Konstaterade igår att jag nog håller på att slå något slags rekord i att snabbt efter klubbyte bli insyltad i den idéella verksamheten? Det blev lite mycket på en gång, men det ska väl lugna ner sig en aning snart. Hur som helst  känns det kul att vara igång igen.

Tittar jag i almanackan så hittar jag någon (än så länge) obokad helg i maj men annars är det väl i höjd med semestern typ. Efter en lugn vinter när man varvat ner rejält känns det lite övermäktigt men det mesta är självförvållat så jag ska väl inte klaga. 🙂

Årets första pm sitter monterat på kylskåpet och jag har ytterligare några lotter i sbk-lotteriet som det inte har varit dragning på än så det kan bli någon mer ledig helg om vi drar nitlotter där. Eller om vi är riktigt duktiga i säsongspremiären?

I tisdags körde vi lydnad igen och det gick ok. Det bästa var att jag kom ihåg att köra antistartskalls-träning på apporteringar och hopp. Dvs kasta/lägga ut apport eller ställa upp framför hindret, gå därifrån och göra något helt annat en stund innan han fick apportera/hoppa. Där och då kändes det som om det hade effekt men vad som händer i förlängningen återstår att se. Skulle behöva köra det med tävlingsledare och under mer tävlingsmässiga former för att få någon riktig aning…

Våren ramlar på i en faslig fart och det är ju inte utan att jag undrar hur vi ska få betala för detta? Genom en blöt och kall sommar kanske? Nåja, bäst att ta vara på det fina vädret som är i den mån man hinner.

Inte så mycket ”vår” kanske, men vackert ändå.
Snart är det blommor och blad på syrénbusken – också.

För många år sedan planterade jag krokusar i någon rabatt.
Där växer det inga idag men däremot poppar de upp ur gräsmattan, i spridda skurar. 🙂

Vissa är riktigt duktiga på att hitta solfläckarna. 🙂

Söndagsblogg igen, modell … uppsamlingsblogg? Tycker inte om det, men har inte hunnit/orkat i veckan.

I tisdags blev det lydnad på Elfsborgs BK. Körde igenom högremomenten och … det gick i stort sett lysande?! Tar man med i beräkningen hur mycket (läs: litet) vi tränat i vinter så var jag faktiskt grymt imponerad. Inget som ens var i närheten av en nolla ens på första försöket. Helt OK fritt följ, skitsnyggt ställande på regelmässig inkallning (50 meter), prydliga framåtsändanden,  bra kryp, bra skall, snygg apportering (med startskall vilket iofs inte var önskvärt) och fint hopp. Skärpte ihop mig så pass att jag inte nötte på det han verkligen gjorde bra; dvs det mesta. Var det bra så fick det räcka med en gång. Framåtsändandet körde jag dock några gånger för att han skulle komma över den första ivern. Nu ska man dock ta med i beräkningen att vi var i stort sett ensamma på plan och det fanns inget som ens avlägset påminde om tävlingsfunktionärer eller kommendering… Platsliggning med skott hann vi också med. Dock gick jag inte och gömde mig eftersom det var första gången på säsongen. Vi körde även några lydnadsklass III-moment och där krävs det nog en hel del avrostning. Undrar om det funkar med 5-56?

I onsdags bestämde jag mig för att traska iväg på djävulsrundan i det vackra vädret. När vi trasslat oss över den svåra biten (där skogsmaskinerna kört sönder vägen) med benen i behåll var det en illvillig stenjä*el som gömde sig under fjolårsgräset och framkallade någon sorts saltomortal som slutade på mitt högra knä. Det kändes dock inte som om det hände något särskilt utan jag traskade de resterande tre kilometrarna hem utan några som helst problem. Men så på kvällen började det göra ont som f*n. Strålade från knävecket och både uppåt och nedåt i benet. 😦 På torsdagen kunde jag knappt gå. Trappor var inte att tänka på på jobbet, och jag kunde knappt åka hiss! Den lilla ”studsen” som blir när hissen stannar gjorde så ont att jag stod på ett ben och höll mig i väggen… Jag meddelade sökgänget att jag nog inte ens skulle tänka tanken på sök nu i helgen… Men så på kvällen började det ge med sig. Det utkristalliserade sig till vadmuskeln och muskelfästet i överkant, och gjorde fortfarande lite ont på fredagen men jag kunde gå utan att halta. Igår kändes nästan ingenting och idag har jag tränat sök?! Jag är ju inte direkt bortskämd med att skador som känns så allvarliga läker så fort men jag tänker inte ifrågasätta något utan gillar läget väldigt mycket istället.

