Månad: december 2008

En högst hypotetisk fråga till dig som har hund:

Om du fick fem minuter (per fyrfoting) då du kunde prata på alldeles vanlig svenska med din hund, föra ett logiskt resonemang och förklara saker och ting; hur skulle du disponera dessa fem minuter?

Själv skulle jag ägna de fem minuterna åt detta:

Iza
Jag skulle förklara att om hon bara kunde ge fullständigt f*n i att jaga vilt (och katter) skulle hon kunna vara lös på promenaderna och vi skulle få ett trevligare och roligare liv båda två, men i synnerhet hon.

Karlsson
För honom skulle jag förklara att kloklippning ytterst sällan leder till döden.

Sen skulle vi ha ett preventivt samtal om hur tråkigt livet blir om man börjar jaga vilt och katter.

Sedan har nog mina fem minuter gått. Att jag älskar dem förstår de nog ändå, så det behöver jag inte ta av den här tiden till.

Som sagt; vad skulle du prata om? Svara i kommentarerna!

(Det är helt OK om du ”stjäl” detta till dig egen blogg, men glöm inte att tala om var du hittade det, och skriv dina svar här först. 😉 )

När Karlsson var färdigtrimmad (nåja, men ganska mycket tog jag) gav vi oss ut på en lek- och buspromenad, bara han och jag. Det är alltför sällan vi gör det, men nu passade vi på medan husse och Iza gick på annat håll. För ovanlighetens skull fick jag även med mig kameran!

Tyvärr var det mulet och därmed inget vidare fotoljus, men några bilder blev det iaf.

Pipande tennisboll uppskattas!

Den blicken…

Full fart. Hit och dit. Fram och tillbaka. Och hit och dit igen!

Lite snö i skägget är aldrig fel. 🙂

Här kan man träna framåtsändande!

😉

J*la matte som slänger in korven i granen!

Visst är det vacker med snön, det kan ju inte ens jag förneka. Men den sätter onekligen lite käppar i träningshjulet.

***

Dagens sökord (för att hamna på min blogg):

ekorre vilopuls

Hm…? Jodå, jag har skrivit både om ekorrar och vilopuls, men inte samtidigt.  Den som sökte hittade nog inget matnyttigt här.

Tro det eller ej, men på något mirakulöst sätt löste det sig igår. Jag var lite kreativ i logistikplaneringen och sedan kunde jag unna mig både snaps & julöl utan att det gick någon nöd på hundarna. Detta tack vare att utmattad husse körde bil till sitt julbord, och bil hem, direkt när maten var uppäten. På så sätt fick hundarna det dom behövde i form av rastning och kvällsmat, och jag kunde koppla av på ett helt annat sätt. Det enda problemet är att min bil nu befinner sig på annan ort, dvs i stan, men den får jag hämta senare idag, med husses hjälp.

Kvällen började som sagt med ”idrott”, i form av dart, biljard och … golf! I riktig golfsimulator! Slutsatserna av detta är;

1. Om jag tröttnar på hundträning så är INTE golf ett alternativ som fritidsaktivitet.
2. Biljard kanske man bör spela oftare än vart 30:e år om man ska nå framgång?
3. Ny utgångsställning i dart/pilkastning hade oväntat positiv effekt.

Hur som helst ingick jag INTE i det vinnande laget, men vi hade rätt roligt ändå.

Sedan bar det iväg till julbordet. Maten var i stort sett helt OK, vissa toppar och en del dalar men snittet var faktiskt mer än OK. Kvällen höjdpunkt (för vissa, inte för mig) var när ett nypåfyllt fat med hjortstek beslutade sig för att testa om Newtons teori om gravitationskraften fortfarande ägde giltighet. När jag plockade något från fatet bredvid (!) gled det i golvet med buller och brak, vilket föranledde applåder från sällskapet som satt närmast och uppenbarligen trodde att jag förorsakat det hela. Det finns dock ögonvittnen på att så inte var fallet. Att man läser skylten, om vad som finns på fatet, borde det väl tåla?

