Impulseri, impulsera…

Det finns dagar när jag verkligen gillar mitt jobb. Eller snarare friheten med mitt jobb. Dels att jag kan jobba hemma, och så när jag helt plötsligt – som idag – kan bestämma mig för att ta ledigt ett par timmar och åka och träna hund istället. 🙂 Allt bygger naturligtvis på frihet under ansvar, och ett hyfsat välutrustad kompsaldo. Den dagen jag inte håller mina deadlines blir det extremt tydligt att jag inte sköter mig, men det är ingen större risk att det inträffar.

Ringde Asta strax efter lunch för att kolla läget inför nästa vecka, eller den därpå, om vi skulle kunna hitta någon tid som passade för gemensam träning. Det gjorde vi inte, men däremot – typ – NU! Och så fick det bli, med hjälp av 2,5 timmes komp. Jag packade terrier och lite korv och drog mot Ulricehamns BK där hon och en kompis till henne befann sig.

Körde igenom högreklass-momenten och det var väl ömsom si, ömsom så. Det märktes att han blev splittrad av att vara på ny plats. Dessutom hann vi bara värma upp i ungefär 1,5 minut vilket uppenbarligen var för lite. Fria följet var extremt… hm… luftigt emellanåt. I övrigt skötte han sig hyfsat och på framåtsändandet var det inget tjafs med gruppen, däremot försökte han köra lite inkallningar på eget initiativ. Inte bra, men med tanke på omständigheterna är jag ändå hyfsat nöjd med utförandet.

Därefter stod det uppletande på programmet. Eftersom det utmynnade i ett aprilskämt av värsta sorten, med andra ord var det uruselt, så tänker jag inte gå närmare in på det. Att det var så vindstilla det kan bli, att solen gassade och värmde rejält samt att det, de få gånger det fläktade till lite, var rak medvind, bidrog naturligvis, men bättre än så borde han kunna!

Nu sussar han gott! Det märks att värmen tar på det lilla träsktrollet, och i synnerhet nu i början. För tvåfotingar har vädret i alla fall varit underbart, strålande sol och klarblå himmel.

Avslutningsvis några bilder på Asta och hennes Krokasmedens Challe.

090401a

090401b

090401c

090401d

Ett stort steg för mänskligheten!

Nej, det är inget aprilskämt! Snön och isen är borta, åtminstone på vår tomt. Och på altanen. Och på vår appellplan. Ett par dagar och nätter med plusgrader och kraftig blåst tog äntligen knäcken på eländet. I skogen ligger det en hel del kvar, och tjälen behöver nog ett bra tag till på sig för att släppa taget, men ändå. 🙂

Igår kväll var jag på Elfsborg och tränade och K skötte sig på det stora hela bra. Dock har framåtsändandet kommit in i en ”kan själv-fas” där han tror att han själv kan avgöra när det är slut. Rätt vad det är så tvärvänder han skitsnyggt och kommer på en inkallning. Som inte gjorts. Det blev alltså att snabbt återgå till framåtbelöning (boll över huvud). Måste komma ihåg att variera mig mer. Det är alldeles för lätt att köra fast och bli förutsägbar.

För första gången låg han också platsliggning med skott OCH dold förare. Eller åtminstone delvis dold. Jag såg till att han fick ligga mitt i den trygga, säkra labbe-maffian för att minimera risken att något skulle hända. Jag varierade min position och syntes ibland, och ibland inte. Precis när jag försvunnit var han lite lätt i armbågarna, men bara lite. Sen låg han fint och sista minuten la han till och med ner hakan. Bra!