Som sagt; idag stod det sökträning på schemat och så fick det alltså bli. Vi bestämde oss för att försöka bygga ihop hittaövningarna och markeringsövningarna. Figgar på fullt djup, men jag gick med en bit ut från stigen innan jag skickade. Karlsson hade inga problem att hitta figgarna (utom den sista) men ramlade tyvärr tillbaks i det skumma beteendet han haft någon gång förut – att lägga sig och tugga på lösrullen?! Han går in i någon form av trans och stänger öronen… 😦 Det blev alltså en del tjafs om det, men i övrigt skötte han sig rätt bra. Inga problem med de lösa påvisen, och hyfsat snygga skick (utom det sista som sagt). Efter påvisen hade han bra drag tillbaks mot stigen för att få springa ut på andra sidan. Han var oftast rätt snabb på att ta rullen och la inte så mycket energi på att hångla upp figuranterna och leta efter pipar som han gjort tidigare, men…? Nåja, vi har en plan inför nästa tillfälle men tyvärr lär det dröja länge tills dess. Nu är det tävlingar till höger och vänster för en del av (det lilla) gänget ett tag framöver så gud vet när vi får till någon träning nästa gång? Vi skulle ju behöva träna detta minst en gång i veckan ett tag framöver för att han inte ska hinna glömma för mycket… men det lär bli lite att börja om på noll nästa gång, tyvärr.

I övrigt har veckan ägnats åt traumatiskt skruvande i vardagsrumsväggar vilket medfört att vi nu t ex har gardinstänger som det hänger gardiner på. Idag kom det upp ett par hyllor på en vägg. Nu är det väl i princip bara tavlorna som ska upp och sen kan man nog betrakta det som ganska färdigt. Tror jag… Har dock viss tavelångest. Vad ska upp, och var? Misstänker att jag och husse inte kommer vara helt överens på någon av de två punkterna.

Fotograferande är inget vi lagt så mycket energi på i veckan så det får bli en nästansovandeterrier-bild igen. Han försöker förgäves hitta något bra sätt att sova på soffryggen men det går … sådär. 🙂

Eftersom det inte blev något sök den här helgen (pga träningskamrater med förhinder) så fick det bli spår. Än en gång konstaterade jag att spåret har sina fördelar… För söket krävs det en massa andra människor, eller åtminstone tre till, men spåra kan vi göra alldeles på egen hand när andan faller på. Och bor man som vi gör så kan man (än så länge) gå ut och lägga spåret och sen gå hem och halshugga några pelargoner eller göra något annat konstruktivt medan spåret ligger till sig. 🙂

Spåret, som man ser till höger, blev ungefär en kilometer enligt gps:en i telefonen. När jag la spåret och kom ut till vägen som syns i överkant på bilden mötte jag grannen som var ute och rastade sin vilda valp – lös. Och skulle passera genom hela området där första delen av spåret gick. Spännande! Eftersom grannen inte har en aning om vad spår är, och sannolikt inte hade något koppel så var det inte ens idé att försöka förklara och be honom koppla. Kunde ju ha varit lite skönt, åtminstone så här i början av säsongen, att veta ungefär var förledningarna var (=på stigen) men jag insåg att vi fick ta det som det blev.

Karlsson skötte sig i det stora hela kanonfint! En liten snurr på upptaget men sen rakt ut (ca 20 meter) och plockade spåret. Tyvärr åt fel håll, men man kan kalla det en lång analys om man är snäll. 😉 Efter liiite, liiite broms i linan insåg han att han analyserat klart och vände.

Förra gången var ju intresset för pinnarna ganska måttligt men den här gången högg han som en kobra. Den första pinnen hoppade han nästan upp i famnen på mig med! En pinne missade han, men det var när vi irrade runt lite för att reda ut vilket spår som tillhörde grannvalpen och vilket som var mattes, så det må vara honom förlåtet.

När vi kom ut på grusvägen, som spåret gick på en liten bit, inte över som det ser ut på kartan, så spårade han faktiskt, och vek ner klockrent i skogen där jag hade gått. Sen blev det lugnare med förledningarna och han spårade jättefint och koncentrerat men ändå med bra fart. Vid den sista apporten före slutet provade jag att kampa med honom eftersom han såg supertaggad ut och se på f*n… han kampade som en liten iller (eller stor iller?) och t o m morrade när jag försökte ta pinnen?! Ett mycket gott tecken efter sommaren fiaskoartade lekförsök. 🙂 Han tappade inte heller koncentrationen utan fortsatte utan minsta tvekan i spåret när vi lekt färdigt.

Sista biten fram till slutapporten gick ut på åkern med mycket kort (välavbetat) fjolårsgräs och det var kul att se hur han ändrade spårbeteende. Farten gick ner och koncentrationen ökade påtagligt men det var inga tveksamheter utan han spårade fram till slutapporten. Och lekten och kampade med matte igen?!

Nu är frågan … vad gör vi nu? ”Don’t fix it if it ain’t broken” var det någon som sa så vi kanske inte ska spåra mer nu innan det är dags att tävla? 😉 Nåja, någon gång till får vi kanske prova.

