Ännu en månad att lägga i arkivet. Den började som april slutade, med sommarvärme, men det gick över ganska direkt och månaden har sedan fortsatt med ganska svalt, torrt och blåsigt väder. Våren, med grönska och blommor, har accelererat i lagom takt. Man har liksom hunnit med, istället för att allt bara exploderar som det gör ibland. 😁
Trots bristen på värme så packade vi husvagnen och drog till kusten i början av månaden, närmare bestämt Tylösand. Förra gången vi var där var Karlsson med så det var lite bitterljuvt. Ett par veckor efter den resan åkte vi på hans absolut sista resa, till veterinären, men där och då var han pigg och glad, åtminstone för att vara 16 år. ❤
Nåja, nu var det Pyssel och Maro istället. Vi fick några soliga men kalla och blåsiga dagar. Dunjackan, som packades i sista stund, kom till användning. Det blev en himla massa civil olydnad med strandpromenader, både morgon, middag och kväll. Det är ju hundförbud från 1 maj men det struntade vi i eftersom stranden oftast var helt folktom.
På vägen ner gjorde vi några halvhalter. En i Ullared (tredje gången i år!) för inköp av kosttillskott till hundarna. En på Engelsons för att shoppa upp presentkortet jag hade och så … Laxbutiken. Förutom strandpromenader, när vi väl var på plats i Tylösand, hann vi med en tur till Skåne. Upp på Hallandsåsen och sen lite ner igen, till Revolution Race-outleten. 😁
Resten av månaden har väl inte innehållit så mycket utöver det vanliga. Hundträning, både i skog och på appellplan. Jag tycker mig märka en viss positiv effekt av Pyssels kemiska kastrering. Lite lättare att fokusera, bättre hörsel och inte lika mycket nosande – åtminstone inte under träning. Löptiksdreglet har upphört och här om dagen ”tjejkissade” han för första gången – mitt på gräsmattan. Vet inte om jag ska räkna det som en positiv effekt men en effekt är det ju onekligen. Nu har det gått sex veckor och full effekt ska vara uppnådd efter ca åtta veckor.
Jag har klarat av månadens TS-uppdrag på klubben och är nu ledig från den typen av idéellt arbete till september.
Pyssel fick agera försökskanin åt ett gäng franska (!) blivande hund- och hästosteopater, under handledning av deras svenska lärare. De besöker vår terraputt med jämna mellanrum, för praktik, och när vi fick erbjudande om att vara med nappade vi såklart. Eller Pyssel fick väl -ärligt talat – inte ha någon åsikt i frågan. De hittade en låsning i en nackkota som i sin tur påverkat skulderbladet. Trolig orsak till den diffusa hältan och efter behandlingen har jag inte sett något konstigt. Vi har (åter)inrett gymmet och Pyssel har börjat gå i stegen. Efter några försök tycker han nu att det är roligt och jobbar lugnt och målmedvetet. 🥰 Vi har fortsatt med massage och laser också och han tycker det är jättemysigt. Så mysigt att han somnar och ibland somnar jag också. 🤣
Vi har haft en fin minnesstund för kompisen som gick bort i julas. Ett arrangemang helt i hennes smak, i skogen där hon trivdes bäst. ❤
Husse åkte till Rom med några kompisar och var borta nästan en vecka men vi klarade oss fint på hemmaplan. Maro fick följa med på fler äventyr än vanligt vilket han inte hade något emot.
Pyssel har blivit stentokig – igen. Ett återfall från valptiden och nu ska han upp på varenda sten han hittar, stor eller liten spelar ingen roll. 😅
Pelargonerna flyttade ut vilket innebar ett himla bärande, som vanligt. Lite nya sommarblommor införskaffades. Mina förodlade rosenskäror är lite sega så jag köpte några ”färdiga” och de är alldeles ljuvliga. ❤
I slutet av månaden tog vi tag i uppletande – igen. Det har legat på is ett tag. Han har hittills fått leta utan tjänstetecken men jag har justerat in ett av Maros gamla så att det passar Pyssel. Det blev ett antal både tanke- och utförandemässiga vurpor, dock inga bokstavliga, vid första tillfället. Pyssel trodde nog att han skulle spåra när han fick på sig tjänstetecknet. Jag glömde att göra de förberedande rutinerna på väg till ”rutan” och så bestämde jag mig för att testa två korridorer åt rakt motsatta håll. Helt enligt Lex Pippi Långstrump; det här har jag (vi) aldrig gjort förut så det kan jag (vi) nog. Med facit i hand; det kunde vi inte. Dagen efter gav matte f@n i Pippi-tänket. Vi gjorde förberedande övningar, som vi brukar, och då klarnade det i den lilla kelpiehjärnan. ❤
vallterrier.com 