Klockrent och förvirrat

Min plan för dagen genomfördes nästan fullt ut under förmiddagen. Uppletandet hoppade vi över, och lika bra var nog det.

Lade ett spår i skogen vid klubben, ca 5-600 meter skulle jag tro. Det skulle få ligga till sig medan jag genomförde övriga aktiviteter, och det fick det…

Började med Izas agility. När vi väl var på samma bana var det ju helt klart vem som var i störst behov av avrostning, och det var inte Iza. 😉 Första delen av passet hade hon dock fullt upp med att rensa plan från rådjurs- och harskit. Eftersom hon inte varit där sedan någon gång i höstas tog det ett tag. Hon är helt hopplös i de där lägena. Att kalla in hjälper föga. Att bli arg hjälper inte alls, då skuttar hon bara iväg någon annanstans och fortsätter äta. Att försöka ”fånga” henne är också helt meningslöst. Det är liksom bara att … vänta. *suck*

Men när hon gjorde någon så gjorde hon det bra. I början körde vi på hinder i small-höjd vilket hon tycker är lite töntigt. Hon hoppar, men med en något nonchalant utstrålning. Mot slutet, när hon var ordentligt varm, höjde jag till largehöjd och då kom hon igång på allvar. Hon är inte lite knasig den damen. 🙂 Men slalom, gungbrädor, tunnlar och balansbrädor satt som en smäck. Det är mattes handling som är problemet, men det har det ju alltid varit så det kom inte som någon direkt överraskning.

Note to self; ränn inte omkring på agilitybanan i spårskogskängor! Min höft känns lite sliten nu…

Det enda vi kan vara helt säkra på efter agilitypasset är dock att det inte finns något ätbart kvar på den delen av plan, och att matte kommer ha träningsvärk i morgon…

Sen var det Karlsson tur. Började med ett skick till en ruta som stod uppställd. Klockrent!?

För en gång skull lyckades jag lägga av efter ett (lyckat) försök och övergick till den planerade framåtsändandeträningen. Baxade ut två av våra ”figuranter” (påklädda träställningar) ur boden, apterade med boll strax framför och så körde vi sträckan till gruppen ett flertal gånger. Plockade sedan bort leksaken en gång och körde hela sträckan. Återgick sedan till leksak framför gruppen, men från andra hållet, och det funkade faktiskt också bra! Varierade mellan utgång/leksak och hel sträcka och …  tja, just nu känns det hoppfullt. Ser fram emot tisdag när jag har en levande grupp som kan plantera bollar utan att han märker det, förhoppningsvis.

Avslutade med två skick till på rutan från annat håll och – det gick också bra!

Tiden går fort när man har roligt, och vid det laget hade vi uppenbarligen haft roligt i 2,5 timme från det jag gick ut spåret! Kanske inte helt schysst när man inte spårat på en månad? Det hela utmynnade i en tämligen förvirrad tillställning.

På upptaget tassade han iväg fint och tog spåret vid första kontakten, men åt fel håll. När han gått några meter bakspår höll jag emot i linan och efter en liten stund vände han och gick rätt. Ganska snart spatserade han in i en tuva som uppenbarligen bestod av hans favoritgräs. Jo, vad det gäller gräs är han nämligen gourmet, inte gourmand. Där stod han och betade en stund innan han fortsatte. Resten av spåret var av mycket varierande kvalité – bitvis jättefint, bitvis bedrövligt. Och tempot hade definitivt inte tagit oss runt ett högrespår i tid… Nej, i morgon ska vi backa en bit och skicka ut husse och en svanspip på ett spår där Karlsson får se deras avfärd. Det har ju triggat igång honom förr och borde väl kunna göra det igen, för så här kan vi inte ha det. Och den långa liggtiden tror jag faktiskt inte hade så mycket med förvirringen att göra. Han har gått gamla spår förr med betydligt bättre resultat.