Flera pinnar… eh?

Vi har problem! Med Karlssons spår. Ikväll fick han ett spår med två pinnar. Till första pinnen var det nog ca 250 meter och några vinklar som han löste galant. Han spårade jättefint. När han kommer fram till pinnen tvärstannar han och sticker ned näsan för att lika fort dra upp den igen och fnysa upprört. Självklart hade jag lyckats lägga pinnen mitt på en myrstig!!! Hela pinnen var översållad med myror. Någon bestående pinnskräck fick han dock inte för när jag ruskat av myrorna och vi busade med pinnen var det full fart.

Men sen är det stopp. Han förstår liksom inte att spåret fortsätter? Han vimsade omkring lite planlöst en stund men sen tog jag med honom till en punkt där jag bergsäkert visste att spåret gick, och släppte på honom igen. Och vips, efter ca 15 meter låg sista pinnen, så vi fick åtminstone ett lyckat slut och den älskade pipen kom fram. Hade bestämt mig för att inte ge den förrän vid sista pinnen för att hålla motivationen uppe men det verkade inte som om det hade någon effekt idag iaf. De gånger han fått den vid varje pinne har han blivit så fokuserad på den så jag har upplevt att det varit därför han haft problem att fortsätta…
Jag tror inte  det beror på bristande ork bland hjärncellerna för det spelar ingen roll om första pinnen ligger efter 25 eller 300 meter. När vi hittat den tycker han liksom att vi är klara? Är det månne viltspårgenerna som slår igenom? Där finns ju aldrig mer än ett ”byte”.

Nästa strategi att pröva är; långt till första pinnen och sedan bara en liten bit till nästa så att han förhoppningsvis inte hinner börja strula till det. Spåra kan han ju uppenbarligen, och markera apporterna också… Det gäller bara att poletten ska ramla ner.

Ett typiskt I-landsproblem igen, jag vet, men det är ändå något som bekymrar mig.

12 reaktioner på ”Flera pinnar… eh?

  1. Med tanke på ditt kunnande och idérikedom på träningsplanet lär du lösa detta problem galant, vare sig det är ett I-landsproblem eller ej. 😉

    Ha det gott – kram.

  2. Jag skulle nog prova tvärtom – lägga första pinnen efter max 50 meter så att han knappt hinner fästa spåret innan han hittar den. Tror att han lättare skulle förstå att han ska fortsätta om han ”känner” att han inte riktigt fått börja.

    Bara en tanke.

  3. Tack för tanken, men det är ungefär så jag kört innan, med samma resultat. När han hittat första pinnen är han nöjd… Det var därför jag nu de två senaste tillfällen kört ”långt” till första pinnen för att kolla att han orkar koncentrera sig iaf, och det orkade han ju. Men vem vet; jag kanske testar din variant igen. Har dock en annan (hemlig) plan som ska testas först. 😉

  4. ett tips i raden: att vänta oerhört passivt efter första pinnen, bara stå och vänta på hans initiativ till att fortsätta spåra. Kort lina så han inte kan dra omkring, det enda som kan generera aktion är att spåra….. fast du kanske har provat det?

  5. Nej riktigt så tråkig har jag nog inte varit efter pinnarna. Däremot när han vimsat i själva spåret. Kanske skulle prova det vid påsläpp efter pinne också. Lägger till den varianten också på listan. 🙂

  6. Trodde nog att en och annan skulle tappa hakan…hi,hi… Men det ska bli kul att jämföra..fast riesen är ju riesen..förstås…i mattes ögon iaf….*s* Inte överger vi skäggisarna helt inte-kommer inte på fråga! Basta! 😉

    Kram banan

  7. Vilken lista du fått ihop! Hmmm *funderar* …..skull iaf prova ”plockepinnspår” . Tätt, tätt mellan dom första 5 pinnarna……för att sedan saaakta utöka avståndet. Gör så här mellan du tränar vanliga spår. T.o.m. East trodde på såna spår (frågade honom faktiskt)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s