK. Jag har laddat en hel magväska med diverse leksaker som någon i gruppen på framåtsändandet ska få äran att lägga ut på lämplig punkt. Hoppas att gräset är lite oklippt så att de inte syns alltför väl. 😉

Nu har även pm:et till lägret kommit, och – brukslydnad it is! Kombinerat med SPÖK, dvs SPår och sÖK. Nu ska jag ju inte köra sök med litet träsktroll, men det ska väl gå att lösa. Instruktör är Mia Umaerus, flerfaldig SM-medaljör och med ett guld i sök från 2008. Känner de flesta i gruppen också, så det blir nog bra det här. 🙂

Den bistra verkligheten…

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5215870.ab

När pappa hade polishundar på 60- och 70-talet var jag nog för ung och naiv att riktigt förstå att något sådant här faktiskt kunde hända. Dessutom var ju ”klimatet” onekligen ett annat, och betydligt mildare, då. Tack och lov är det ju ovanligt även idag, men som sagt, det händer.

Det känns lite extra påtagligt eftersom jag faktiskt har träffat just den här hunden, när hon var unghund. En riktig knähund var det…

Motivationshöjande pipspår och fröken elvisp!

Igår ägnades hela förmiddagen åt hund, och idag blev det eftermiddagen. Började hundpasset med att skicka ut husse med ett regnbågsfärgat terylenekoppel i vilket det hängde en blå latexpip med svans. Han kände sig säkert supermacho! Kanske skulle ha upplyst honom om att det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit en ill-rosa pip… 😉

Hur som helst, Karlsson tittade på och var allmänt galen när han gick iväg. Husse hade fått order om att lyfta upp pipen efter ca 20 meter, göra ca tre vinklar innan han la pipen och fortsatte hemåt. Spåret blev väl ca 200 meter. Några pinnar innehöll det inte idag, och liggtiden blev ca en timme. Utan att ljuga kan jag säga att såväl motivation, fokus och tempo hade halkat upp ganska många snäpp på skalan. Funderar faktiskt på att köra ett till sådant spår, fast lite längre, innan nästa riktiga. Han behöver en liten väckarklocka ibland. 🙂

Sen bar det iväg till klubben. Där fortsatte vid med gårdagens framåtsändandeträning men idag var mitt fokus lite sämre och det blev därefter, men sååå tokigt var det inte. Några klockrena rutor fick vi också till samt lite annat smått och gott, bl a skall och motivationshöjande kryp ≈ att en krokodilpip kastades framför honom ”i farten”. Dessutom lekte vi jättemycket och tränade på att kampa med krokodilpip, och komma tillbaks och fortsätta kampen när matte släppt taget. Det gick faktiskt ganska bra! Ibland blev det ett ärevarv, men han verkade koppla att det faktiskt var rätt kul när matte höll emot i andra änden. Just med pipar har det ju varit svårt, men det kanske finns hopp?

Efter det bar det iväg till Izas simning. Hon var, milt uttryckt, taggad. Troligen för att hon fått sitta i bilen och vänta när jag tränade med Karlsson? Hur som helst var the elvisp-style tydligen populär idag, vilket resulterade i en ganska blöt matte, men roligt hade vi. 😉

***

Till middag idag blir det färskpotatis! Svensk! Ja ja, lite annat blir det också, innehållande bl a dijonsenap!