Åtta!

Hittade denna lista hos Krutrut, och den snodde jag blixtfort:

Åtta favoritprogram

  1. Six Feet Under. Förvisso går det programmet bara på DVD numera, men ändå…
  2. Desperate Housewives
  3. 24
  4. Oskyldigt dömd
  5. Let’s dance
  6. Äntligen hemma
  7. Så ska det låta
  8. Svensson, Svensson

Åtta saker jag gjorde igår

  1. Jobbade
  2. Promenerade hundar
  3. Utforskade Spotify
  4. Gav mitt hår en något mindre gråslingad färg
  5. Fick batterier i tre klockor utbytta (så nu har jag klocka på armen igen)
  6. Såg på TV
  7. Agerade curlingmatte åt K och höll i hans tuggben så att han skulle kunna tugga effektivare 🙂
  8. Bloggade

Åtta saker jag ser fram emot

  1. Kursen som jag och Karlsson ska gå för Maria Hagström i januari
  2. Julledigheten
  3. Att slänga ut julgranen (som inte ens är inne än) och ta in tulpanerna
  4. Att det åter ska bli sommartid och ljusa kvällar
  5. My Dog i Göteborg där vi ska stå i rasmontern en halvdag
  6. Att K ska kännas redo för start i högre klass (och lydnadsklass II)
  7. Att jag (vi) ska få råd, tid, ork och inspiration att renovera vardagsrummet, och en hel del andra utrymmen i vårt lilla hus också.
  8. Vår och sommar

Åtta smaker

  1. Choklad
  2. Mintchoklad (ja, det är en egen smak!)
  3. Apelsinchoklad (ja, det är OCKSÅ en egen smak!)
  4. Hallon
  5. Jordgubb
  6. Basilika
  7. Lime
  8. Tomat

Åtta saker på min önskelista

  1. Att vi och hundarna får vara friska
  2. En snöfri vinter, perfekt för hundträning
  3. En strukturerad och ambitiös träningsgrupp
  4. Att en del av mina bloggvänner bodde närmare så att vi kunde träna hund ihop
  5. Att träffa de av mina bloggvänner som jag inte träffat
  6. Att husse drabbas av en plötslig händighetsbacill och en oemotståndlig lust att renovera huset
  7. En vecka på något varmare (och torrare) ställe i januari-februari
  8. En lotterivinst på några miljoner. Det skulle lösa övriga punkter på önskelistan, dvs den materiella.

Så, nu är det fritt fram att sno den här listan för de som önskar!

Nu förstår jag precis!

Här om dagen var jag och husse ute på gemensam lunchpromenad med hundarna. Husse gick först med Iza, jag och K kom lite på efterkälken. När vi passerade huset där mördartaxen bor kom inte hon, men däremot hennes ”lillasyster” med vidhängande matte ut genom dörren. Den lilla taxen (som är sex månader och för tillfället mest påminner om en iller) skällde och gapade som besatt. Vi stannade och pratade lite och matte berättade att valpen är väldigt rädd och skäller på allt, t o m om dom parkerar bilarna ”fel”  (ur taxens synvinkel) hemma på tomten.

Samtidigt som hon var rädd och skällde var hon nyfiken på Karlsson. Och han är ju inte våldsam på något sätt så jag släppte fram honom så att de fick hälsa. Efter några korta nosningar var han nöjd (det var ju en ”äcklig” valp!) och kom och satte sig hos mig. Husse och Iza hade vänt och började närma sig, och NU förstår jag varför de flesta hundar vänder på några meters avstånd när de är lösa och möter en kopplad Iza. För framifrån såg hon INTE go’ ut. Den uppsynen borde skrämma slag på de flesta!  I liknande situationer brukar jag ju se henne bakifrån eftersom jag håller i kopplet, men nu fick jag som sagt ett annat perspektiv. Det såg så illa ut att jag var tveksam till om hon öht skulle hälsa på taxen, men den lät sig konstigt nog inte avskräckas. När Iza var framme hos taxen, som gick henne till mötes, så mjuknade hon (Iza alltså) i kroppen och slätade till anletsdragen, och hälsningen gick hur bra som helst. Taxametern tyckte nog att hon var en riktigt trevlig tant. 🙂

Sen promenerade vi åt olika håll på samma runda och möttes efter ett par kilometer igen. Då sa inte taxen ett knyst, till mattes ohöljda förvåning, utan viftade bara glatt på svansen! Nå’n nytta hade vi uppenbarligen gjort.

Men som sagt; jag förstår varför de flesta hundar vänder när de ser schäfertanten från frontperspektiv. 🙂

Det där med skomakarens barn…

Idag snackar vi inte inte duggsnö. Idag snackar vi snöfall av typen ymnigt!  Åtminstone hemma och österut. Här vid jobbet är det inte så farligt.

När jag skulle lämna av lillnos hos svärföräldrarna i morse höll det hela på att sluta i den lokala bäcken trots min vådliga hastigheten av ca 10 km/h (förberett för nedförsbacke med 90°-sväng). Under snön var det uppenbarligen fullständigt glashalt. Nu hör det till saken att just precis där bor inte bara svärföräldrarna utan även husses salt-/plogbil samt en plog-/sandbil. Men detta tedde sig som den mest oplogade fläcken i hela kommunen.

Det var det där med skomakarens barn och de trasiga skorna…