Ingen ordning på nå’nting…

Huset är ju fortfarande upp- och nedvänt med fel saker på fel plats överallt men nu … nu ser vi ljuset i tunneln, eller snarare i vardagsrummet där taket är färdigmålat (vitt=ljust), lister och diverse annat fått sig några omgångar med vit färg, den ljusa väven på väggarna är på plats och i morgon ska den målas (ljust) grå. Punktlig, effektiv och noggrann målare har snart jobbat klart. Senast på fredag har han lovat att lämna oss. 🙂 Men … vi har redan börjat diskutera nästa projekt. Det får dock vänta (minst) till efter sommaren. Funderar på att bjuda hit honom i januari, och samtidigt bjuda oss på en vecka i varmare klimat och så är allt klart när man kommer hem. Låter inte det som en bra idé?

Igår hade jag en stund över innan jag skulle åka på årsmöte på Kinds BK. Den stunden skulle jag ägna åt att titta på, och ev. köpa, nya gardiner till vardagsrummet. Vad kom jag hem med? Jo, två hundfällar…? Eller rättare sagt en grå fluffbädd, likadan som finns i hallen och är mycket uppskattad, samt en ullemullgullig turkos fleecepläd som jag tänkt att Karlsson ska ha i soffan. Till mitt försvar; båda är avsedda för vardagsrummet. 🙂 Enligt kommentarer på FB är jag inte ensam om dylika kursväxlingar, men…?

När jag körde ner till årsmötet mörknade det samtidigt som temperaturen sjönk kraftig, till under nollan, efter dagens ljuvliga solsken. När jag körde hem var det klar halkvarning och dimma… Jag konstaterade ännu en gång att jag inte lär slita ut appellplanen på nya hemmaklubben under vinterhalvåret. Själva årsmötet var snabbt avklarat och sen utbröt visst gemyt med presentutdelning till de tävlingsekipage som gjort sig förtjänta av det samt smörgåstårta, även till de som inte gjort sig förtjänta av det. 😉 Ett intressant faktum är att det var mer folk på detta årsmöte än på det i Borås för ett par veckor sedan, trots att Borås BK har mer än dubbelt så många medlemmar?

Som jag väl nämnt tidigare så uppstår ett visst kaos här i huset när det vankas promenad. Iza studsar omkring som en rodeohäst på de hala golven om jag inte med hjälp av mutor och fotkommando lotsar henne från pannrummet (”omklädningsrummet”) till ytterdörren. Karlsson leker också rodeo men både hans ålder och kroppskonstitution känns mer lämpade för det än vad Izas gör. Väl där krävs det några kraftiga liggkommandon men vid minst häftiga rörelse från min sida studsar hon upp via en piruett så att hon är startklar, vänd mot ytterdörren. Och så börjar vi om. Under förutsättning att jag inte rör mig som en sengångare förstås. Att det kan vara så oerhört laddat och glädjeframkallande med en vanlig promenad, efter 12 år?! 🙂 Nåja, idag resulterade det första liggkommandot i att terriern hamnade mellan schäferns framben, väl intryck mot hennes bringa. Jag slet tag i kameran men då var tanten snabb att flytta på sig och sen såg det ut så här. Innan jag fått på mig skorna hann hon göra säkert fem uppsittningspiruetter medan Karlsson låg kvar där han låg. Duktig hund den där lilla, ibland. 🙂

Promenaden företogs sedan på företrädesvis oplogad mark för att undvika blankis men stundtals hade vi lerig grusväg under fötterna och det var alldeles, alldeles ljuvligt. Förvisso är det bara 22:a februari och jag försöker vara mentalt förberedd på bakslag i vädret, dvs mer snö, men det gav ändå en föraning om våren. Blåst och duggregn på tvären gör faktiskt inte så mycket när man får trampa grusväg. 😉 Både regn och blåst har tilltagit sedan dess och det tar på snötäcket. Ljuvligt!

När vi kommit hem såg det ut så här i biabädden (som pga bygget står mitt på köksgolvet). Hur de lyckats tråckla till det så har jag ingen aning om men Karlsson verkade inte misstycka utan låg kvar så en bra stund efter att bilden tagits.