I övrigt gick gårdagen åt till att bl a nacka pelargoner. Förut har jag ju fegat med de som varit hyfsat fräscha, vilket resulterat i glesa, rangliga och skrangliga pellisar. Nu högg jag ner samtliga jäms med fotknölarna. Man ska vara hård mot de hårda har jag hört. 😉 Förra året gjorde jag så med ett par vrak, men inte förrän i juni. De blev klart finast av alla men kom tyvärr inte igång med blomningen förrän ungefär när det var dags att ställa in dem för vinterförvaring. Vi får väl se hur det går i år men jag har faktiskt gott hopp om de flesta.

Tävlingssekreterarmöte angående nya systemen för att hantera tävlingar blev det på eftermiddagen. Man kan väl uttrycka det som att … allt är inte glasklart. Men förhoppningsvis blir det det, så småningom… Det blir nog bra när det blir klart, hoppas jag. Det mest spännande är att jag är först ut att prova det skarpt på klubben i samband med tävling 1/4. Håll gärna en tumme eller två den dagen, samt före och efter.

Efter jobbet idag drog jag iväg till en elektronikfirma som har konkursutförsäljning. Tyvärr, för det är/var nästan det enda företaget där det fanns riktig kunskap och man kunde få hjälp om man behövde, men naturligtvis klarade de inte konkurrensen från de stora kedjorna. Hur som helst var jag på jakt efter en ny musikmaskin till vardagsrummet eftersom den gamla lösningen var just gammal, och dåligt fungerande. Och nu tror jag att jag är lite kär?

Den är liten. Den är söt. Den är snygg. Den låter bra. OCH DEN HAR BARA EN SLADD! En sladd! Ta in det om ni kan. Jag som hatar sladdar är grymt förtjust. 🙂 Radio och iPhonedocka fyller våra behov mer än väl med tanke på hur mycket (=lite) vi kommer använda den. Att det var 40% rabatt gjorde ju inte saken sämre direkt. Jag är sjukt nöjd! Placeringen i fönstret är dock högst provisorisk. 🙂

Nu fattas det bara gardiner (som är köpta) och tavlor sen kan man nog säga att det nya vardagsrummet är klart. Båda sakerna är dock ungefär lika ångestfyllda eftersom det krävs att man gör åverkan på de nya fina väggarna och då gäller det att vara säker på hur man vill ha det. Vi får väl se om jag blir säker någon gång?

Att dagen dessutom bjudit på fantastiskt vårväder var liksom bara pricken över i. Tyvärr har jag ju jobbat på jobbet idag men jag hoppas på en repris i morgon för då ska det bli lydnadsträning på kvällen. 🙂

När husse fick biljetter till Ljust & Fräscht i julklapp började han drömma om en hotallnatt i Göteborg i samband med detta. Ett rätt klent surrogat för svågerns två veckor i Thailand över jul och nyår, men bättre än inget, typ…

Igår var det dags och hotellrum var bokat på Gothia Towers, runt hörnet från Scandinavium där showen gick.

Vi åkte ner på eftermiddagen och började med ett snabbt shoppingvarv i stan. När jag kryssade fram som en målsökande missil framgick det rätt tydligt vem man egentligen är. 😉 Jag (vi, men husse följde liksom bara med, och väntade utanför…) började på Naturkompaniet där jag införskaffade ett vattentätt fodral till iPhonen eftersom det gamla uppenbarligen flyttat hemifrån. Bra att ha vid blöta hundpromenader. Det blev också en trebent, ihopfällbar pall med teleskop-ben. Bra att ha för kortare sittningar i skogen och t ex på bruks-SM när man vill sitta en liten stund. Sen travade vi vidare till Designtorget där jag shoppade loss på en matlåda med inbyggd kylklamp i locket. Bra att ha till hundgodis varma sommardagar…

Idag gick turen till IKEA där det köptes ett litet sidobord att ha mellan fåtöljerna, några glas och en dörrmatta (ibland kan jag bete mig som en vanlig människa!) och avslutningsvis Biltema där det blev en stolryggsäck till lydnadsprylarna samt en mer hundvänlig husvagnstrappa… Nämnde jag att jag har hund(ar)? 🙂

Resten av kvällen ägnade vi bl a åt att åka hiss på Gothia, i ca 20 minuter, mellan entréplan och våning 23. Hisskrället vägrade släppa av oss där vi skulle bo, på plan 21. Vi provade för säkerhets skull två olika hissar innan vi gav upp och fick nyckelkortet omkodat, blev avsläppta på rätt våning och kunde slappa på rummet en liten stund. Våning 21 innebär ju en rätt spektakulär utsikt för övrigt, och man bör inte ha anlag för svindel antar jag?

Och är man på Gothia ska man tydligen äta deras berömda räksmörgås så det gjorde vi lydigt innan vi knallade tre minuter till Scandinavium.

Showen handlar ju om jakten på det perfekta hemmet, som i sin tur ska leda till det perfekta livet – på ett ungefär. Showen hann inte ens börja innan jag kände mig träffad. Det räckte liksom med scendekoren…

Say no more… 😉

Många goa skratt blev det i alla fall och jag tror husse var mer än nöjd med julklappen.

