Idétorka!

Jag behöver hjälp! Nyårsafton skall firas hos oss, och det ska bli trevligt. Vi blir sju personer. Två som inte äter rött kött (kyckling går bra) och en som inte äter fisk (men lax funkar).

Jag har fullständigt fastnat i mitt receptsökeri på nätet, men hittar inget som känns … wow!

Jag behöver alltså tips om det ultimata huvudrättsreceptet, helst baserat på lax/skaldjur. Alla tips mottages tacksamt via lotta[snabela]bruksterrier.se eller via kommentarerna. Så kom igen nu! 😉

Teknikens värld?

Idag har husse investerat i en gps på (mellandags)rea. Det innebär väl att mina dagar som kartläsare är förbi, men det ska jag nog kunna leva med. Kartan kan jag ju läsa ändå, utan att försöka förmedla till honom vad den innehåller. Detta innebär att husse också (äntligen) kommit på ett användningsområde för datorn; att ladda gps:en, via usb… Annars har han datorfobi av stora mått, men nu dög den helt plötsligt?

Själv har jag roat mig med en ny skrivare. En Canon, och hittills är jag mycket nöjd. Nu hoppas jag denna håller längre än den förra som började skicka en massa mystiska, och helt orealistiska felmeddelanden och till sist la av helt. Har skrivit ut ett par fina bilder på K som jag ska rama in och pryda väggarna med. Har massor av bilder på Iza och mina f d katter, men han finns bara i datorn. I och för sig på desto fler bilder, men nu finns han även i fast form. 🙂

Hundpromenaden idag blev – intressant. Att samtidigt försöka vara rädd om höger fot och vänster bukmuskel leder onekligen till ett ganska mystiskt rörelsemönster. I kombination med att man inte kan ta djupa andetag utan att planera väl, för att slippa smärta, gjorde det hela ännu mer – intressant. Och detta trots att jag bara hade Karlsson att hålla ordning på.

Om någon är nyfiken på domänen jag impulsköpte förra veckan så går det bra att titta i högerspalten här så kanske man hittar en ledtråd. 🙂 Mer än så innehåller den dock inte ännu. Planen är dock att göra en hemsida. Mest för att lära mig Dreamweaver som jag gick en kurs i för två år sedan och inte använt sedan dess. Och hur det går med nyvunna kunskaper som man inte använder vet vi väl alla…?

(Min vanliga mailadress funkar fortfarande och kommer så fortsätta att göra.)

Avslutningsvis en bild på julgran edition 2008. Huset är som sagt litet och det krävs viss ommöblering och en något ”krampaktig” placering av trädskrället, framför bokhyllan, men det är det värt – väl? Observera också linslusen i högerkanten. 🙂 Sen plågar jag er med ytterligare en frostbild, i mörker den här gången.

081227a

081227b

RGB

Vem, jag säger vem (mer än jag) lyckas slå sig halvt fördärvad på en platsliggning?

I skogen, när vi spårar, håller jag mig minsann på benen nästan oavsett terräng. Och om jag inte gör det så slår jag mig ytterst sällan. Men på det, åtminstone ur fysisk synvinkel, lugnaste momentet av dem alla; platsliggning, då jäklar…

På höften har jag idag ett prydligt märke som representerar samtliga färger i RGB-skalan, dvs Rött, Grönt och Blått. Ca 5 cm i diameter och därmed en prydligt avtryck av den förb…. ”stubben”.

Att sova har, mot alla odds, gått hyfsat. Åtminstone så länge jag inte försökt röra mig. Troligen tack vare inmundigandet av värktablett innan sänggåendet. Det trodde jag inte när det under kvällen igår tidvis gjorde så ont att det svartnade för ögonen. Att böja sig framåt är dock ingen hit och jag nog aldrig tappat så mycket saker på golvet under så kort tid som igår kväll…?! Att hosta och skratta är inget jag gör i onödan. Att sätta sig och resa sig är inte heller det något större nöje. Helt klart är det muskeln som fått sig en ”kyss”. Vilka diagnoser husse kom med igår ska jag bespara er. 😉

Nu undrar jag bara var jag ska skicka Murphy eftersom jag har fått nog? Mårr vill inte ha tillbaks honom utan tycker det räcker med hans bror. Helst vill jag skicka honom till någon jag inte känner. Tips, någon?

