Fredagsspår

Om man kutar iväg ut i skogen och lägger ett spår direkt när arbetsdagen är slut så kan man sen gå hem, förbereda fredagens mat, och efter en dryg timme gå ut och ta spåret! Och det är långt ifrån mörkt när man är färdig. Ljuvligt! Ibland, eller ganska ofta, ÄR det bra att bo i skogen. 🙂

Spåret blev årets längsta, troligen närmare en kilometer. Han jobbade på bra och det roliga är att han blir mer och mer intensiv ju längre fram i spåret vi kommer. Skogspinnar var han dock inte så sugen på idag och missade två av tre. De vanliga plockade han fint.

Vid ett par tillfällen var det nog viltdofter han försökte knalla iväg på men han är rätt lätt att läsa när han byter spår, i motsats till en annan mig närstående fyrfoting, och jag vill tro att jag avslöjat honom även om jag inte lagt spåret själv…? Dagens mest positiva var att när han tappade spåret, t.ex. gick över en vinkel, så sökte han bakåt helt på eget initiativ och löste problemen. Duktig terrier!

I morgon är det heldagskurs i lydnadslydnad och det ska bli spännande. Inkallning med ställande – say no more! Men igår hade han faktiskt vilodag, inget annat än promenader på hela dagen. Annars har vi tränat varenda dag sedan i lördags. Det gäller att ta igen all förlorad tid, och han verkar inte misstycka. Och om någon undrar över Iza så brukar husse ta henne på promenad så att hon slipper märka vad jag och K har för oss. 😉

Stornos och lillnos i vårsol och värme

090403a

090403b

090403c

090403d

Sötaste grånäsan i hela stan! Och i stort sett det enda tecknet på att hon faktiskt inte är 9 månader, utan nio år. Jo förresten, hon har några vita strån på manken också, men då får man titta nära och noga…

Dessa två tyckte nog att mattes lunchrast kunde ha varit lite längre. Och matten var benägen att hålla med…

Nyckelinkallning

Nej, jag har inte uppfunnit något revolutionerande system för att kalla in borttappade nycklar, men väl för att kalla in borttappade hundar, under förutsättning att de befinner sig inom husets fyra väggar.

Nyss tog husse mina bilnycklar från byrån i hallen. Då exploderar fyrbeningarna bakom min rygg, med Iza i tätet, och rusar ner för trappan. Det händer aldrig om han tar sina bilnycklar…

Dessutom hör hon skillnad på mina olika nyckelknippor. Tar jag knippan med jobbnycklar, bilnycklar och hemnycklar är det inte alls lika roligt…

Som spön i backen!

Nädå, det regnar inte men däremot står vårtecknen som spön i backen, åtminstone med våra mått mätt. Efter den här vintern har mätskalan ändrats och kraven är inte så stora.

  1. I onsdags såg jag tussilago – i uppletanderutan.
  2. Igår såg jag tranor. Jag hörde tranor för flera veckor sedan men såg gjorde jag först igår.
  3. Vädret har varit underbart strålande fantastiskt i två dagar.
  4. Och så det säkraste vårtecknen av dem alla; husvagnen är hemma!