Idag blev det en helt fantastiskt lyxig hotellfrukost innan den ovan beskrivna, och snabbt avklarade, shoppingturen. Sen fick det räcka med Göteborg för lantisarna och vid lunchtid åkte vi hemåt och samlade ihop hundarna som varit utarrenderade på olika håll. Och som vanligt konstaterar jag; borta bra men hemma bäst!

Den där vintern som man, om man var optimist, trodde att vi var av med har fått ett tragiskt och fullständigt onödigt återfall. Snödjupet närmar sig decimetern, and still snowing… 😦 Inte särskilt otippat i och för sig. Jag menar.. jag har upplevt halvmetersåterfall i april (hittar tyvärr inte fotot på trädgårdsmöblerna draperade i halvmeterdjup snö) så vad är väl då en decimeter? Om väderleksprognosen stämmer lika bra för morgondagen som den gjorde för inatt, och idag, så lär den dock inte bli långvarig.

För övrigt undrar jag vad F*N WordPress gjort med användargränssnittet?! Helt skruvat och jättekonstigt… 😦

För att muntra upp oss lite kör vi en sommarbild till dagens inlägg.

(Hittade tillbaka till det ordinarie gränssnittet efter att jag postat inlägget, men undrar fortfarande var jag hamnade i första läget? Scary…)

Äntligen kom jag ihåg att både ta med mig dvärgkameran och att ta upp  upp den ur fickan när vi tränade sök idag! Förvisso bara fyra gånger (upp ur fickan alltså), men man får vara glad för det lilla. 🙂

Träningen var för vår del ömsom vin – ömsom vatten. Första skicket, med figge på fullt djup, gick kanonfint och jag tänkte – YES! Det borde jag aldrig ha gjort, för sen var det mest strul med hittaövningarna…Men vi hade iaf tur med vädret. 😉

På markeringsövningarna i slutet kändes det dock betydligt bättre. Jag har ju, sedan förra passet, omprövat mitt beslut att inte använda godis i söket. Med tanke på hur ofokuserad han varit hos figgarna, där han haft fullt upp med att hångla upp dem och leta efter piparna istället för lösrullen, bestämde jag mig för att lösrulle in till matte skulle belönas med godis, och se jag tror att vi kan vara något på spåret (?) där. 🙂 I hela hans övriga liv så har ju levererad sak hos matte (uppletandeföremål, apportbockar, leksaker whatever…) inneburit godis under inlärningsfasen, så varför inte här? Och det kändes faktiskt riktigt bra! Så bra att träningskompisarna på slutet började fundera på om det inte var dags att försöka baka ihop hittaövningarna med markeringarna?! Nåja, vi får se vad som händer. Jag försöker fortfarande hålla en låg profil och inte tänka för mycket. 😉 Eller tänker gör jag förstås, så att det osar bränt mellan varven, men vad vi ska göra i slutändan lämnar jag över till de mer begåvade (i sökbranschen) att bestämma. 😀

Anna och Grappa efter avslutat pass. (Observera svansgreppet… 🙂 )

Mållan & Cvick.

Rosa eller grön? Rosa eller grön? Jag förstår inte hur jag lyckats få till en bild där
han inte har ett fast grepp i någon av piparna för det handlar verkligen om mikrodels sekunder?!

Påvis hos Anna. Här körde han fastgreppsprincipen igen. Så fast att den gula pipen
numera är två… ickepipar. Men det måste väl vara figuranternas fel att de går sönder? 😉

Ett nytt gäng pipar av den här modellen är nu beställda eftersom lagret börjar tryta.

Kvällen igår ägnades åt att ”möblera” bokhyllan. Kul! Var rätt glad att grovjobbet med sortering författarvis gjordes när jag packade ner böckerna. Nu är de möblerade efter ett system som troligen skulle få vilken bibliotekare som helst att gråta blod, men jag hittar i alla fall. Tror jag? Vardagsrummet kändes genast mer hemtrevligt och bebott. Utan böcker känner jag mig liksom inte hemma.

Nu ska jag försöka uppbåda lite ny energi inför kvällens övningar. Mat och öl på lokal och sedan Killer Queen på Åhaga. 🙂

När trollmor har lagt de 11 små trollen och bundit fast dem i svansen…

De som inte minns den klassiska vaggvisan kan kolla här (ganska impad av att jag hittade en version med en hundvalp?!):

Nåja, några 11 troll har jag ju inte, och inte band jag fast dem i svansen heller, men jag kunde konstatera att mina gardinsurrogat som införskaffades förra veckan föll i god jord när de presenterades för de två trollen i vardagsrummet igår kväll. En grå puffkudde till det stora trollet och en supermjuk fleece(plysch?)pläd till det lilla trollet. Vad ska man egentligen med gardiner till? 😉