***

I väntan på att drogerna skulle få effekt igår satt jag och tittade på Djävulen bär Prada. Jag har sett den förut, och jag var lika imponerad av Meryl Streeps rolltolkning den här gången. Att det är samma människa som spelar i Mamma Mia är nästan omöjligt att ta in. En fantastisk skådespelerska är hon onekligen.

Summan av skadorna är konstant!

eller…

Lydnad är inget för klantskallar!

På eftermiddagen packade jag in Karlsson och vår nyinköpta framåtsändandegrupp (4 hinkar igen, som skall stationeras på klubben) i bilen och åkte till klubben. Vi körde (naturligtvis) framåtsändande, inkallning med ställande och lite annat smått och gott. Det känns som om vi är på god väg med båda momenten även om det är mycket ”puts” kvar.

Jag körde även en vanlig platsliggning på ungefär fem minuter, och trots den blygsamma temperaturen låg han utan att protestera.

Som avslutning tänkte jag köra en mycket kort dold platsliggning. Och för att överraska honom lite extra skulle jag komma fram på andra sidan materialboden där jag gömt mig. Detta innebar, självklart, att jag var tvungen att passera utmed baksidan, där man är tvungen att gå på ”skrå”. Med tanke på foten var jag idag extra försiktig, men vad hjälpte det? Rätt vad det är halkar jag på den frostiga marken och landar med vänster sidfläsk rakt på en uppstickande smal stubbe från något avkapat sly.

Aj, oj, ont! Och naturligtvis lyckades den kila sig in mellan byxorna, jackan och fleecetröjan!

Hade jag bara halkat 2 dm tidigare, eller 2 dm senare, hade jag landat på slät mark. Men inte jag inte…

Det var ju bara att kräla upp, hålla god min och gå tillbaks till den lilla platsliggaren som hade skött sig fint och låg kvar där jag lagt honom.

Förmodligen är det något muskelfäste precis vid höftknölen som fått sig en rejäl smäll för det som framför allt gör ont är att böja sig. Det var knappt jag kunde knyta av mig kängorna när jag kom hem…Och jag ser med tillförsikt fram emot natten med tanke på att jag alltid somnar liggande på vänster sida… Men trots allt inser jag att det också kunde blivit mycket värre med tanke på revben och annat som finns i omgivningarna.

Mårr; kan du vara snäll att ta hem din sambo Murphy nu? Jag har fått mer än nog av att prassla med honom…

***

Igår kväll rullade dimman in, och den har legat kvar hela dagen. Ska man nu försöka se något positivt med den så är det detta:

081226a

081226b

081226c

081226d

081226e

081226f

081226g

By the way; sa jag att jag önskar mig ett macro?

Årets julklapp – en upplevelse!

  • För visst var det en upplevelse att koppla in högtalarna till datorn och uppleva skillnaden i ljud. Visst trodde jag det skulle bli bättre, men inte sååå bra?! Nu sitter jag här med ett fånigt leende på läpparna och har svårt att slita mig från datorn. Mellan varven funderar jag också på exakt hur krångligt det är (och kostnaden för) att få tillgång till detta även på nedervåningen?
  • Visst kommer det bli en upplevelse att dricka äkta Bollinger-champagne på nyårsafton!
  • Självklart är det en upplevelse att dofta gott av favoritparfymen!
  • Att smörja in sig med olivcreme från Body Shop blir troligen en upplevelse.
  • Något som definitivt kommer bli en upplevelse är att börja styrketräna!!! Det är nog 20 år sedan sist. Visst, det behövs definitivt för att bl a stärka upp min rygg, men när ska jag få in det i schemat utan att det går ut över hundar och hundträning? Husse har hur som helst investerat i ett träningskort på 15 gånger åt mig, inklusive instruktion och upplägg av träningsprogram vid första tillfället. Det blir nog även en upplevelse dagen efter…
  • Vi fick även ”presentkort” på en egen, valfri, upplevelse till en fastställd kostnad.
  • Det fina halsbandet jag också fick blir väl, om inte annat, en upplevelse för omgivningen. 🙂

Det var årets julklapps-facit i stora drag.

