Det blir bra när det blir KLART. Det blir BRA när det blir klart. Det BLIR bra när det blir klart!

Meningen i rubriken, med exakt de olika betoningarna från gång till annan, är mitt nya mantra. I synnerhet i fredags kväll hade jag god användning av det när jag stod och grundmålade den blivande bokhyllan till ganska exakt klockan midnatt. Igår hade jag också god användning av det när jag körde andra passet målning med ”vanlig” färg. Under resans gång har jag ifrågasatt om det egentligen var något större fel på Ivar? Eller varför jag dissade idén med skenor, konsoler och färdiga hyllplan? Men nu är det färdigmålat, åtminstone för en vecka framåt. Nästa lördag kommer snickaren för att förverkliga min idé och sen blir det nog lite mer målning när allt är på plats.

I morgon kommer den riktiga målaren! Hela eftermiddagen har gått åt till att förbereda för detta. Städa tak, städa element, kvistlacka väggen som ska vara ”rå” men målas vit, stålborsta murstock etc. Avslutningsvis har jag staplat alla de målade hyllplanen mitt i rummet för att de ska torka ordentligt. I samband med detta fick jag god användning av alla mina vittringsapporter. Ett gäng spårapporter gick det också åt innan mitt lilla ”torn” var klart.

Trimbordet, som skymtar till vänster, har också varit till god nytta under renoveringen. Tur att man skaffade terrier så man har någonstans att ställa färgburkar, lägga verktyg etc. 🙂 Och att man började med lydnadslydnad så att man är försedd med mååånga vittringspinnar. De får väl frysa ihjäl i lagården ett tag igen efter den här pärsen.

Målarn(a) har lovat att vara ute senast på fredag och det hoppas jag håller.

Det BLIR bra när det blir klart…

(Och strax efter att jag skrivit det där gick jag ner och åt. Då bläddrade jag i en inredningstidning där jag kunde läsa om den heltidsarbetande, ensamstående tvåbarnsmamman som gick och köpte en nergången skånegård på 340 kvadrat och renoverade. Själv. På två år. Bara sådär…? Jag tillåter mig att tvivla… Jag håller på att tappa andan av fyra veckors renovering, huvudsakligen utförd av proffs.)

Något som (kanske?) också blir bra när det blir klart är söket. Idag var det dags igen, i stundtals ymning snöfall. Första passet körde vi några hittaövningar i minimal vind. Det gick väl åtminstone halvhyfsat… Som avslutning, när de andra kört sina hundar, körde vi några markeringsövningar. De fyra första gick bra, förutom att han på den första susade förbi figgen och ut på djupet i rutan, men det löste sig till sist. Men efter fyra blev tydligen hjärncellen trött. För att sno ett uttryck från Mullehästen; jetetrött! Fast Mullehästen är oftast jetepigg. 🙂 Vid den femte tappade han (Karlsson alltså, inte Mullehästen) tråden och ställde sig och stirrade mot den punkt där han lämnat mig, men jag var ju inte kvar eftersom jag (heureka!) rört mig framåt på stigen. Allldeles av egen kraft, utan att någon sparkade på mig! Till sist samlade han ihop sig, fick tag på lösrullen och kom in. Lite samma lika blev det på den sista figuranten… Men han hade fina påvis i alla fall. Där rådde det ingen som helst tvekan om vad vi höll på med. En möjlighet, om än inte särskilt sannolik, är ju att han läst regelboken och efter fyra figgar kom på att va’ f*n…  – på tävling är det ju aldrig mer än tre! Vad håller vi på med? Och varför? Nåja, vad som egentligen rör sig i den lilla terrierhjärnan lär vi aldrig få veta. Min tanke, om att byta ut de skitroliga pipisarna mot några inte fullt lika skitroliga pipisar, glömde jag ju bort ungefär lika fort som jag skrev ner den i bloggen efter förra helgen. Men det är fortfarande en plan. Problemet är att det blir minst två veckor till nästa gång och hur stor är sannolikheten att jag kommer ihåg det då?

Nu tänker jag inte göra så mycket mer nytta ikväll. Att sätta mig i trädgårdsstolen i köket, med fötterna på en köksstol, och glo på TV känns tillräckligt avancerat. Igår kväll hade vi det förresten så här mysigt i köket.

Här om dagen hade Karlsson det så här mysigt i hallen. De gröna bollarna har tydligen många användningsområden. Mest ägnar sig hundarna faktiskt åt att ligga med dem. Ja inte på det sättet alltså, utan ligga tillsammans med dem. Den som har flest gröna bollar när h*n somnar vinner, typ… 🙂