Jaha, då har jag bevistat min första vallningstävling, i form 2009 års Working Kelpie-mästerskap. Working Kelpie är för tillfället den ras som står högst på önskelistan inför nästa hundköp. Förhoppningsvis blir det inte aktuellt än på några år, om Iza får leva och ha hälsan, men man ska ju vara ute i god tid med planeringen. 🙂
Tack vare den här bloggen blev jag igår varse att årets WK-mästerskap var i antågande. Vid närmare kontroll visade det sig att det gick av stapeln NU. Och typ – HÄR! Nåja, åtta mil härifrån, men med tanke på hur avlångt vårt land är så får det räknas som ”här”. Dagen var egentligen vikt åt kompromiss-födelsedagskalas, dvs ungefär mitt emellan min och husses födelsedag, men det lyckades jag omplanera ganska snabbt, till morgondagen. I morse bar det alltså av mot trakterna norr om Mullsjö.
Ganska snabbt efter min ankomst lokaliserade jag ovan blogginnehaverska, Jenny Wibäck med man. Och ungefär där blev jag kvar under de timmar jag var där. Många frågor hade jag, både om rasen som sådan, och själva vallningen. De svarade tålmodigt. Och jag kan inte påstå att jag blev avskräckt. 🙂
De båda blogghundarna, Ior och Rudolf, träffade jag naturligtvis också. Även det var trevliga bekantskaper. Ior tävlar i elitklass spår och jag och hans husse har bestämt att träffas på en elitspårtävling, någon gång, någonstans. Det är bara ett problem; vi måste ta oss ur högre klass först… 😉
På det stora hela var det en mycket trevlig tillställning med avslappnade hundar och människor. Något lite gruff hördes väl, men de allra flesta hundarna verkade lugna och trevliga. Vallningen är ju helt ny för mig så det var naturligtvis spännande att se.
Här kommer ett axplock med bilder från dagen. Pga av för stort fält och för litet objektiv är bildkvaliten på vallningsbilderna dålig, men de bevisar åtminstone att jag var där. 😉
Ior (Vallmyra Superior)
Ior igen.
Anonym WK spanar intresserat mot fållan.
Rudolf (Stormkappans Madhi)
Ior och Rudolf kampar om pinnen. Rudolf vann…
Ior sticker iväg för ”hämt” av fårflock. (Känner mig inte
riktigt hemma med vallningstermerna…)
På väg tillbaka till husse.
Här är dom husse!
Ser samlat och snyggt ut i mina ögon, men vad vet jag?
I fållan var inte fåren och Fredrik riktigt överens…
Rudolf tycker att livet är djupt orättvist och testar
nödutgången, som dock var i minsta laget.
Fållan blev inte riktigt som tänkt, och här bröt ekipaget tävlingen.
När jag kom hem bar det iväg för att handla inför morgondagens kalas, sen har vi aktiverat/motionerat hundar och snart ska vi ut på stan och äta tillsammans med kompisar. Vissa dagar är minst sagt fullspäckade…
vallterrier.com 
Såna duktiga vallarkillar! Djupt impad av såna jobbvovvar.
Vilka stora öron du har mormor …
Rudolf har jag pussat på jättemycket, när Jenny var hos oss på vår pep-kurs. Men han har vuxit rejält sedan dess. 😮
Men kelpie… Näe, hur roligt det än är att valla, för det ÄR det, så är kelpie ingen ras som tilltalar mig alls. Vet inte vad det är. Men jag har ungefär samma känsla för den som för schäfer: En bra och duglig arbetshund som inte har tillräckligt mycket ”det” över sig för att jag skulle välja rasen. Därmed INTE sagt att jag inte tycker om dem, men det finns ju skäl till varför jag valt aussie som vallhund. 😉
Nej, skulle jag ha en EXTREM-vallare så finge det nog bli en BC. Fast, det lär det aldrig bli, för vore den inte nervös och hispig innan så skulle den förmodligen bli det i mina händer. 😛
Åhh, vad roligt att läsa!
Själv har jag också working Kelpien som önskehund.. 😉
Så himla kul att komma iväg på det! Working kelpie fastnade jag för på SM i lydnad i Karlskrona, där jag såg två underbart fina hundar som satt precis jämte oss och tittade på. Exakt likadana som de på din länk – efter att jag varit inne och läst och såg att det också var på SM:et så MÅSTE det ju ha varit samma hundar! Tog några bilder på dem (såklart) och de ser väldans lika ut. 🙂 Kram
Jamen Lotta har du tänkt att vara otrogen Borderterriern.?
Otrogen vet jag inte om jag vill kalla det. Faktum är att jag är mycket tveksam till om jag vågar skaffa någon mer bt? Karlsson är ju liksom ”the dog of my life”, och skaffar jag en till är det tveksamt om den kan leva upp till mina förväntningar.
Det är klart Karlsson är ju världens bästa K. men jag tycker dom flesta borderterrier jag träffat är trevliga. Sen är det ju så att man formar oftas sin egen hund och med bra grundmatreal så är förutsättningarna goda.
Du får säkert en bra hund oavsätt vilken ras du väljer med din energi.
Kul att träffas! Härliga bilder du tog på mig och min Apa. Jag vet att vi träffs på tävling snart. Ha de!