Kvällen var trevlig och vid 23-snåret var vi rätt nöjda. Vi drog ju igång redan kl 16 så… Då fick jag skjuts hem av en jobbarkompis man som hämtade henne, så det hela löste sig väldigt smidigt till sist.

Kl 00.00 *pip* kröp jag i säng, och kl 08.00 *pip* tyckte terriern (av alla fyrbenta varelser!) att det var nog och började öva galoppombyten på min mage. Man får väl bara vara tacksam att det inte var Iza som kom på DEN idén.

Nu funderar jag på att ställa Karlsson på trimbordet. Undrar vad han tycker om det? Tre veckor kvar till My Dog så det är nog hög tid för en grovtrimning iaf.

Om man nu ska försöka hitta något positivt med det här ymniga snöfallet så är det väl att dagens lunchpromenad blev förhållandevis lugn och städad. Vi såg inte till en enda levande varelse, förutom russhingsten, på hela djävulsrundan. Och eftersom han skiter i oss så skiter vi (läs Iza) i honom. Så rent mentalt var promenaden rätt begaglig. 🙂

Ikväll är det julfest med jobbet. Det börjar redan vid 16.15 med diverse ”idrott” (typ bowling, biljard, dart?) för att sedan fortsätta med julbord på ett annat ställe.

Murphy började lägga sig i det hela på ett tidigt stadium; redan när husse fick inbjudan till julfest med sitt jobb, samma kväll. Naturligtvis. Varför blev jag inte ens förvånad?

Nåja, det skulle väl gå att trassla ihop. Jag planerade att jobba hemma idag (vilket jag också gör och där snuvade jag Murphy på konfekten) och husses fest börjar senare så det skulle ändå inte bli så många ensamma timmar för de vilda djuren.

Men Murhpy gav sig inte med det minsann! Näädå!

Nu snöar det rejält och har så gjort i några timmar. Detta innebär att husse förmodligen inte går på någon julfest alls. Han jobbar istället, och naturligtvis är det mest synd om honom.

Men snöfallet innebär också att jag inte vågar chansa på att få tag på en taxi som kan ta mig hem när det passar mig och uppför (de sannolikt oplogade) backarna. Om jag ska vara med får jag alltså hålla mig nykter och köra egen (fyrhjulsdriven) bil så att jag vet att jag kommer hem till hundarna ”i tid”. Och känner jag mig rätt så infaller ”i tid” vid 21-snåret… Kul typ man är va’?!

Och visst, jag dör väl inte av att hoppa över snapsen och ölen, men just på julbord med jobbet så underlättas det hela av att man har en viss promillehalt i kroppen. Men nääädå, inte om Murphy får bestämma.

Igår kväll tog jag och K ett träningspass i vardagsrummet. Husse och Iza befann sig i köket. Iza var naturligtvis vederbörligen upprörd för att hon inte fick vara med.

K var djupt koncentrerad eftersom det var svårt. Jättesvårt! Först körde vi backaövningar med klicker, vilket vi gjort ett par gånger tidigare men poletten har inte riktigt ramlat ner. Sen tog vi en liten paus och sen… sen gav vi oss på klossträning. För första gången! Och det var om möjligt ännu jättesvårare! K trodde nog att klossen var en fälla och att det gick ut på att INTE trampa på den. Han var superskärpt och hjärnan gick på högvarv när han försökte räkna ut vad jag ville, och ändå gav jag honom mer hjälp än vad man egentligen ska i ”korrekt” klickerträning.

Mitt i dessa vansinnigt koncentrationskrävande övningar kommer Iza! Hon hade lyckats pilla upp dörren som husse uppenbarligen inte stängt riktigt efter ett besök på träningsplanen… f’låt ”i vardagsrummet”.

