Författare: vallterrier

Igår kväll var det alltså tävlingsdags igen. Anmälde oss till den här lydnadsklass II-tävlingen samtidigt som till den förra eftersom jag inte trodde på en uppflyttning i första försöket och ville ha (minst) en i reserv.

Tävlingen gick av stapeln på Bollebygds BK och igår kom jag i mycket god tid, i motsats till förra året. Efter en försenad lottning började vi med platsliggning. Innan vi kilade runt hörnet på huset där vi skulle gömma oss hörde jag hur föraren till hunden jämte Karlsson uppmanades att stanna, samtidigt som jag såg i ögonvrån hur den njutningsfullt låg och rullade på rygg! Föraren fick hämta sin hund och sen var det lugnt. Vi fick en 10:a.

Startnummer tre hade vi så det var ingen idé att peta in Karlsson i bilen igen.

Fria följet gick … sådär. Jag var ju lite bränd efter förra gången när han helt plötsligt stannade, och tittade nog på honom lite för mycket vilket ledde till ett visst släpande.

På läggande under marsch blev jag mäkta förvånad när jag vänder mig om och han – sitter! Förvåningen gick dock över när jag insåg att vi på vårt lydnadspass i onsdags intensivtränade sättande under marsch (klass III). Ja, ja, alltid lär man sig något, och att den lille terriern har en tendens att inte alltid lyssna utan göra det som funkade bra senast var ju ingen direkt överraskning.

På inkallningen körde jag med enbart handtecken och se, då blev det ganska bra. Det kan naturligtvis bli mycket bättre, men det var bästa hittills.

När det var dags för rutan satte han upp ett himla tempo och jag blev rädd att han bara skulle springa rakt igenom. Tjoade i med mitt ”stå” lite för tidigt vilket resulterade i att han vände upp och blev stående med frambenen ”hitom” den första markeringen. Jag klämde i med ett ”back” och då backade han och satte sig. Trodde vi nollat momentet men inte… Vet inte om domaren var snäll, men poäng fick vi i alla fall.

Apportering och hopp gick som förväntat (9/10), men på fjärren var han intresserad av något i buskaget han hade till höger och jag fick klämma i med ett par extra kommandon.

Eftersom jag var helt övertygad om att läggandet var värt 20 poäng tyckte jag att det stod klart att vi inte fått något förstapris den här gången, med tanke på den även i övrigt ganska mediokra föreställningen.

När det var dags för prisutdelning/protokollsutdelning gjorde jag mig beredd att gå fram på ett tidigt stadium eftersom de började bakifrån, men namn efter namn (av de ca 15 startande) räknades upp utan att jag hörde mitt. Så, när det var dags för placering 5, var det vår tur. Det visade sig att vi faktiskt skrapat ihop 160 poäng. Prick! Och det är gränsen för förstapris. Det visade sig att vår räddning var läggandet som tydligen bara var värt 10 poäng. 160 poäng är väl inget jag är direkt jättestolt över,  men gränsen går ju någonstans och det passade oss den här gången.

Nu har vi ju två förstapris i II:an på två tävlingar så då vete sjutton om jag inte satsar på att ta ett LP (lydnadsdiplom). Finns ett par tävlingar till i närheten inom en inte allt för avlägsen framtid, så vi får väl se.

Gårdagens betyg:

Platsliggande 10
Fritt följ: 7,5
Läggande: 0
Inkallande med ställande: 8,5
Sändande med ställande: 6
Apportering: 9
Hopp: 10
Fjärrdirigering: 8
Helhet: 8,5

Andra observationer från gårdagen är;

• att Karlsson fick vara ute alldeles för länge innan det var vår tur. Han behöver ligga i bilen och ladda i stället.

• att vi inte hittade ingången till den lilla bubblan. Den som vi hittade så bra på förra tävlingen. Den bubblan där det bara är jag och Karlsson, alla andra störningsmoment försvinner och ”känslan” finns. Den saknade vi igår.

