Nu har jag flyt igen, åtminstone med bygget av den (eventuellt) blivande hemsidan. Fick hjälp av ett proffs som kikade på koden en stund och hittade vad som felade, så nu funkar det igen. Yesss, kvällen är räddad. Och helgen. Och…

Iza verkar inte heller bry sig om sitt ”sår”, och efter några muntliga näsbrännor från matte och lite mer alsolspritsdoft verkar även Karlsson ha tappat intresset. Puh…

Det där med att sitta på händerna gick … sådär. Dock ringde jag inte veterinären utan till V, som brukar trimma Karlsson ibland. Hon äger adekvata verktyg för rakning av det aktuella området, hon har erfarenheter av hotspot/våteksem på egen hund och hon är dessutom sjuksköterska. Kan det bli bättre?

Det blev en blixtutryckning på lunchrasten och vad det är blev vi inte så mycket klokare på. V tyckte inte det såg ut som hotspot, men området är nu rakat och baddning med alsolsprit kommer att ske tre gånger om dagen. Ska försöka avvakta ett par dagar och se hur det utvecklas. Fördelen med alsolspriten är också att K inte är lika intresserad längre. Första gången han stack dit näsan efter alsolsprit-baddning fick han en rejäl nysattack. 😀

K och Iza fick varsitt buspass med diverse pudlar i rasthagen också. Storpudeln Simson är ju Izas soul-mate. De umgicks mycket när de var yngre, och det skiljer bara ett halvår i ålder. Nu har de nog inte träffats på två-tre år men det var som om det var igår. Simsons lillebror Påvel som brukar vara den vildare var dock rätt lugn idag eftersom han halkade omkull igår och hade ont i nacken. Men Iza förstod tydligen och tog det så försiktigt med honom.

Karlsson fick sedan busa runt med Simson och toypudeltiken Tiffy. Han fick rätt bra fart på gamla Simson till slut, och även lilltjejen gick igång.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen; har man haft en hund som min första, Dixie, så njuter man oerhört av att ha två hundar som är socialt kompetenta och som man kan släppa ihop med andra hundar så här. Det gjorde man inte med Dixie…

Tyvärr var inte kameran med, annars hade det nog kunnat bli en del härliga bilder. Kameran var dock inte det första jag tänkte på när jag skulle iväg och raka rumpa på schäfern. 🙂

Sedan någon vecka tillbaka har Karlsson varit ovanligt intresserad av Izas ”rumpa” och ställen där hon har suttit. Det har han ju varit förr, men inte på det här intensiva viset. Löp är uteslutet eftersom hon är kastrerad. Hans ”uppvaktningar” har hon undanröjt genom att helt enkelt sätta sig ner. 🙂

Sedan ett par dagar har jag märkt att intresset ibland fokuserats till området på ovansidan av svansen, precis vid svansroten, och Iza har även varit lite irriterad och ”gnagt”, men bara ytterst sporadiskt. Analsäckarna var ju min första tanke, men jag försökte behärska mina hönsmorsetalanger lite och inte slänga mig på telefonen och ringa veterinären omedelbart.

Nu har jag dock hittat boven i dramat. Precis vid ryggslutet/svansroten har hon ett hårlöst irriterat område, stort som en enkrona ungefär… Hotspot (våteksem) kanske, även om hon aldrig haft problem med det tidigare. Eller också är det analsäckarna som krånglar och hon själv har gnagt igång en hotspot? Hon är rätt duktig på att ”sköta” sig när jag är i närheten så hon kanske har gnagt i lönndom?

Nu har jag tvättat med Klorhexidin. Tyvärr kan jag inte använda sprayen för då förvandlas hon till en rytande sabeltandad tiger, men det  får väl duga med vanlig Klorhex-lösning.

Nu ska jag sätta mig på händerna för att inte komma åt telefonen och ringa det välbekanta numret. Enda gången jag ska släppa loss händerna är när det är dags för en ny klorhex-omgång. Ska försöka ge det åtminstone ett dygn och se hur det utvecklas innan jag ringer… eller kanske inte? I morgon är det torsdag och då får jag säkert inte tid förrän efter helgen…

Om nu någon tror att förra ”inlägget” grundade sig på något nyligen självupplevt så måste jag dementera. Husse har faktiskt full sjukdomsinsikt på den fronten och skulle inte ens försöka. 😉