Är det någon som vet om man, så här i efterhand, kan manipulera bort hamstergenen? Och då ska man veta att det finns andra i familjen som har en ännu mer välutvecklad sådan och inte gärna slänger något förrän man hotar med spöstraff – typ.
Det blev ingen ridhusträning ikväll, av flera olika skäl. Dock var INTE ett av skälen att jag skulle göra några mer allvarligt menade husröjningar, men så blev det. De här spontana röjningarna är faktiskt bästa sorten. Man hinner liksom inte gruva sig, och inte heller hitta på en massa bortförklaringar. De liksom bara … händer?!
Den här gången började det med att jag skulle rensa en pappers- och tidningshög i ett hörn av köksbordet. Sen gick jag vidare till mellanlagringsstationen för tidningar som ska sparas, i köksskänken. Och så slutade det med att jag gjorde ett generalrens på slutförvaringsstationen. Det blev några tunga kassar, och då har jag ändå inte slängt allt, men ett stort antal gamla årgångar av hund-, inrednings- och resetidningar. Och här har vi ungefär samma syndrom som med böckerna. Varför i herrans namn ska det vara så svårt att sluta prenumerera på tidningar som jag ändå inte hinner läsa, för jag gör verkligen inte det? Bläddra lite förstrött under lunchen kanske, men läsa – nej… Nästa gång det är dags att förnya så … nä, då gör jag inte det! (Undrar om jag kommer ihåg det löftet om ett halvår eller ett år?)
Ett spännande fynd gjorde jag dock under tidningshögen i skänken.
En gedigen yxa, som jag faktiskt har vunnit – på bowling! Sug på den… 😛 Nu ligger den i bilen där jag misstänker att den kanske, eventuellt, möjligen kan göra någon nytta, någon gång. Det lär den ju definitivt inte göra i ett köksskåp i alla fall.
Ett annat fynd under resans gång var ett par slalombindningar, Tyrolia, årsmodell -96. Aldrig uttagna, körsträcka 0 (noll) mil. Våren -96 gick mina bindningar sönder. På hösten köpte jag nya på rean, och sen slutade jag åka slalom. Så kan det också gå… Bortskänkes mot avhämtning!
Det är bara att än en gång inse att man flyttar alldeles för sällan. Kanske skulle jag göra verklighet av min idé att flytta ut allt, och då menar jag verkligen ALLT, till lagården. Och sen hämta in det jag behöver efter hand. Det som inte är hämtat efter ett år slängs osett… Men det finns ett problem med den idén. Då måste jag ju städa lagården först…
vallterrier.com 
Bortsett från det där sista tycker jag det låter som en lysande idé
Det var kanonbra att flytta till allt mindre lägenheter under Stockholmsåren, för oj vad jag slängde saker jag aldrig saknat
Nu har jag dessvärre en trea igen och ja, hamstrandet har slagit till. Finns det plats blir det sparat. Suck.
Nope, det är kört!
Jag är faktiskt icke-hamster. Mest av ren självbevarelsedrift tror jag, för jag har en tendens att bara trycka in saker i skåp i väntan på att jag ska behöva använda dem. Och då kan man hitta ett par skosulor i ett köksskåp sisådär fyra år senare.
Dessutom är jag gift med en hamster och då måste jag också (av ren självbevaresledrift igen) propagera för utmedskitennärskavianvändadet?-linjen eftersom mannen är avgjort av typen manvetaldrignärmanbehöverdenhärkonstigamanicken.
Så jag ber att få gratulera till väl utförd rensning!
Låter skönt att vara icke-hamster. Vi har ju ett litet hus där det inte ryms så mycket (hm?) men vi har en stooor lagård…
Jag brukar säga att jag är ekorre i 3:e generationen (minst, hur mormorsmor var har jag ingen aning om). Det HAR dock blivit bättre efter att jag flyttade söderut till det lilla huset – och vi har ingen lagård som tur är.