• att man två dagar innan tävling ska träna på det som ingår i just den klassen man ska tävla i, och inte på det i klassen över. Åtminstone inte om momenten liknar varandra…

• att jag är ganska beroende av en väl strukturerad och tydlig tävlingsledare. I Ulricehamn var hon kanonduktig. Igår var det liiite mer luddigt i kanten, och då tappar jag koncentrationen vilket naturligtvis smittar av sig nedåt.

Några foton från gårdagen; fotograf Daniel Grönbek

Vilt rullande flat på platsliggningen. På originalbilden syns
det tydligen hur pinsamt både Karlsson och boxern, på andra
sidan om flaten, tycker att det är – och väljer att
inte titta på eländet. 🙂

Jättefull fart mot rutan.

Fjärren.

Belöning efter avslutat jobb. Att i lugn och ro  få döda en pip
(som slutat pipa) är det bästa som finns om man är en liten terrier.

Idag har vi hunnit med en vända till Lerum för inköp av 7 kvadratmeter spegelvägg till den nya träningslokalen. Hittade den på Blocket och 350:-, känns som ett klipp.  Igår köpte jag även en matta, 3×5,60. Tittade på den i torsdags men tyckte jag fick ett dåligt pris så igår ringde jag en bekant som jobbar på samma företag och då blev  den mycket billigare. Den ska hämtas i veckan. Nu ska jag bara fixa skivor att klistra upp speglarna på också, sen så…

För övrigt bryr vi just nu våra hjärnor med huruvida vi ska åka till pappa som blivit akut sjuk, away from home, och ligger på sjukhus i Eskilstuna. Försöker få koll på läget, och om vi kan göra någon nytta på plats, men än så länge avvaktar vi. Hans fru samt syster med man är där så frågan är om vi tillför något eller mest är i vägen? Under tiden vi funderar på detta hamnade världen i ett litet vacuum…

Då har vi varit och tävlat ytterligare en lydnadsklass II, jag och lille Karlsson. Den här gången gick det inte lika bra som senast, men vi lyckades preciiis landa på 160 poäng, dvs den nedre gränsen för förstapris, och jag tar glatt på mig de flesta missarna vi gjorde. En fylligare rapport kommer i morgon… hoppas jag.

Jag har tvingats inse att videokameran jag haft på prov vägrar samarbeta med min dator. Bara att lämna tillbaks alltså. Gah! Spara pengar, köpa annan, ny kamera istället.

Gräsklipparen har lagt av. Förvisso mest husses problem, men fel kväll.

En hylsnyckelsats vi nästan aldrig använt visar sig vara ett intelligenstest. Omöjligt att få loss hylsorna från hållaren. Förvisso köpt på Clas Ohlson, så att vi inte skulle behöva ta hänsyn till den i testamentet stod väl tämligen klart, men man borde väl för i %X#%§ åtminstone kunna använda dom EN gång?

(För den orolige; hylsnycklarna skulle användas till gräsklipparen, inte till kameran.)

Idag har jag bland annat lärt mig följande:

När man möter granne med vidhängande jack russel och katt ska man inte sätta Iza på 0,2 meters avstånd med kort koppel, och tro att hon ska sitta kvar. När hon tyckte katten var inom räckhåll tog hon avstamp på mina helt oklädda smalben/vrister med alla sina klor… Blodvite uppstod inte, även om det var nära, men jag har några rätt intressant ”revor” på benen numera.

Nej, man skulle ha vänt och gått in på tomten igen, och gett henne lite längre koppel. Det är sånt man lär sig, tydligen, men att det ska behöva ta nio och ett halvt år?!

Den stackars jack russeln, som är av en ovanligt sympatisk sort, vill inget hellre än hälsa på den stora schäfertanten när vi möts, men hon bevärdigar honom inte ens med en blick om det finns en katt i släptåg. Det är tveksamt om hon ens märker att han finns?

