Stick to the plan!

Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig åter… var det visst någon skald som skrev en gång i tiden. Och det stämmer! Den här dagen har också gått huvudsakligen i hundens tecken.

Dagens tävlingsuppletande var planerat att starta vid 11-tiden fick jag uppgift om igår, men… en viss förskjutning (hm) hade skett och det kom igång avsevärt senare. Jag var med och vallade rutan och la ut föremål och tittade på alla sex hundarna, en högre och fem elit. Mellan hundarna körde jag frågestund med domarna; får man göra si, hur dömer ni om man gör så, om hunden gör ditt hur blir det då, och… Har ju faktiskt bara kört två tävlingsuppletanden i hela mitt liv så rutin saknas helt klart och det gäller att passa på att fråga när möjlighet finns.

När de var klara hämtade jag Karlsson, band upp honom på baslinjen och gick ut med sex föremål. Två begagnade (som använts på tävlingen) och fyra egna. Han tjöt som en stucken gris när jag gick och la ut föremålen och sen… jäklar vad han jobbade! Mycket bra tempo med påslagen näsa. Lite för påslagen visade det sig. Helt plötsligt lyckades han, genom att byta föremål, ha tre förmål som låg i en liten hög (nästan). Ett problem jag trodde vi var av med men han var väl lite för uppvarvad. Hur som helst fick han in alla sex prylarna och det kändes som om tiden var klart godkänd. Några spår av att han skulle vara störd av att det var ”välvallat” såg jag inte till och inte en tendens till kissande eller annat trams. Hittills fungerar alltså min plan. Nu hoppas jag att jag kan få tag på några kompanjoner och köra ett uppletande i morgon kväll, på samma ställe. Och då ska han inte få titta på…

Tittade sedan på lägrehundarnas planskydd men sen begav jag mig hemåt. Det finns ju faktiskt liite annat som måste göras också. Efter hemkomsten har jag tränat lydnad med båda hundarna! Karlsson fick köra inkallning med ställande enligt det nya tänket, och kanske, kanske kan det vara rätt metod? Vi tränade även på backa, framför mig. Det går sådär, men trots allt bättre och bättre.

Iza fick också ett pass skojlydnad, och det tyckte hon var … skoj. 🙂 Det var ju ett tag sedan nu så hon njöt av mattes uppmärksamhet. När vi var klara tyckte jag mig se en liten tendens till hälta på vänster bakben. Lurade ut husse att springa med henne så att jag kunde titta och jag är osäker på om det verkligen är något. Men om hon nu är halt så är det första gången i hennes nioåriga liv! Inte ens när hon varit skadad i tassarna har hon haltat, min tappra hjältinna.

För övrigt är det inte min skärm som håller på att bryta ihop. Kopplade in jobbdatorn och då funkar allt perfekt. Grafikkortet i datorn kanske? Får ta ett snack med min ”guru” i morgon…