Två steg fram och ett tillbaka…

Söndagsblogg igen, modell … uppsamlingsblogg? Tycker inte om det, men har inte hunnit/orkat i veckan.

I tisdags blev det lydnad på Elfsborgs BK. Körde igenom högremomenten och … det gick i stort sett lysande?! Tar man med i beräkningen hur mycket (läs: litet) vi tränat i vinter så var jag faktiskt grymt imponerad. Inget som ens var i närheten av en nolla ens på första försöket. Helt OK fritt följ, skitsnyggt ställande på regelmässig inkallning (50 meter), prydliga framåtsändanden,  bra kryp, bra skall, snygg apportering (med startskall vilket iofs inte var önskvärt) och fint hopp. Skärpte ihop mig så pass att jag inte nötte på det han verkligen gjorde bra; dvs det mesta. Var det bra så fick det räcka med en gång. Framåtsändandet körde jag dock några gånger för att han skulle komma över den första ivern. Nu ska man dock ta med i beräkningen att vi var i stort sett ensamma på plan och det fanns inget som ens avlägset påminde om tävlingsfunktionärer eller kommendering… Platsliggning med skott hann vi också med. Dock gick jag inte och gömde mig eftersom det var första gången på säsongen. Vi körde även några lydnadsklass III-moment och där krävs det nog en hel del avrostning. Undrar om det funkar med 5-56?

I onsdags bestämde jag mig för att traska iväg på djävulsrundan i det vackra vädret. När vi trasslat oss över den svåra biten (där skogsmaskinerna kört sönder vägen) med benen i behåll var det en illvillig stenjä*el som gömde sig under fjolårsgräset och framkallade någon sorts saltomortal som slutade på mitt högra knä. Det kändes dock inte som om det hände något särskilt utan jag traskade de resterande tre kilometrarna hem utan några som helst problem. Men så på kvällen började det göra ont som f*n. Strålade från knävecket och både uppåt och nedåt i benet. 😦 På torsdagen kunde jag knappt gå. Trappor var inte att tänka på på jobbet, och jag kunde knappt åka hiss! Den lilla ”studsen” som blir när hissen stannar gjorde så ont att jag stod på ett ben och höll mig i väggen… Jag meddelade sökgänget att jag nog inte ens skulle tänka tanken på sök nu i helgen… Men så på kvällen började det ge med sig. Det utkristalliserade sig till vadmuskeln och muskelfästet i överkant, och gjorde fortfarande lite ont på fredagen men jag kunde gå utan att halta. Igår kändes nästan ingenting och idag har jag tränat sök?! Jag är ju inte direkt bortskämd med att skador som känns så allvarliga läker så fort men jag tänker inte ifrågasätta något utan gillar läget väldigt mycket istället.

Som sagt; idag stod det sökträning på schemat och så fick det alltså bli. Vi bestämde oss för att försöka bygga ihop hittaövningarna och markeringsövningarna. Figgar på fullt djup, men jag gick med en bit ut från stigen innan jag skickade. Karlsson hade inga problem att hitta figgarna (utom den sista) men ramlade tyvärr tillbaks i det skumma beteendet han haft någon gång förut – att lägga sig och tugga på lösrullen?! Han går in i någon form av trans och stänger öronen… 😦 Det blev alltså en del tjafs om det, men i övrigt skötte han sig rätt bra. Inga problem med de lösa påvisen, och hyfsat snygga skick (utom det sista som sagt). Efter påvisen hade han bra drag tillbaks mot stigen för att få springa ut på andra sidan. Han var oftast rätt snabb på att ta rullen och la inte så mycket energi på att hångla upp figuranterna och leta efter pipar som han gjort tidigare, men…? Nåja, vi har en plan inför nästa tillfälle men tyvärr lär det dröja länge tills dess. Nu är det tävlingar till höger och vänster för en del av (det lilla) gänget ett tag framöver så gud vet när vi får till någon träning nästa gång? Vi skulle ju behöva träna detta minst en gång i veckan ett tag framöver för att han inte ska hinna glömma för mycket… men det lär bli lite att börja om på noll nästa gång, tyvärr.

I övrigt har veckan ägnats åt traumatiskt skruvande i vardagsrumsväggar vilket medfört att vi nu t ex har gardinstänger som det hänger gardiner på. Idag kom det upp ett par hyllor på en vägg. Nu är det väl i princip bara tavlorna som ska upp och sen kan man nog betrakta det som ganska färdigt. Tror jag… Har dock viss tavelångest. Vad ska upp, och var? Misstänker att jag och husse inte kommer vara helt överens på någon av de två punkterna.

Fotograferande är inget vi lagt så mycket energi på i veckan så det får bli en nästansovandeterrier-bild igen. Han försöker förgäves hitta något bra sätt att sova på soffryggen men det går … sådär. 🙂

6 reaktioner på ”Två steg fram och ett tillbaka…

    • Den ekvationen blir svår att få ihop. Bloggar jag oftare finns det ju inget att sammanfatta på söndagen, eller åtminstone inget som behöver sammanfattas. 😉

    • Oh no… det var me, myself and I som kullerbyttade oss. Iza hjälpte möjligen till lite genom att dra i kopplet i det kritiska ögonblicket och sen stirra förvånat på mig där jag låg och krälade…

  1. Vad roligt att momenten satt så fint trots den långa vintern. Sök är vansinnigt roligt, synd bara att det kräver ett litet gäng. Spåret är ju bra ur den synvinkeln men visst är nog söket liiite roligare ändå:)

    Ha det så bra i vårvärmen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s