Igår kväll var det andra som lärde sig saker. Om Karlsson lärde sig något är tveksamt, men jag lärde mig en del, och A, som var med på träningen lärde sig den hårda vägen att man inte ska  vara snäll och ”ge” den lille terriern en sprillans fräsch pipande zebra. Men Karlsson hade i alla fall roligt när han körde varvlopp på den stooora appellplanen. Det var säkert några andra som hade roligt också, åt mina fruktlösa försök att kalla in honom. Egentligen är det bara löjligt att försöka för i de lägena kommer han inte in om man inte har något ännu roligare att ”byta” med. Men efter en … stund … lyckades vi lura in honom trots allt. Zebran överlevde också resan, och hade t o m talförmågan kvar. Tappert på min ära!

När detta var avklarat tränade vi faktiskt en stund. Framåtsändande med ”hel” grupp. Igår hade han väldiga tendenser att dra iväg snett  åt höger, både före och efter gruppen, så där har vi en del att jobba på. Och klura på.

Ikväll har jag rensat fådda kantareller – igen! 🙂 Jag har även förvällt dem, och en liten del har jag ätit. Mumma! Sen har jag pysslat om mina pelargoner och försökt lägga upp en strategi inför vintern och nästa år. En sak är helt klar; nästa år ska jag ha färre sorter. I färre och större krukor. I år är det inte ens varit vackert. Det är liksom bara – många. Till helgen ska jag ta sticklingarna, som sedan ska övervintra inne i huset, och jag måste begränsa mig. Så är det bara.

Ett litet lydnadspass har vi också hunnit med, under tiden husse promenerade Iza. Idag var allt frid och fröjd igen, även om allt inte gick på räls, men vi var åtminstone glada båda två, hela tiden. Och jag har dessutom möblerat om i den blivande ”lekstugan” så nu är det bara mattan och speglarna som fattas. 🙂

När det blir ”natta” (om ungefär en timme) ska jag slå upp en ny bok. Den omtalade Hypnotisören av Lars Kepler. Med tanke på hur uppskriven och omskriven den är så är jag ganska beredd på att bli besviken men jag kanske återkommer med en recension.

Att jag gillar Icebug har väl ingen av mina trogna läsare missat. Och det bästa är att de även tillverkar skor för andra underlag än is. Jag är numera lycklig ägare till tre par i olika modeller och med olika användningsområde. Det tredje paret hittade jag i garderoben här om dagen… Där har de vilat lyckligt oanvända sedan My Dog i januari när jag fyndade dem för 300:-. Det är något mellanting mellan jogging- och promenadsko, i joggingstuk, och – jag är kär!  Det största problemet för mig är inte att hitta skor som funkar på foten, men att hitta något som funkar för höfter och rygg! Nu har jag gått en rejäl lunchpromenad i högt tempo och till ganska stor del på asfalt, och känner mig hur fräsch som helst i både ryggen och höfterna. Underbart!

Igår var jag och K och tränade på klubben. Han skötte sig i stort sett fint, utom på platsen. Tävlingsmässig platsliggning med skott, och visst låg han. Men enligt dem som varit på närmare håll än jag (som gått och gömt mig) så hade han legat och ”gläfst”?! Vafalls? Trodde att  vi kommit över det problemet, och att gnället på senaste tävlingen var ett olycksfall, förorsakat av omgivningen. Men alltid är det nå’t, så vi får se hur vi ska lösa det.

Dessutom blev det nästan slagsmål mellan K och hans gode vän Tarrak. På grund av att jag trampade K på tassen när han hade Tarrak mitt framför näsan, och då fick den stackaren skulden. Han visade prov på äkta terriertemperament den lille! Men det släppte snabbt bara jag slutat stå på hans tass. Ingen kvarstående aggressivitet där inte. Och vem som blev mest förvånad; jag, Karlsson eller Tarrak (hans matte var just då inte i närheten) vet jag inte. Troligen var det oavgjort. 😉

För övrigt så tror jag mig ha hittat en spegelvägg (bestående av mååånga små speglar) till vår inomhusträningshall. Jag har den dock inte fysiskt ännu, men snart, om allt går i lås. Sen är det bara mattan, och skivorna att klistra upp speglarna på, som fattas.

