En vanlig torsdagkväll…

…kan man ju alltid ägna sig åt att baxa runt (nästan) kvadratmeterstora kartongark på köksbordet, rita noga utmätta linjer med svart tuschpenna och … tja – kan man tänka sig något roligare?

Resultattavlor till sjuhäradsmästerskapet blev det – förhoppningsvis.  Vi får väl se om det blir godkänt hos tävlingsledningen. 😉

090528BFör övrigt hoppas jag innerligt att långtidsprognosen på yr.no har fel. Jättefel. För stämmer detta blir det inte alls roligt. Jag som ska vara tävlingssekreterare (om nu inte något ekipage i lydnadsklass II eller högre bangar ur) lär väl klara mig hyfsat, men fy tusan för all publik och alla tävlande… För tillfället tröstar jag mig med att de brukar vara tämligen usla på längre prognoser så jag borde kanske vara mer orolig om de visat strålande sol?

Ett litet lydnadspass med K på BK Hemma har jag också hunnit med. Rutan funkar bättre och bättre. Slut med tramsandet nu, inga förberedande signaler, inget inriktande – och se då går det faktiskt riktigt bra?!

Transporterna på framåtsändandet tränade vi också en hel del. Har ju själv märkt att de två hjärncellerna han begåvats med gärna drömmer sig bort när jag lämnar honom någonstans; sittande, liggande, stående… Han tappar koncentrationen ganska fort. Extra tydligt har det ju varit på inkallningen. Detta har lett till att jag, utan att tänka på det, har gett flera kommandon innan det har hänt något. Så blev det även i tisdags vilket jag fick påpekat för mig – och jo, visst är det så! Han har uppenbarligen ramlat in i något mönster där han tror att det är andra eller tredje kommandot som gäller – inte det första. Ändring ska det bli på det och jag chockade honom rejält i kväll. När jag ställt upp honom framför mig och själv ställt upp några meter bakom så sa jag ”sakta” vilket betyder ”trava sakta rakt fram”. Åtminstone var det betydelsen i vintras när vi nötte detta som mest. Men när han inte kom igång på första kommandot körde jag en rejäl steppövning bakom honom, dvs stampade som sjutton med fötterna och då jäklar blev det fart. Han mår nog bara bra av en liten chock då och då. 😉

(BTW, igår fick hundarna verkligen vilodag. OK, en rätt rejäl lunchpromenad blev det ju, men sedan fick det vara lugnt. Efter ett par timmar slutade Karlsson sitta intill mig och vifta på svansen och undra när vi skulle åka… Själv hann jag bl a diska, dammsuga, plocka i ordning, vattna en massa blommor och… konstatera att det kanske är så vanliga människor har det?)