Två hundar, ett öra och en fåtölj

Det är helt OK att lillebror ligger i Izas fåtölj, bara hon får tvätta hans öron. Det är så bra arbetshöjd. 🙂

090527H

Mmmm… ysigt! Om han bara kunde skulle han
troligen spinna som en katt…

090527I

Blir det bättre om jag vänder mig så här?

Och ja, fåtöljen är sliten. Jag sa väl att det är Izas fåtölj?

Har jag missat något här?

Jag var just inne på en site som säljer friluftskläder. Där hade de en fleecetröja i soft-fleece. Någon som har stött på hard-fleece, och i så fall var?

Och förresten; vi tar vilokväll. I det här satans blåsvädret går det ju inte ens att kasta en korvbit på rätt ställe… 😉

Utställningsbordern Lennart

BTW… igår tog jag mig i kragen och skickade in anmälan till utställningen här i stan, helgen efter midsommar. Jag får väl ge min utställningsborder Lennart en chans till i officiella sammanhang… När det inte krävs mer än 15 minuters bilresa och man ändå ska dit och shoppa och mingla så är det ju rätt OK. 🙂

090517F

Då hinner han dessutom skaffa sig en lagom sportfrissa till lägret, tre veckor senare. 😉

Man vet att det är sommar när…

… det råder sommarstorm! Tveksamt om man kan ta lunchpromenaden i skogen idag utan att få ett träd i huvudet?

… rhododendronknopparna är sprickfärdiga!

090527E

…man läser SVT:s fredagstablå!

090527G

… de gamla hederliga bondpelargonerna blommar. De är rätt läckra ändå, i all sin enkelhet.

090527F

Vi hade i alla fall tur med vädret!

Ja, det var inte bara vädret som var med oss igår kväll, på brukslydnadsmomentträningskvällen (!) på Kinds BK. 🙂

På eftermiddagen åskade och regnade det. Under de dryga tre timmar vi höll på var det uppehåll och i samma sekund vi var klara började himlen droppa igen, även om det inte blev så allvarligt.

Fyra ekipage och två instruktörer var vi, och en  riktigt bra kväll blev det. För vår del var det uteslutande framåtsändandets olika delar som gällde. Vi tränade både utgångarna till gruppen (med leksaker som lades ut av gruppen när K inte såg) och transporterna från gruppen och framåt. Insåg att jag, senaste tiden, fuskat med träningen av det sistnämnda. I vintras körde vi en hel del, dock utan grupp. Då startade han klockrent på ”framåt” eller ”sakta” och travade på fint rakt fram. Igår, när jag ställde upp honom framför gruppen, var det inte lika klockrent… Men när han väl kom igång så har han ganska bra tempo och riktningen är oftast OK. Det finns naturligtvis inget som inte kan bli bättre, men det var … OK.

Utgångarna då? Det är ju inte ofta vi haft tillfälle att träna med en hel grupp – fyra personer. Oftast har det varit två ”figurer” och i undantagsfall två personer. Jag vet inte om det var det som satte myror i huvudet på honom, men han drog gärna åt höger, som för att gå mellan de två ”högraste”? Verkade inte som om den lilla terrierhjärnan klarade av att balansera alla fyra? Det kom något förvånande för ”framåt” brukar vara ganska rakt ut. Nåja, vi har något att träna på till nästa gång, som tyvärr inte är förrän om en månad. Hade gärna tränat med det gänget en gång i veckan… 😉

Ett (o)lustigt fenomen som uppstod var att vid båda startpunkterna på framåtsändandet var det något jätteäckligt i/på marken som gjorde att Karlsson ogärna gick där. Och att sätta ner den lilla söta rumpan var ännu mer otänkbart… Någon enstaka gång har jag råkat ut för detta med honom, men med Iza hände det då och då, och en gång på tävling. Den gången betedde sig nästan alla hundar likadant på fria följet och tog en stor lov runt en viss fläck på appellplan. När de hade tävling på Kinds BK för några veckor sedan hade tydligen också flera hundar uppvisat samma beteende på ungefär de fläckarna. Att det skulle vara så enkelt som att någon hund har kissat där, vilket ju egentligen känns som det mest troliga, tvivlar jag på. Någon som har en teori om vad det kan vara?

Lite ruta hann vi med innan kursen började. Förutom första skicket (det enda man har på tävling, som bekant) så funkade det jättefint. Jag har ändrat taktik; från att böja mig ner, ge förberedande signal och rikta in honom genom att peka med hela handen, så står jag bara rakt upp, tittar rakt fram och säger ”rutan”. Ibland krånglar man kanske till det mer än man behöver?

Kvällen blev lång men givande. Jag var inte hemma förrän vid 22.30, och då somnade vi rätt sött både jag och den lille.

Förutom lille Lennart Karlsson så var det följande hundar (med tillhörande mattar) som deltog i spektaklet:

090527AStina gjorde de första övningar i kryp.

090527BSheila tränade koncentration och kontakt.

090527CBistro ville ogärna släppa bästaste bollen men här tappade han den, ve och fasa!

090527DTja, har man inte nackspärr kan man ju alltid skaffa sig!
Detta såg så ohemult obekvämt ut att jag var tvungen att räta ut honom…

Ikväll funderar jag på att vara lite wild & crazy och skippa träningen på klubben. Nu har vi kört fyra dagar i rad så det kanske är dags för en vilodag?

***

När vi kom hem igår såg jag den övergivna älgkalven på ”vår” åker, men i andra änden. 150-200 meter från huset. När jag backat in på gården och klev ur bilen så stod h*n 15 meter från bilen och tittade vädjande på mig… OK, det kan inte vara lätt att helt plötsligt bli bortstött av sin mamma, men jag undrar fortfarande varför hon måste dumpa dem just hos oss varje år?  Eller varje och varje…? En gång är en gång, två gånger är en … gånggång!