För övrigt går det sakta framåt. Det mesta av möblerna är på plats men vi är inte riktigt överens om möbleringen än – jag och Karlsson alltså. 🙂 Ja inte jag och jag heller. Eller jag och husse. Husse är dock den som har minst synpunkter. 🙂

Att ställa soffan kloss intill elementet tycker varken jag eller husse är någon bra idé. Terriern tycker den är alldeles lysande. Både utsikt och värme – kan det bli bättre? Den här varianten anser han vara mindre lyckad, men han blev ju lång i alla fall… 🙂 Hur han hade tänkt ta sig därifrån förtäljer inte historien eftersom curlingmatte räddade honom. Och flyttade soffan lite närmare det åtråvärda fönstret. 🙂

Mer inredningsblogg än så här blir det inte idag. Det är många saker som fattas än så länge men nu tar vi det lite pö om pö. Det mest väsentliga är på plats (inklusive de nya fåtöljerna som är supersköna) och jag har till och med provplacerat några böcker i nya bokhyllan. Vi får väl se om jag får loss dem i morgon eller om färgen behöver mer tid på sig för att bli genomtorr?

Bilden togs innan vi skickade tillbaks bucklan efter första gången vi haft den.
Förra gången tog vi inte med den hem från Årets Border men nu blir den vår för gott. 🙂
Foto: Dan Ferhm

Igår var det årsmöte i Borderterriersällskapet (i Västerås) och framåt kvällen fick jag information om att Karlsson för tredje gången blivit Årets Bruksborder! Himlans kul, och något att glädjas åt i brist på officiella meriter. 🙂 Bucklan är nu vår ”för evigt” och jag inser att vi kanske borde ha byggt ut vardagsrummet istället för att bara renovera?

Helgen har fortsatt i renoveringens tecken. Igår kom snickaren tillbaks och byggde bokhylla hela dagen. En platsbyggd bänk för dvd, box mm vid TV:n hann han också med. Mitt bidrag till byggprojekten var att lägga fram mina önskemål samt komma med glada tillrop, typ.

Själv har jag målat hörnskåp (tre gånger!) samt målat bokhylla en gång till ”on location” vilket var ganska pilligt. Det är väldigt många ”sidor” på både hörnskåp och bokhyllor och även jag är nu fläckvis lackerad i Stockholms-vitt. 🙂 Den planerade inflyttningen i vardagsrummet har vi inte hunnit med. Färgen måste liksom torka först.

Något som hunnits med är dock ett spår till Karlsson idag. Under spårläggningen lärde jag mig att man inte ska lita på isskorpor på närmare meterdjupa skogsmaskinspår. Det blir blött. Och kallt. Och … äckligt. Tur att det var nära hem…

Karlsson gjorde nog senaste årets snyggaste upptag. 15-20 meter ut i bra tempo. En liten snurr, en koll på en meter åt fel håll och sen full fart åt rätt håll. Sen spårade han faktiskt jättefint men vi ska nog ta och prata ihop oss om det där med pinnarna för det funkade ”sådär”. Några fick vi med oss men inte tillräckligt många.

Igår fick vi också finbesök av Sophi, Soda och Findus. De hade tävlat agility här i stan och tog vägen förbi oss när det var dags för hemfärd. Kul att träffas efter att ha varit ”bloggkompisar” i ett par år och ha följt Sodas träning redan från start. Det blev dock en snabb visit eftersom jag var mitt i bokhyllebygget och målningen och Sophi hade en bit att köra hem. Det var i alla fall kul att träffas. Soda är ju son till Karlssons distransflickvän Sot, och jag är väl delvis ”skyldig” till att Soda hamnade hos Sophi genom att tipsa om Sots kull.

Soda

Huset är ju fortfarande upp- och nedvänt med fel saker på fel plats överallt men nu … nu ser vi ljuset i tunneln, eller snarare i vardagsrummet där taket är färdigmålat (vitt=ljust), lister och diverse annat fått sig några omgångar med vit färg, den ljusa väven på väggarna är på plats och i morgon ska den målas (ljust) grå. Punktlig, effektiv och noggrann målare har snart jobbat klart. Senast på fredag har han lovat att lämna oss. 🙂 Men … vi har redan börjat diskutera nästa projekt. Det får dock vänta (minst) till efter sommaren. Funderar på att bjuda hit honom i januari, och samtidigt bjuda oss på en vecka i varmare klimat och så är allt klart när man kommer hem. Låter inte det som en bra idé?

Igår hade jag en stund över innan jag skulle åka på årsmöte på Kinds BK. Den stunden skulle jag ägna åt att titta på, och ev. köpa, nya gardiner till vardagsrummet. Vad kom jag hem med? Jo, två hundfällar…? Eller rättare sagt en grå fluffbädd, likadan som finns i hallen och är mycket uppskattad, samt en ullemullgullig turkos fleecepläd som jag tänkt att Karlsson ska ha i soffan. Till mitt försvar; båda är avsedda för vardagsrummet. 🙂 Enligt kommentarer på FB är jag inte ensam om dylika kursväxlingar, men…?

