Årets julklapp – en upplevelse!

  • För visst var det en upplevelse att koppla in högtalarna till datorn och uppleva skillnaden i ljud. Visst trodde jag det skulle bli bättre, men inte sååå bra?! Nu sitter jag här med ett fånigt leende på läpparna och har svårt att slita mig från datorn. Mellan varven funderar jag också på exakt hur krångligt det är (och kostnaden för) att få tillgång till detta även på nedervåningen?
  • Visst kommer det bli en upplevelse att dricka äkta Bollinger-champagne på nyårsafton!
  • Självklart är det en upplevelse att dofta gott av favoritparfymen!
  • Att smörja in sig med olivcreme från Body Shop blir troligen en upplevelse.
  • Något som definitivt kommer bli en upplevelse är att börja styrketräna!!! Det är nog 20 år sedan sist. Visst, det behövs definitivt för att bl a stärka upp min rygg, men när ska jag få in det i schemat utan att det går ut över hundar och hundträning? Husse har hur som helst investerat i ett träningskort på 15 gånger åt mig, inklusive instruktion och upplägg av träningsprogram vid första tillfället. Det blir nog även en upplevelse dagen efter…
  • Vi fick även ”presentkort” på en egen, valfri, upplevelse till en fastställd kostnad.
  • Det fina halsbandet jag också fick blir väl, om inte annat, en upplevelse för omgivningen. 🙂

Det var årets julklapps-facit i stora drag.

***

När man får sladd…

  • …i uppförsbacke
  • …på grusväg
  • …i 20 km/h
  • …med dubbdäck…
  • …och fyrhjulsdrift…

…DÅ är det halt!

Det hände mig igår förmiddag. Blixthalkan började redan 01.00 natten mot julafton på grund av minusgrader kombinerat med dimma och duggregn. Det i sin tur ledde till en tämligen utarbetad och utmattad husse som backat runt i stort sett hela distriktet för att saltet skulle komma ”först” och hjulen på lastbilen skulle få fäste, och en svåger som kom typ två timmar för sent till jullunchen hos svärföräldrarna. Hur som helst hackade sig julafton fram i någorlunda normala gängor (det ÄR normalt i den här familjen att utvalda delar av familjen kör salt-, plog-, sandbil på julafton) och alla var mätta, nöjda och trötta när vi avslutade kvällen hemma hos oss.

Att fånga K på bild när han öppnade sin julklapp lät sig inte göras. Det gick på tok för fort. 🙂 Iza var dock något mer sansad även om fotovinkeln inte var den mest lättillgängliga.

081225a

***

Lite julesnö fick vi inte, förutom några förvirrade flingor i går eftermiddag. Men däremot blev det lite frost under natten, och jag kunde naturligtvis inte låta bli att fota när solen gått upp.

081225b

081225c

081225d

081225e

081225f

081225g

I det strålande vädret skulle jag ut och pröva om foten bar på allvar, för första gången sedan i torsdags. Husse har ju varit hemma och kunnat promenera hundar så jag har valt att vila foten och försöka få den att läka. Mitt promenerande har ägt rum på asfalterade gator och släta golv.

Husse ville prova en ny väg han var nyfiken på, så vi tog bilen iväg en bit och började gå. Det började bra med slät och fin grusväg men övergick efter några hundra meter i nygjord timmerväg belagd med bergkross. På den typen av underlag kan man ju vricka även friska fötter all världens väg, så det gick … lite knackigt. Efter en stund övergick det hela i en stelfrusen, milt uttryckt ojämn skogsväg så då valde vi att vända. I morgon får det bli en mer välkänd runda åtminstone för mig. Foten gör inte olidligt ont på något sätt, även om det känns att den inte är OK, men hyfsat slätt underlag är nog att föredra ett tag till för att inte bryta upp skadan.

I övrigt händer det inte så mycket idag. Juldagen är den dagen på året när det är helt OK att göra (nästan) ingenting, och det tänker jag fortsätta med. 🙂 Vi har inga släktmiddagar o dyl att tänka på, utan vi kan bara … vara.

Avslutningsvis en bild på K från ännu lite senare på kvällen före da’n än denna bild. Som sagt, det är jobbigt med julstök. 😉

081225h