Jag är inte bara matte, jag är städerska också!

Idag har jag ägnat mig uteslutande åt den andra delen i rubriken. Det kändes som en god idé att ta den här ”bonusdagen” till städning, och sedan slippa ägna helgen åt det i någon större omfattning.

Det största projektet har utan tvekan varit fönstertvätt. Förvisso har vi inte jättemånga fönster men en del är relativt svåråtkomliga. I synnerhet de utåtgående på andra våning… Tja, vad gör man inte för att få lite spänning i tillvaron? Det kändes i alla fall som en god idé, eller åtminstone inte som ett problem, då – för 16 år sedan.

Resten av städningen har gått lite mer på djupet än vanligt, men visst skulle jag kunna hålla på några dagar till om jag ville. Sommargardinerna i köket har också kommit upp. Glesvävt limefärgat linne – de kräver liksom rejält grönska och lite värme utomhus för att göra sig.

Mest wow av allt är nog trots allt att pelargonbordet i vardagsrummet, med benäget bistånd, förflyttat sig åter till lagården. Vårt lilla vardagsrum känns numera som en balsal, men snart har jag väl vant mig igen.

Tur att jag ska jobba i morgon, så att jag får vila upp mig. Och med tanke på det utlovade vädret känns det faktiskt som ett klokt val.

090521A

Hundarna har, förutom att förvirrat lulla runt efter mig och mina trasor, fått hålla till godo med husse idag. Tror inte det gått någon större nöd på dom faktiskt. Karlsson fick sig ett rejält pass på klubben igår. Det är väl ingen som blir förvånad om jag säger att det krånglade med rutan? Orkar inte dra alla turer fram och tillbaks, men så mycket klokare blev vi nog inte, varken jag eller (Lennart) Karlsson.

Krypet var åtminstone bra, fjärren också OK, och apportering av träapport genomfördes utan ärevarv. Man får glädja sig åt det lilla…

En dold platsliggning genomförde vi också. Just den planen är lite knepig för förarna får gå ner för en slänt och gömma sig. Det är mer än en hund som fått myror i huvudet när husse/matte försvinner neråt istället för in bakom något. Det var första gången Karlsson råkade ut för detta men han tog det med ro.

I helgen har jag tänkt mig betydligt mer hundträning än vad dagen har bjudit på, och det blir ju inte så svårt att slå det. 😉 Bl a ska det bli (minst ett) spår till Karlsson, för spårat har vi inte gjort sedan den oerhört misslyckade tävlingen för några veckor sedan.

Avslutningsvis ytterligare en bild från helgens spektakel; när Karlsson äter lördagsmiddag ur jättebucklan. Tur att huvudet är litet och tungan lång… 🙂

090521BFoto: Pernilla Rudin

Historien upprepar sig!

Nu var den här igen; älgkalven och förmodligen kon också även om vi inte såg den. Ska det bli som förra året?

https://vallterrier.wordpress.com/2008/05/21/sallskapssjuk/

Den älgkalven övergick ju sedan till att bli tämligen påstridig och jagade folk, även om jag klarade mig. Varför tycker kon att just vi (och våra närmaste grannar) är sådana utmärkta adoptivföräldrar? Varför inte fördela ansvaret lite över trakten? Det finns faktiskt fler hus…