Hur som helst fick hon sig en rejäl omgång av lillnos! Han fräste till ordentligt och högg vilt omkring sig i ett par sekunder, som om han trodde det var en grävling i grytet ungefär. Sen sansade han sig lite och insåg att det ”bara” var storasyster. Och hon … hon såg mest förvånad ut stackar’n, och ruskade på huvudet åt sin skruvade lillebror. Det är tur att hon är den pascifist hon är (även om ansiktsuttrycket säger annorlunda ibland, se gårdagens inlägg) och har den långa stubin hon har, annars hade jag haft ett fullt utvecklat hundslagsmål på halsen.

Men helt uppenbart var att Karlsson INTE ville bli störd när han och matte höll på med VIKTIGA saker! Är det konstigt att jag gillar min terrier? 🙂

Hittade denna lista hos Krutrut, och den snodde jag blixtfort:

Åtta favoritprogram

1. Six Feet Under. Förvisso går det programmet bara på DVD numera, men ändå…
2. Desperate Housewives
3. 24
4. Oskyldigt dömd
5. Let’s dance
6. Äntligen hemma
7. Så ska det låta
8. Svensson, Svensson

Åtta saker jag gjorde igår

1. Jobbade
2. Promenerade hundar
3. Utforskade Spotify
4. Gav mitt hår en något mindre gråslingad färg
5. Fick batterier i tre klockor utbytta (så nu har jag klocka på armen igen)
6. Såg på TV
7. Agerade curlingmatte åt K och höll i hans tuggben så att han skulle kunna tugga effektivare 🙂
8. Bloggade
   

Åtta saker jag ser fram emot

1. Kursen som jag och Karlsson ska gå för Maria Hagström i januari
2. Julledigheten
3. Att slänga ut julgranen (som inte ens är inne än) och ta in tulpanerna
4. Att det åter ska bli sommartid och ljusa kvällar
5. My Dog i Göteborg där vi ska stå i rasmontern en halvdag
6. Att K ska kännas redo för start i högre klass (och lydnadsklass II)
7. Att jag (vi) ska få råd, tid, ork och inspiration att renovera vardagsrummet, och en hel del andra utrymmen i vårt lilla hus också.
8. Vår och sommar

Åtta smaker

1. Choklad
2. Mintchoklad (ja, det är en egen smak!)
3. Apelsinchoklad (ja, det är OCKSÅ en egen smak!)
4. Hallon
5. Jordgubb
6. Basilika
7. Lime
8. Tomat

Åtta saker på min önskelista

1. Att vi och hundarna får vara friska
2. En snöfri vinter, perfekt för hundträning
3. En strukturerad och ambitiös träningsgrupp
4. Att en del av mina bloggvänner bodde närmare så att vi kunde träna hund ihop
5. Att träffa de av mina bloggvänner som jag inte träffat
6. Att husse drabbas av en plötslig händighetsbacill och en oemotståndlig lust att renovera huset
7. En vecka på något varmare (och torrare) ställe i januari-februari
8. En lotterivinst på några miljoner. Det skulle lösa övriga punkter på önskelistan, dvs den materiella.

Så, nu är det fritt fram att sno den här listan för de som önskar!

Här om dagen var jag och husse ute på gemensam lunchpromenad med hundarna. Husse gick först med Iza, jag och K kom lite på efterkälken. När vi passerade huset där mördartaxen bor kom inte hon, men däremot hennes ”lillasyster” med vidhängande matte ut genom dörren. Den lilla taxen (som är sex månader och för tillfället mest påminner om en iller) skällde och gapade som besatt. Vi stannade och pratade lite och matte berättade att valpen är väldigt rädd och skäller på allt, t o m om dom parkerar bilarna ”fel”  (ur taxens synvinkel) hemma på tomten.