När jag körde ner till årsmötet mörknade det samtidigt som temperaturen sjönk kraftig, till under nollan, efter dagens ljuvliga solsken. När jag körde hem var det klar halkvarning och dimma… Jag konstaterade ännu en gång att jag inte lär slita ut appellplanen på nya hemmaklubben under vinterhalvåret. Själva årsmötet var snabbt avklarat och sen utbröt visst gemyt med presentutdelning till de tävlingsekipage som gjort sig förtjänta av det samt smörgåstårta, även till de som inte gjort sig förtjänta av det. 😉 Ett intressant faktum är att det var mer folk på detta årsmöte än på det i Borås för ett par veckor sedan, trots att Borås BK har mer än dubbelt så många medlemmar?

Som jag väl nämnt tidigare så uppstår ett visst kaos här i huset när det vankas promenad. Iza studsar omkring som en rodeohäst på de hala golven om jag inte med hjälp av mutor och fotkommando lotsar henne från pannrummet (”omklädningsrummet”) till ytterdörren. Karlsson leker också rodeo men både hans ålder och kroppskonstitution känns mer lämpade för det än vad Izas gör. Väl där krävs det några kraftiga liggkommandon men vid minst häftiga rörelse från min sida studsar hon upp via en piruett så att hon är startklar, vänd mot ytterdörren. Och så börjar vi om. Under förutsättning att jag inte rör mig som en sengångare förstås. Att det kan vara så oerhört laddat och glädjeframkallande med en vanlig promenad, efter 12 år?! 🙂 Nåja, idag resulterade det första liggkommandot i att terriern hamnade mellan schäferns framben, väl intryck mot hennes bringa. Jag slet tag i kameran men då var tanten snabb att flytta på sig och sen såg det ut så här. Innan jag fått på mig skorna hann hon göra säkert fem uppsittningspiruetter medan Karlsson låg kvar där han låg. Duktig hund den där lilla, ibland. 🙂

Promenaden företogs sedan på företrädesvis oplogad mark för att undvika blankis men stundtals hade vi lerig grusväg under fötterna och det var alldeles, alldeles ljuvligt. Förvisso är det bara 22:a februari och jag försöker vara mentalt förberedd på bakslag i vädret, dvs mer snö, men det gav ändå en föraning om våren. Blåst och duggregn på tvären gör faktiskt inte så mycket när man får trampa grusväg. 😉 Både regn och blåst har tilltagit sedan dess och det tar på snötäcket. Ljuvligt!

När vi kommit hem såg det ut så här i biabädden (som pga bygget står mitt på köksgolvet). Hur de lyckats tråckla till det så har jag ingen aning om men Karlsson verkade inte misstycka utan låg kvar så en bra stund efter att bilden tagits.

Igår föreslog husse att vi skulle åka och kolla på TV-fåtöljer. Han hade engagerat sin extrachaufför enkom i detta syfte. (Inte för att kolla fåtöljer alltså, utan för att sköta vägunderhållet vid behov.) Eftersom jag i mellandagarna provsuttit större delen av Borås fåtöljutbud, utan att hitta en enda jag gillade riktigt (ja, jag är kräsen), så var förhoppningarna lågt ställda. Att vi skulle hitta något som vi båda tyckte var bra kändes inte troligt.

Klockan 16 åkte vi hemifrån och började med att byta en burk felköpt färg mot två rätta burkar. Sen åkte vi och bytte en golvövergångslist mot en annan golvövergångslist (rätt lång väntetid innan vi fick den assistans som krävdes). Därefter blev det möbelbutiken och – HEUREKA (ja, det är tydligen mitt nya favoritord?) så tyckte vi båda att fåtöljen (med fotpall) husse spanat in i en annons var jätteskön. Till råga på allt var den tillfälligt nedsatt med 2000:-! Nåja, det är väl åtta veckors leveranstid tänkte jag. Men icke – leverans på måndag! OK, det har vi ju inte sett än men mannen i butiken lät rätt övertygande. Den enda som kan ha invändningar mot affären är nog Karlsson eftersom fotpallen är betydligt mindre än min tidigare. Han får nog problem att ligga där samtidigt som jag har mina fötter där.

Eftersom vi hade tid över drog vi iväg och köpte ett väggfäste till TV:n (också rätt lång väntetid på erforderlig handledning) och sen … ICA.

Nu är det bara mattor och gardiner som fattas. Jag har dock spanat in båda delarna på nätet men vågar inte beställa förrän vi fått möblerna på plats och sett hur det blir.