Ikväll är det dags för den sista brukslydnadsmomentträningskvällen i Kind. Synd, för det här hade jag gärna fortsatt med. Det har varit nyttigt! Och trevligt! 🙂

Voilà – vår nya appellplan! Ca  20 kvadrat (när hyllorna och den andra bråten i hörnet omdisponerats) ska man väl kunna träna en hel del moment på, eller detaljer av moment? En ”balkonggräsmatta” på golvet, och lite speglar på väggen till vänster så ska vi kanske överleva den här vintern också. 😉

Till höger om bilden, vid det andra fönstret, ska pelargonerna övervintra. Dom bodde iofs i det här rummet förra vintern också, men nu får de det så mycket trevligare. 😉

Är jag nörd på riktigt nu?

Vi har en lagård. En hyfsat stor lagård (180 kvadrat byggyta + loge). Man kan samla mycket saker på 360 kvadrat…

Idag påbörjades projekt lagårdsröjning, och jag tror inte vi blir klara i år. I  en del, drygt 50 kvadrat, inredde jag kontor när jag startade min firma i mitten av 90-talet. Nu är firman nedlagt, och har inte drivits speciellt aktivt på ett antal år. Man behöver inte särskilt mycket fantasi för att räkna ut vad som hänt med den ytan. Förråd… Ett mycket oorganiserat förråd. Allt från skidor, husvagnsprylar, gamla böcker, möbler, fotogen- och gasolkamin, gamla datorer etc.

Prio ett är att städa och organisera där för när vintern kommer, då…  då ska jag och Karlsson ha inomhusträningslokal på åtminstone 20 av kvadraten. 🙂 Matta, typ ”konstgräs” (grön utematta) ska in där, och spegelvägg ska upp. Sen ska ju alla övervintrande pelargoner få plats också.

Det är en del jobb kvar, men jag har kommit en bra bit på väg idag. Problemet är bara att få bortforslat alla saker man vill bli av med, därför;

BORTSKÄNKES MOT AVHÄMTNING
Tre fåtöljer liknande IKEAs Poäng. Naturfärgat ganska grovt tyg med stomme i bok + matchande mindre soffbord, naturligtvis också i bok. Vissa spår av kattklor kan finnas på fåtöljerna. (Åtta stora papperskassar med böcker kan fås på ”köpet”.)

KÖPES
Spegelvägg, typ IKEAs, 45×60 cm. Eller… äh, måtten är inte så noga, bara de går att limma upp på mdf-board. Har ett gäng IKEA-speglar stående i ett förråd, men behöver fler.

I övrigt har Karlsson spårat både igår och idag. *klappar mig stolt på axeln* Igår var pinn-intresset sådär, men jag bromsade honom och bytte pinnar mot latexpiparmedsvans och idag apporterade han glatt alla pinnar. Puh… Tempot kunde gärna vara högre, och ibland får han oförklarliga ”tappt”, men vi jobbar på.

I morgon fortsätter städprojektet, under förutsättning att jag kommer ur sängen. Något spår lär det inte bli eftersom pürschjakten börjar.

Tydligen något strul med visningen, men klicka på ”Watch on Youtube”  så ska det funka.

Nej då, det är inte så att jag VILL att det ska regna, men när det gör det är jag åtminstone korrekt utrustad numera. Igår kom nämligen min fyndade goretex-jacka på posten, och den passade. Exakt likadan (förutom färgen) som min gamla som varit mig trogen i fem år men numera mer liknar wettex än goretex… Hittade den på outlet hos Taiga, till en femtedel av priset för en ny likvärdig jacka. Och det fick bli min förskottsfödelsedagspresent från några anhöriga.