Samtidigt som hon var rädd och skällde var hon nyfiken på Karlsson. Och han är ju inte våldsam på något sätt så jag släppte fram honom så att de fick hälsa. Efter några korta nosningar var han nöjd (det var ju en ”äcklig” valp!) och kom och satte sig hos mig. Husse och Iza hade vänt och började närma sig, och NU förstår jag varför de flesta hundar vänder på några meters avstånd när de är lösa och möter en kopplad Iza. För framifrån såg hon INTE go’ ut. Den uppsynen borde skrämma slag på de flesta!  I liknande situationer brukar jag ju se henne bakifrån eftersom jag håller i kopplet, men nu fick jag som sagt ett annat perspektiv. Det såg så illa ut att jag var tveksam till om hon öht skulle hälsa på taxen, men den lät sig konstigt nog inte avskräckas. När Iza var framme hos taxen, som gick henne till mötes, så mjuknade hon (Iza alltså) i kroppen och slätade till anletsdragen, och hälsningen gick hur bra som helst. Taxametern tyckte nog att hon var en riktigt trevlig tant. 🙂

Sen promenerade vi åt olika håll på samma runda och möttes efter ett par kilometer igen. Då sa inte taxen ett knyst, till mattes ohöljda förvåning, utan viftade bara glatt på svansen! Nå’n nytta hade vi uppenbarligen gjort.

Men som sagt; jag förstår varför de flesta hundar vänder när de ser schäfertanten från frontperspektiv. 🙂

Idag snackar vi inte inte duggsnö. Idag snackar vi snöfall av typen ymnigt!  Åtminstone hemma och österut. Här vid jobbet är det inte så farligt.

När jag skulle lämna av lillnos hos svärföräldrarna i morse höll det hela på att sluta i den lokala bäcken trots min vådliga hastigheten av ca 10 km/h (förberett för nedförsbacke med 90°-sväng). Under snön var det uppenbarligen fullständigt glashalt. Nu hör det till saken att just precis där bor inte bara svärföräldrarna utan även husses salt-/plogbil samt en plog-/sandbil. Men detta tedde sig som den mest oplogade fläcken i hela kommunen.

Det var det där med skomakarens barn och de trasiga skorna…

Många har länge och envist hävdat att hundar inte kan vara avundsjuka. Att de beteenden som vi gärna kallar för ”avundsjuka” bara är ren och skär konkurrens. Nog tycker jag mig ha märkt (och hört!) att mina jyckar kan vara avundsjuka…

Nu är det tydligen vetenskapligt bevisat.

Länk till artikel i GP!

Det här med Spotify var en riktig höjdare! Tack Lena! Mitt musikintresse har tagit ny fart.

Jag lyssnar på en massa ”ny” musik, en del bra, en del mindre bra och en del direkt dåligt. Men det gör ju liksom inget när det kostar gratis. 🙂 Även om den ”nya” musiken inte är dagsfärsk så är den ny för mig, och där hittar jag en hel del guldkorn. Troligen kommer det med tiden att resultera i ett och annat skivinköp också eftersom jag gärna vill ha de riktiga favoriterna i bilen och ungefär där tar Spotifys förträfflighet slut.

Nu är det dags för lunchpromenad med de vilda djuren. Idag kommer den äga rum i duggsnö. Jodå, det finns snö, spösnö och – duggsnö. Det är små, små pytteflingor som man knappt ser men likt förb… är dom där.

Det är inte ofta jag faller pladask för en låt när jag hör den för första gången. Det mesta behöver ”nötas” in. Men det finns undantag, och detta är ett:

Det är lite katastrofvarning (typ Palme-mordet, Estonia, 11:e september osv.) på det hela, i det avseendet att jag kommer ihåg exakt var jag var när jag hörde den första gången. Det var i början av 80-talet och jag befann mig i min lilla etta i Blackeberg i Bromma. På radion var det ”Sommar” med Björn Skifs. Som sista låt spelades denna!

Det var väl knappt låten hann gå färdigt innan jag kastade mig på tunnelbanan för att åka in och köpa skivan.

I skivsamlingen finns några vinyler och t o m någon CD med Steve Winwood, och på dem finns det mycket bra musik. Nu har jag dessutom letat upp honom på Spotify så det är vad jag lyssnat på idag. 🙂

Låten är lång, och ”videon” består av ett bildspel utan någon som helst action. Men ta dig tid och lyssna åtminstone några minuter. Det är det värt!

