Börja om från början…

Igår kväll blev det som omväxling lite – hundträning. 🙂

Eftersom K var konvalecent förra veckan men det nu inte syns något spår av hälta (och inte har gjort sedan i tisdags) så är det hög tid att ”finputsa” inför KM i helgen. Iza fick naturligtvis också följa med.

Med Iza börjar jag nu från noll med inkallningen (igen) och ska nu försöka köra in det på enbart handtecken?! Vi får se hur det går men jag har en känsla av att mitt tonfall gör henne osäker och att det är en av anledningarna till att hon inte stannar. Det ÄR svårt att låta glad och positiv när man ska få stopp på ett expresståg på 25 meters avstånd. Hur jag än gör så blir det liksom ett ”rytande”. Vi lär väl få se om jag tänkt rätt?

Började även om med skallet genom att sätta mig på huk så att det inte fanns någon anledning för henne att hoppa. Var lite rädd att hon skulle ”knocka” mig istället men det gick bra. Vet inte heller om det är rätt väg att gå, men vi får väl prova.

Har läst protokollen några gånger till och konstaterat att det, på fria följet, faktiskt inte finns ett enda LS, SS eller VP (= långsamt sättande, snett sättande och växlar position). I synnerhet VP har varit vanligt tidigare. Med andra ord, om hon inte släppt lite precis i starten och nosat så hade vi nog snuddat vid 10:an!!!

Karlsson fick sig ett rejält pass med bl a tre platsliggningar. Först tillsammans med ”gamle” Ricky där jag fick tillfälle att muntligt korrigera honom rejält när han helt plötsligt reste sig upp. Han damp i backen som en förvånad gråsten och låg sedan kvar. Ytterligare två platsliggningar i grupp blev det. Där gick jag bara ifrån i koppellängd. Han låg, men jösses vad han tycker synd om sig själv. Ett tag låg han t o m uppgivet på sidan. Han bryr sig inte speciellt om de andra hundarna utan det är bara det att det är TRÅKIGT!

Sen blev vi igenomkörda i appellklasslydnaden och det gick i stort sett bra. Vi körde t o m en tävlingsmässig apportering som gick kanon, frånsett lite tugg. På hoppet räcker det inte längre med startskall, han tjuter i glädje ”hela vägen”. Inte alls bra, och hur jag ska få bort det har jag inte klurat ut än. Mer än möjligen genom att köra en massa hopp innan vi ska in på plan så att han får ”ladda ur”. Det brukar lugna ner sig efter ett tag. Nåja, vi har ju flera dagar på oss att klura på detta…

Vi avslutade med en i stort sett tävlingsmässig budföring där han faktiskt varken tjuvstartade eller skällde ut mottagaren när han skulle lämna! Enda anmärkningen var att han använde mottagarens ben som bromskloss. Det är dock inte sååå farligt, rent fysiskt för mottagaren alltså, som om det är 45 kilo rottweiler som gör samma sak. 🙂

Sen blev det fika på altanen i den underbart varma kvällen. Det är inte illa med 18° värme klockan 20.00 på kvällen i slutet av september, men det är vi värda!

2 reaktioner på ”Börja om från början…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s