För de som hänger med på Facebook kommer väl inte detta som någon större överraskning, men jag kanske har några andra läsare också? Igår kom dock detta lite i skymundan av Izas födelsedag.

I tisdags kväll fick jag meddelande om att Karlsson åter har erövrat titeln (och vandringspriset) Årets Bruksborder! Himla kul faktiskt. 🙂 Och här är vi inte helt utan konkurrens som fallet var med bucklan/glaspjäsen vi släpade hem i måndags. Enligt Hunddata är det faktiskt 14 borderterriers som startat på bruksprov förra året. Ingen jättekonkurrens, men de finns där,och flåsar oss i nacken – typ… Det här är ju ett av skälen till att jag faktiskt kunnat hitta lite glädje och nytta även med alla tävlingar som bara blev ”godkända” under förra året.

Han blev ju Årets Bruksborder även 2008, så nu ska vi ”bara” ta det en gång till så är det vårt ”för evigt”. 😉 Hur svårt kan det va’? 😉 Bilden här nedanför är tagen strax innan vi skickade tillbaks bucklan förra gången.

Foto: Dan Ferhm

Bucklan ska delas ut på BTS årsmöte i Västerås nästa lördag, men jag tror de får klara sig utan mig. Aningens långt att åka tyvärr. BTS har erbjudit sig att skicka den, men…? Förra gången fick vi den ju i samband med rasspecialen i maj, och ärligt talat känner nog varken jag eller Årets Bruksborder Lennart något jättebehov av själva den fysiska pjäsen. Det är mest ära och berömmelse som hägrar. 😛

Måndagens utmärkelse, Årets Högrehund, firade vi med att matte tog ledigt från jobbet några timmar i tisdags och förflyttade oss till några fantastiskt vackra fläckar med barmark, ytterst lämpliga för spårträning. Förutom ett vansinnigt förvirrat upptag (ekorre?) så skötte han sig fint. Ett uppletande hann vi också med. Några foton på Karlsson från detta event blev det dock inte, men Grappa och hennes matte fastnade på kort.

Igår firade vi ju Izas födelsedag, och naturligtvis fick Karlsson tårta också. Med tanke måndagens och tisdagens utmärkelser var han väl iofs värd tårta ändå. Han valde dock en något mer civiliserad approach än sin storasyster. Det finns till och med hopp om att han kände vad det smakade. Och svälja hann han också med under tiden han åt?!

50% tårtbit, 35% hund, 106% tid? Vem löser den ekvationen åt mig?

Nu verkar det dock som att det är färdigfirat för den här gången och att vi inte längre kan leva på gamla meriter. Bara att avvakta att tävlingssäsongen drar igång så att vi förhoppningsvis kan fixa lite nya meriter, och nya anledningar att ha kalas. 🙂

Dessutom har vi brutalt landat i verkligheten genom att det har snöat hela dagen. Misstänker starkt att spårmarkerna på bilderna ovan inte är riktigt lika gröna längre?