Igår fick Manda (Årets Border 2006) på kennel Öresund en ny kull bt-valpar. Karlsson fick sex nya (halv)syskonbarn och Gino fick sex nya halvsyskon. Två hanar och fyra tikar blev det, och alla verkar må bra.

Foto: Kennel Öresund

Massor av gratulationer till den stolta praktmorsan (och hennes matte och husse).

Och är du på jakt efter en härlig kompis i borderterrierformat så tar du kontakt med Kennel Öresund!

Förra veckan var jag med i en ”tävling” hos MrArboc. Det man kunde vinna var en invite till Spotify. Jag var först, jag erbjöd en muta, men ändå snubblade jag på målsnöret. Att falla för outtalade hot om våld är fegt tycker jag. Sen att ”hotaren” befinner sig på samma arbetsplats (tror jag?) och jag på 136 mils avstånd tycker jag faktiskt inte borde spela någon roll. 😉

Nåja, skam den som ger sig. Nu var jag kvick i svängarna och har fått en invite från Lena istället. 🙂 Där var det den enkla och okomplicerade ”först till kvarn”-regeln som gällde.

Så nu ska jag utforska detta Spotify. Det började åtminstone bra med att två av sex ”förslag” på favoritmusik faktiskt är några av mina favoriter. Nästan lite spooky… 🙂

Får jag presentera Dr Feelgood!

Och han har inga som helst kopplingar till:

Det finns få individer (om ens någon?) som får mig att må så fantastisk bra som denna åttakilos-terrier. Han är minsann en riktig ”feelgood-hund”. 🙂 Han är helt enkelt den klarast lysande solen i mitt liv. Visst har även solen fläckar, men i det här fallet är dom få och små. Jag är så oerhört tacksam att jag har honom, att jag fick köpa honom av Karin, att han är min!

Puh… vad är det nu som föranleder denna lovsång? Inget särskilt egentligen, mer än att jag idag konstaterade ovanstående. Igen!

Vi har precis kommit hem efter ytterligare ett träningspass på klubben, helt på egen hand. Jag började med att lägga ett spår i hyfsat kuperad terräng, kanske 500 meter långt. Sen vallade jag uppletanderutan, 30 meter bred den här gången. Jag höll mig till min plan och började i högerkanten den här gången och då blev det inga lovar åt höger. 🙂 Slump kanske, jag vet inte. Han fick jobba ordentligt för att hitta alla sex föremålen eftersom det var ungefär så vindstilla det kan bli. Men han tappade inte av efterhand utan jobbade på lika fint hela tiden. Nästa steg är att börja dra ner på godisbelöningarna så att han inte får godis för varje föremål han lämnar av.

Efter det fortsatte vi upp till appellplan och fortsatte nöta framåtsändandet. Lite inkallning med ställande (och läggande) samt skall och kryp hann vi också med.

Sen bar det iväg ut i skogen igen för spåret. Han borde vid det här laget varit lite trött, men det märktes inte alls i spårarbetet. Han skötte sig jättefint förutom att han var gruvligt sugen på att ta bakspår. Alla pinnar fick vi med oss hem också. Jag hade noll koll på var jag lagt dom, så det var helt hans förtjänst. 🙂 Den kuperade terrängen är rolig tycker han och taggar som sjutton i uppförsbackarna. Jag kan ju erkänna att jag i uppförsbackarna saknar Izas draghjälp men i nedförsbackarna är gräsligt glad att det bara är 8 kilo i andra änden på linan. 🙂

Nu sussar han gott; Dr Feelgood!

***

För övrigt kan jag konstatera att:

• alla julklappar är klara, även om inte allt är levererat ännu.
• nästan alla julklappar är inslagna
• postpåsar till det som ska skickas är införskaffade
• julkorten är färdiga, t o m frankerade, och väntar bara på att skickas vid lämpligt datum.

Bör jag söka vård?

Vad ska jag nu göra ända fram till jul (om jag inte blir inspärrad)?

Träna hund kanske? 🙂