***

När man får sladd…

  • …i uppförsbacke
  • …på grusväg
  • …i 20 km/h
  • …med dubbdäck…
  • …och fyrhjulsdrift…

…DÅ är det halt!

Det hände mig igår förmiddag. Blixthalkan började redan 01.00 natten mot julafton på grund av minusgrader kombinerat med dimma och duggregn. Det i sin tur ledde till en tämligen utarbetad och utmattad husse som backat runt i stort sett hela distriktet för att saltet skulle komma ”först” och hjulen på lastbilen skulle få fäste, och en svåger som kom typ två timmar för sent till jullunchen hos svärföräldrarna. Hur som helst hackade sig julafton fram i någorlunda normala gängor (det ÄR normalt i den här familjen att utvalda delar av familjen kör salt-, plog-, sandbil på julafton) och alla var mätta, nöjda och trötta när vi avslutade kvällen hemma hos oss.

Att fånga K på bild när han öppnade sin julklapp lät sig inte göras. Det gick på tok för fort. 🙂 Iza var dock något mer sansad även om fotovinkeln inte var den mest lättillgängliga.

081225a

***

Lite julesnö fick vi inte, förutom några förvirrade flingor i går eftermiddag. Men däremot blev det lite frost under natten, och jag kunde naturligtvis inte låta bli att fota när solen gått upp.

081225b

081225c

081225d

081225e

081225f

081225g

I det strålande vädret skulle jag ut och pröva om foten bar på allvar, för första gången sedan i torsdags. Husse har ju varit hemma och kunnat promenera hundar så jag har valt att vila foten och försöka få den att läka. Mitt promenerande har ägt rum på asfalterade gator och släta golv.

Husse ville prova en ny väg han var nyfiken på, så vi tog bilen iväg en bit och började gå. Det började bra med slät och fin grusväg men övergick efter några hundra meter i nygjord timmerväg belagd med bergkross. På den typen av underlag kan man ju vricka även friska fötter all världens väg, så det gick … lite knackigt. Efter en stund övergick det hela i en stelfrusen, milt uttryckt ojämn skogsväg så då valde vi att vända. I morgon får det bli en mer välkänd runda åtminstone för mig. Foten gör inte olidligt ont på något sätt, även om det känns att den inte är OK, men hyfsat slätt underlag är nog att föredra ett tag till för att inte bryta upp skadan.

I övrigt händer det inte så mycket idag. Juldagen är den dagen på året när det är helt OK att göra (nästan) ingenting, och det tänker jag fortsätta med. 🙂 Vi har inga släktmiddagar o dyl att tänka på, utan vi kan bara … vara.

Avslutningsvis en bild på K från ännu lite senare på kvällen före da’n än denna bild. Som sagt, det är jobbigt med julstök. 😉

081225h

De som inte blev!

Att fota julkort (och andra bilder) med djur inblandade har ju sina sidor. Och ju fler inblandade djur, desto fler sidor… Detta har jag redovisat förr, framför allt i min gamla blogg. Har du varit med här ett tag är det risk att du sett detta förut, annars kan du kika. Jag garanterar att du kommer att le. Åtminstone lite. 😉

Julkorten som inte blev – 2006.

De korten togs i fotostudio, med proffsutrustning av en proffsfotograf och jag kunde koncentrera mig på att regissera de vilda djuren. Fotografen, som gjorde detta ”off the record”, och normalt sett är lugnet personifierad var faktiskt liiite, liiite svettig i pannan innan det var klart.

Att både fota och regissera själv är inte ett dugg enkelt och varken 2007 eller 2008 har jag lyckats få med båda hundarna på julkorten. Men tro mig – jag har försökt!

Inte ens när det bara är ett djur inblandat är det helt enkelt. Här kommer ett urval av årets bilder som INTE blev ett julkort i slutändan. Om det inte var fotokvaliten som brast, eller ”motivet” som flippade ur, eller rekvisitan som var på fel ställe så var motivet (eller fotografen?) för långt borta, eller för nära, eller…

Men här är de, så varsågoda! 😀

Julkorten som inte blev!

081221d

081221e

081221f

081221g

081221h

081221i

081221j

081221k

081221l

081221m

081221n

Och än en gång; ha nu en riktigt God Jul!