Ombytta roller och apporteringsframsteg

Eftersom jag ”abonnerat” på Iza i några dagar nu så tyckte jag det var dags för husse att umgås med henne idag. I synnerhet som det ösregnade. 😉 Detta skulle även innebära att jag fick lite tid på tu man hand med unge herr Karlsson (som instruktören på lägret kallade honom 🙂 ). Bonuseffekten av detta var också att mina lårmuskler skulle få lite välförtjänt vila. De är inte direkt vana vid rivstarter, språngmarscher, baklängespiruetter och tvärnitar … och det känns! På goda grunder tror jag att debuten i agility(tävlings)världen hade fungerat liiite bättre, och inte varit fullt så smärtsam, om man varit … typ 20 år yngre?

Jag och Karlsson började med inomhusapportering i köket och se; nu tror jag att vi hittat rätt melodi. Förut har jag ju slängt en boll när han kommit in och satt sig med apporten men nu har jag gått över till att slänga godis på golvet/marken framför honom. Och vilken skillnad det blev! