7+0?

Då har vi debuterat i högre klass spår, och rubriken syftar på pinnarna i spåret! En varning kanske är på sin plats, för det här blir riktigt, riktigt ”nördigt”.

Efter två nätters urusel sömn (började drömma tävlingsmardrömmar redan i fredags natt?!) så landade vi på Ulricehamns BK strax efter 07.00 i morse. Det var kallt (+2° och iskalla vindar) men solen sken så jag kände mig ändå hyfsat lugn inför platsliggningen. Vi drog startnummer fem och när det var dags för platsliggning hade solen gått i moln och det var om möjligt ännu kallare… Min stora nervositet, att han inte skulle lägga sig, kom dock på skam och han damp i backen. Skönt! Sen var det några nervösa minuter bakom skjulet men domarna såg lugna ut och inga hundar kom tassande. Samtliga hade legat lugnt och fint och fått 10 poäng. Härligt! Litet träsktroll var dock rejält frusen när jag kom tillbaks och skakade som ett asplöv. 🙂

Lydnaden gick … sådär, och framför allt inte som förväntat. Lyckades hålla ihop honom bra i starten på fria följet och han var med mig hyfsat hela vägen trots en del missar som avspeglade sig i betyget. Men han var åtminstone med och det var huvudsaken.

Inkallning med ställande blev en nolla, trots dk. Han stannade ca fem meter framför mig, men det var lite för sent för att det skulle bli något betyg.

Framåtsändandet gick åt skogen. Där borde han ha kunnat få betyg men eftersom vi nollat redan efter första sträckan avstod jag sträcka nummer två och bröt momentet.

Sen kom dagens första riktigt negativa överraskning. Krypet, hans paradmoment! Först krävdes det tre kommandon för att få honom i liggande position. Han var helt uppslukad av något luktagott lite längre bort. Men ner kom han till sist och började krypa om än något sakta. Efter halten blev det ännu långsammare och när det var en meter kvar till ”mål” la han helt sonika ner hakan och vägrade fortsätta!? Förmodligen kände han min frustration över allt strul och är matte irriterade brukar det ju alltid vara bra att lägga ner hakan…?!

Efter det gick det sakta men säkert uppåt, poängen finns nedan. Den positiva överraskningen var tungapporten som strulat på träning men inte vållade några som helst problem idag förutom lite, lite tugg på slutet.

Efter en del väntan bar det iväg ut på spåret. Ett (terrängmässigt) riktigt fint spår visade det sig vara. Upptagen har ju varit ”sådär” men han gick hyfsat rakt ut och drog iväg åt vänster. Jag hängde på och det var uppenbarligen rätt för ingen ropade tillbaks mig. 🙂 Vi hittade första pinnen, och sedan vinklade han direkt åt höger, tillbaks mot upptagsrutan?! Dessutom tydde intensiteten på att det var vilt han hade i näsan. Efter ca 50 meter tänkte jag vända och gå tillbaks eftersom jag (faktiskt!) hade koll på var vi varit. Men vad gör den lilla terriern då? Jo, han vänder självmant, drar tillbaks till platsen där vi hittat pinnen och säger ”sådär, nu har jag kollat det, nu kan vi fortsätta med det vi höll på med”!!! Mycket förvånad och imponerad matte hänger med och vi plockar pinnarna en efter en. När vi börjar närma oss vägen (och har sex apporter) vänder han helt plötsligt, via en ”lov”, tillbaks åt det håll vi kom ifrån – och plockar en pinne! Den sjunde! Allt tydde dock på att han tagit bakspår till den och när jag försökte få honom att spåra samma väg åt andra hållet var han inte med på noterna – där hade han ju redan varit. Vi vinglade omkring en stund och till sist satt han praktiskt taget i knät på mottagaren… Och klockan visade på 32 minuter av de tillåtna 30… Det visade sig att vi missat slutet med ca 10 meter (och två minuter). Hade han hoppat över loven på slutet, som var ganska stor, hade vi fixat det och åtminstone blivit godkända. Nu blev det en bruten tävling i meritlistan istället. En klen tröst är väl att ytterligare tre (av sju) ekipage bröt spåret i högre klass, och fem av åtta i lägre klass.

När uppletande var över för de som klarat spåret passade vi på att träna i rutan, mest för att kolla om han kunde hålla ihop en hel tävlingsdag, och tja… det var väl inte lysande på något sätt men det verkade finnas en del bränsle kvar och även en och annan hjärncell i funktion.

Dagens betyg:

Fritt följ: 6,5/7 och en lååång rad med domarkommentarer

Ink m ställande: 0/0

Framtåtsändande: 0/0

Kryp: 0/0

Skall : 9/7 (kr dk, bättre distinktion önskas)

Tungt föremål: 8,5/8,5 (ngt tugg i slutet)

Hopp över hinder: 10/10

Platsliggande m skott: 10/10

Spårupptag: 10/10

…och sen bidde det inga fler betyg. Jag hade väl inga större förhoppningar om en uppflyttning men ett godkänt resultat hade ju varit lite kul, om inte annat för att försöka kapa åt sig vandringspriset Årets Bruksborder nästa år igen…

Litet träsktroll har redan däckat och sover gott. Frågan är om inte jag snart gör detsamma?

***

Uppdaterat, en stund senare:

090419a

En slagen (anti)hjälte. På platsliggningen var jag förresten glad att
han för tillfället är ett pälsmonster. Det värmde nog lite extra.
😉