Igår fyndade jag även en begagnad videokamera, av en klubbkompis som köpt en ny. Köpet är inte riktigt slutfört ännu, jag har den på prov för att se om allt fungerar vad det gäller samarbetet med min dator, men det ska vi nog lösa. Har ju länge varit sugen på en sådan för att framför allt kunna filma Karlsson (och mig?!)  när vi tränar, men eftersom jag varit osäker på hur mycket jag verkligen kommer att använda den har det inte känts motiverat att lägga ut flera tusen. När den här möjligheten kom kändes det perfekt. Om jag tröttnar har den bara kostat mig några hundralappar.

***

Helgen gick i 180 knyck, med ett minimum av hundträning. På lördagkvällen var vi ute och åt gott på Babbel, tillsammans med M, T och T den äldre. Jag föll för grupptrycket och beställde in Tapas Grande och oj så mycket mat det var! Men gott! Eftersom det var en klubbkompis som serverade oss så fick jag med mig fyra av våra överblivna kycklingspett i en doggy-bag. De ligger nu finfördelade i burkar i frysen i avvaktan på nästa spårträning. 🙂 Vi avslutade kvällen med ett glas vin hos M och T. En trevlig kväll var det, med underbart väder.

På söndag morgon var det bara att köra igång med organisationen av kompromisskalaset som skulle gå av stapeln vid lunch. Fixade kantarellpaj (under en hel del svordomar), städade osv. Kalaset gick bra och sen åkte husse på fotboll och jag fick fixa ”resten”, inklusive hundpromenerande. Och sen hade den dagen gått…

***

Igår kväll tog jag med mig Karlsson och åkte till klubben. Vi presterade ett träningspass som kändes riktigt bra. Karlsson var supertaggad och rolig. Han mår uppenbarligen bra av att vila sig i form.

För övrigt är min blogginspiration rätt låg för tillfället. Vi får väl se vad det blir av det här…

Jaha, då har jag bevistat min första vallningstävling, i form 2009 års Working Kelpie-mästerskap. Working Kelpie är för tillfället den ras som står högst på önskelistan inför nästa hundköp. Förhoppningsvis blir det inte aktuellt än på några år, om Iza får leva och ha hälsan, men man ska ju vara ute i god tid med planeringen. 🙂

Tack vare den här bloggen blev jag igår varse att årets WK-mästerskap var i antågande. Vid närmare kontroll visade det sig att det gick av stapeln NU. Och typ – HÄR! Nåja, åtta mil härifrån, men med tanke på hur avlångt vårt land är så får det räknas som ”här”. Dagen var egentligen vikt åt kompromiss-födelsedagskalas, dvs ungefär mitt emellan min och husses födelsedag, men det lyckades jag omplanera ganska snabbt, till morgondagen. I morse bar det alltså av mot trakterna norr om Mullsjö.

Ganska snabbt efter min ankomst lokaliserade jag ovan blogginnehaverska, Jenny Wibäck med man. Och ungefär där blev jag kvar under de timmar jag var där. Många frågor hade jag, både om rasen som sådan, och själva vallningen. De svarade tålmodigt. Och jag kan inte påstå att jag blev avskräckt. 🙂

De båda blogghundarna, Ior och Rudolf, träffade jag naturligtvis också. Även det var trevliga bekantskaper. Ior tävlar i elitklass spår och jag och hans husse har bestämt att träffas på en elitspårtävling, någon gång, någonstans. Det är bara ett problem; vi måste ta oss ur högre klass först… 😉

På det stora hela var det en mycket trevlig tillställning med avslappnade hundar och människor. Något lite gruff hördes väl, men de allra flesta hundarna verkade lugna och trevliga. Vallningen är ju helt ny för mig så det var naturligtvis spännande att se.

Här kommer ett axplock med bilder från dagen. Pga av för stort fält och för litet objektiv är bildkvaliten på vallningsbilderna dålig, men de bevisar åtminstone att jag var där. 😉

Ior (Vallmyra Superior)

Ior igen.