17.54 satte vi oss i bilen för att åka hem! Känns som en väl spenderad eftermiddag. Synd bara att jag glömde köpa trisslotten för det hade nog blivit storvinst en dag som denna. 🙂

Under tiden vi var på rymmen hann det dock utbryta snöstorm vilket onekligen känns aningen onödigt…

Meningen i rubriken, med exakt de olika betoningarna från gång till annan, är mitt nya mantra. I synnerhet i fredags kväll hade jag god användning av det när jag stod och grundmålade den blivande bokhyllan till ganska exakt klockan midnatt. Igår hade jag också god användning av det när jag körde andra passet målning med ”vanlig” färg. Under resans gång har jag ifrågasatt om det egentligen var något större fel på Ivar? Eller varför jag dissade idén med skenor, konsoler och färdiga hyllplan? Men nu är det färdigmålat, åtminstone för en vecka framåt. Nästa lördag kommer snickaren för att förverkliga min idé och sen blir det nog lite mer målning när allt är på plats.

I morgon kommer den riktiga målaren! Hela eftermiddagen har gått åt till att förbereda för detta. Städa tak, städa element, kvistlacka väggen som ska vara ”rå” men målas vit, stålborsta murstock etc. Avslutningsvis har jag staplat alla de målade hyllplanen mitt i rummet för att de ska torka ordentligt. I samband med detta fick jag god användning av alla mina vittringsapporter. Ett gäng spårapporter gick det också åt innan mitt lilla ”torn” var klart.

Trimbordet, som skymtar till vänster, har också varit till god nytta under renoveringen. Tur att man skaffade terrier så man har någonstans att ställa färgburkar, lägga verktyg etc. 🙂 Och att man började med lydnadslydnad så att man är försedd med mååånga vittringspinnar. De får väl frysa ihjäl i lagården ett tag igen efter den här pärsen.

Målarn(a) har lovat att vara ute senast på fredag och det hoppas jag håller.

Det BLIR bra när det blir klart…

(Och strax efter att jag skrivit det där gick jag ner och åt. Då bläddrade jag i en inredningstidning där jag kunde läsa om den heltidsarbetande, ensamstående tvåbarnsmamman som gick och köpte en nergången skånegård på 340 kvadrat och renoverade. Själv. På två år. Bara sådär…? Jag tillåter mig att tvivla… Jag håller på att tappa andan av fyra veckors renovering, huvudsakligen utförd av proffs.)

Något som (kanske?) också blir bra när det blir klart är söket. Idag var det dags igen, i stundtals ymning snöfall. Första passet körde vi några hittaövningar i minimal vind. Det gick väl åtminstone halvhyfsat… Som avslutning, när de andra kört sina hundar, körde vi några markeringsövningar. De fyra första gick bra, förutom att han på den första susade förbi figgen och ut på djupet i rutan, men det löste sig till sist. Men efter fyra blev tydligen hjärncellen trött. För att sno ett uttryck från Mullehästen; jetetrött! Fast Mullehästen är oftast jetepigg. 🙂 Vid den femte tappade han (Karlsson alltså, inte Mullehästen) tråden och ställde sig och stirrade mot den punkt där han lämnat mig, men jag var ju inte kvar eftersom jag (heureka!) rört mig framåt på stigen. Allldeles av egen kraft, utan att någon sparkade på mig! Till sist samlade han ihop sig, fick tag på lösrullen och kom in. Lite samma lika blev det på den sista figuranten… Men han hade fina påvis i alla fall. Där rådde det ingen som helst tvekan om vad vi höll på med. En möjlighet, om än inte särskilt sannolik, är ju att han läst regelboken och efter fyra figgar kom på att va’ f*n…  – på tävling är det ju aldrig mer än tre! Vad håller vi på med? Och varför? Nåja, vad som egentligen rör sig i den lilla terrierhjärnan lär vi aldrig få veta. Min tanke, om att byta ut de skitroliga pipisarna mot några inte fullt lika skitroliga pipisar, glömde jag ju bort ungefär lika fort som jag skrev ner den i bloggen efter förra helgen. Men det är fortfarande en plan. Problemet är att det blir minst två veckor till nästa gång och hur stor är sannolikheten att jag kommer ihåg det då?

Nu tänker jag inte göra så mycket mer nytta ikväll. Att sätta mig i trädgårdsstolen i köket, med fötterna på en köksstol, och glo på TV känns tillräckligt avancerat. Igår kväll hade vi det förresten så här mysigt i köket.

Här om dagen hade Karlsson det så här mysigt i hallen. De gröna bollarna har tydligen många användningsområden. Mest ägnar sig hundarna faktiskt åt att ligga med dem. Ja inte på det sättet alltså, utan ligga tillsammans med dem. Den som har flest gröna bollar när h*n somnar vinner, typ… 🙂

Väggarna är nu (nästan) färdiggipsade och taklister är på plats. I morgon ska golvet in och foder och socklar ska vara på plats senast på fredag. På måndag gör målarna entré!

För övrigt är det rätt mysigt att ha en snickare i huset. En snickare som tålmodigt lyssnar på mina galna idéer, ler och svarar ”jo det ska väl gå att ordna”. Så skulle man ha det jämt. Att bara behöva komma med idéer och någon annan förverkligar dem. 🙂

Senaste projektet är en platsbyggd bokhylla som jag idag bestämde mig för att göra. Eller … låta snickaren göra, om vi ska vara ärliga. Men jag har i alla fall gjort ritningen, räknat ut materialåtgången (hoppas att jag inte hade otur när jag tänke?) och åker och beställer material i morgon. Den där platsbyggda bokhyllan har jag drömt om i 20 år och äntligen blir den verklighet!

