Samtliga inblandade överlevde julafton, mer eller mindre utmattade. 🙂 Nu är det ju en lugn och sansad tillställning för vår del och lugnare blir det för varje år som går verkar det som, och inte mig emot. 🙂 Ganska sparsmakad jullunch, Kalle Anka, kaffe och julklappar hos svärföräldrarna och … sen åkte vi hem. Där åt vi en minivariant av julmiddag. Resten får vi väl gå loss på idag misstänker jag?

Det faktum att regnet öste ner (utan uppehåll – hela dagen – i kombination med stormvindar!) och termometern visade ett försvarligt antal plusgrader bidrog naturligtvis till lugnet eftersom risken för utryckning med salt-/plogbil var obefintlig och hela familjen kunde vara med hela dagen.

Karlsson stod för tindrandet och förväntningarna. Han fick ingen ro i kroppen förrän julklapparna var slut, i dubbel bemärkelse. 🙂 Han har nu förbrukat sitt livs andra, och troligen sista, oink-gris. Han fick ju en på födelsedagen, i början av december, också. Den kostade hälften så mycket och höll dubbelt så länge, dvs ca 12 minuter!  Troligen eftersom det var den första och han inte var riktigt säker på taktiken. Nu hade han helt klart för sig hur man snabbast möjligt dödar en gris, och det gjorde han. Dramat illustreras av några usla iPhone-bilder. IPhone+blixt+action är ingen bra kombination. På bilden nere till höger försöker han begå brott mot griftefriden eftersom han vägrar acceptera att julegrisen är död och begraven, bland julklappspapper.

Kvällen tillbringades sedan med bevakning av skumma tomtar. Mycket ihärdig bevakning. 🙂

Att bevaka skumma tomtar tar på krafterna och när uppdraget var utfört (=tomtarna var slut) såg det ut så här. 🙂

Strax därefter somnade även ägaren till jeansbenet och sov sig igenom julupplagan av ”Alla är fotografer”. Det tar på att vara vaken från 04.00… Idag sov hon aningen längre (05.45) och har hunnit ta igen det hon missade via SVT Play.

Och regnet det bara öser ner… Vad det gäller gårdagens tävling mellan de olika väderprognostisörerna (?) så känns det onekligen som om yr.no vann kampen, med sitt värstescenario. 😦