Anonym WK spanar intresserat mot fållan.

Rudolf (Stormkappans Madhi)

Ior och Rudolf kampar om pinnen. Rudolf vann…

Ior sticker iväg för ”hämt” av fårflock. (Känner mig inte
riktigt hemma med vallningstermerna…)

På väg tillbaka till husse.

Här är dom husse!

Ser samlat och snyggt ut i mina ögon, men vad vet jag?

I fållan var inte fåren och Fredrik riktigt överens…

Rudolf tycker att livet är djupt orättvist och testar
nödutgången, som dock var i minsta laget.

Fållan blev inte riktigt som tänkt, och här bröt ekipaget tävlingen.

När jag kom hem bar det iväg för att handla inför morgondagens kalas, sen har vi aktiverat/motionerat hundar och snart ska vi ut på stan och äta tillsammans med kompisar. Vissa dagar är minst sagt fullspäckade…

Nej, det är inte Karlsson som helt plötsligt gör 10-mässiga ställanden på inkallningen. Och inte har jag vunnit på Triss heller, men däremot kanske jag borde ha köpt en trisslott idag? I morse fick jag nämligen en hel påse full med kantareller och taggsvamp. Ca 80% gula kantareller. I rensat och förvällt skick är det ca 1 liter. Men det var nog 4-5 från början. 🙂 Jag trodde aldrig det skulle hända mig… Tack S! 🙂

Detta är nog ca 400% mer än vad jag själv hittat. I hela mitt liv…

Just nu funderar jag på om jag ska åka en sväng till stan där det ikväll är Sommartorsdag®. Har inte varit inne en enda gång i sommar, och nu är det ju gott väder dessutom så man kanske kunde mingla runt lite som en vanlig människa, och till på köpet uträtta några ärenden? Husse valde dock att gå på fotboll och det är ju lite småtrist att åka in ensam… Men nu får jag snart bestämma mig! Å andra sidan kommer jag få parkera vid världens ände… Nej, altanen och en bra bok låter också rätt trevlig, eller? Beslutsångest är bara förnamnet…

Fantasifull design!

En stund senare såg samma moln ut så här.

Sötaste schäferöronen i den här familjen.

Den här sommaren har väl inte varit optimal ens ur pelargonsynvinkel. För lite sol. För mycket regn (även om de vistas under tak). För blåsigt. I förra veckan, när det blåste som värst, for de omkring som kryssningsmissiler men som det härdiga släkte det trots allt är överlevde de flesta ganska helskinnade.

Förra sommaren vid den här tidpunkten var blomsterprakten enorm, trots att det då handlade om färre blommor. Så är det inte nu. En del ser riktigt tråkiga ut. Till nästa år ska jag sanera lite i beståndet är det tänkt, för nu blev det på tok för mycket. Och när de då snålar med blommandet så känns det … sådär. Övervintrandet kommer förhoppningsvis att hållas på en rimlig nivå, liksom sticklingarna. Men vi är inte där än, så jag kanske hinner ändra mig.

Det mest intressant projektet jag har är egentligen en som inte blommar. Och aldrig har blommat. Den är stor, kraftig och har ett praktfullt bladverk. Men inte en enda blomma?! Jag såg bild på den när jag köpte den, men jag har för länge sedan förträngt hur den borde se ut.

Här kommer i alla fall ett litet urval av de som alls behagar blomma just nu.

Och den här nedanför förtjänar faktiskt en egen programpunkt. Kommer ni ihåg den här?

Bilder ovan är tagen i mars. Nu ser den ut så här!

Det hela började med en stickling jag fick av Karlssons gammelmatte förra sommaren. Den blev sedemera två i våras när jag tog ett toppskott, men ”pinnen” ser numera ut så här. Man ska tydligen aldrig ge upp. 🙂

Nej, nu ska jag gå ut på altanen och fortsätta njuta av den ljumma kvällen.