F ö googlar jag grovdammsugare efter att ha lånat snickarens och byggstädat. Vilket drag! En sådan för hushållsbruk vore inte fel. 🙂

Och så googlar jag växthus… Jag kan ju inte ha 50 stora pelargonkrukor på väckning i nya fina vardagsrummet! Hur de ska väckas i år är dock något oklart för ett uppvärmt (litet) växthus känns trots allt något mer avlägset än den platsbyggda bokhyllan.

I kommentarerna till det här inlägget föreslogs det att vi, istället för bärande vägg och järnbalk i vardagsrummet, skulle skapa en pelarsal. Nu har vi provat och – ärligt talat – så är jag lite tveksam…?

Till att börja med så hälsar Iza och tackar för alla gratulationerna. 🙂 Födelsedagspresenten tror jag knappt hon hann fatta vad det var innan lillebror snöt den framför näsan på henne. Sen har det varit en viljornas kamp och den … den vinner oftast terriern. Tårta fick hon också men där hann hon nog fatta ännu mindre innan den var borta. Där fanns ju heller ingen möjlighet till rekonstruktion. Den var liksom JÄTTEBORTA! 🙂

Den är så stor och tung så att kamplusten kommer fram lite extra.
Mycket morrande är det när han springer runt och stilar. 🙂

Ofta ser det ut så här. Han tuggar på något annat, men bollen ska han bara HA!

Och snälla Iza får nöja sig med en av de mindre bollarna… Men ibland fintar hon bort honom. 🙂

I söndags var det sökträning igen. Förra söndagen hade vi ju dragit nitlotter i hjärncellslotteriet både jag och terriern. Jag började ju med att glömma både plånbok/körkort och cigaretter hemma, och sen gick det bara utför. Terriern glömde en massa saker, som t ex det lilla han hunnit lära sig i sökets ädla konst. Igår var det dags igen. Jag fick med mig både plånbok och cig, och vi hade båda fått den traditionella söndagstilldelningen av två hjärnceller var. Det blev faktiskt lite skillnad. 🙂 Han har fortfarande inte greppat det där med lösrullarna riktigt. Han vet ju att tanterna har skitroliga pipar och utför gärna någon form av, mycket noggrann, kroppsvisitation innan han tar lösrullen och kommer in med den. Funderar på om jag skulle byta leksaker hos figgarna till något som fortfarande är himla roligt men kanske inte så himla hysteriskt roligt? Ska försöka komma ihåg att ta med mig lite alternativ nästa gång. Om jag får hjärnceller i lotteriet och kommer ihåg det alltså. 😉 F ö var det en otippat skön dag i skogen för att vara mitten på februari och när vi åkte hem var det t o m någon plusgrad!

Idag har det skett någon form av vändning i renoveringen = snickaren har gjort entré! Själva projektet befinner sig fortfarande i någon slags nedåtgående spiral men nu är väggen riven och i morgon inbillar jag mig att det ska vända lite uppåt igen. 🙂 Hur som helst känns det som ett himla bra beslut att göra sig av med väggen. Rummet känns redan helt annorlunda, och bättre!

När väggen var nedriven uppenbarade sig detta i taket:

”Man tager vad man haver” var det uppenbarligen någon som sa 1938 när man skulle ha något
som höll sågspånet på plats. 🙂 Oerhört fascinerande att tyget faktiskt finns kvar med tanke på
hur många möss som tassar omkring där upp stundtals? Här ska det upp en limträbalk.

Renoveringen har ju medfört att huset är fullt av fel saker – på fel plats. Bl a så står tresitssoffan numera i hallen! När vi tråcklat den så långt insåg vi att vi inte skulle lyckas tråckla in den i lagården/träningslokalen så där fick den bli kvar. Idag insåg Karlsson att det faktiskt finns ett fönster med utsikt där också. Och inte vilken utsikt som helst. Utsikt mot grannkattens hus! (Observera den gröna bollen… 😉 )

Sista veckan har djuren även lyckats åstadkomma ett par ormgropar av sällan skådat slag. Vem som kommit först vid respektive tillfälle råder det väl ingen tvekan om?

I morse insåg jag att om man sätter 15 tulpaner i en rätt trång vas så får det inte plats så mycket vatten och därför bör man fylla på rätt ofta. När man inte gör det så tackar buketten för sig. Plötsligt och utan återvändo! Den är icke mer och därför blir det lite silveröverdragna snöbärsbuskar istället – precis när solen smög fram bakom skogen i morse.

Då blev det ännu ett totalt ostrukturerat måndagsinlägg här. Jag hoppas det inte är en ny tradition?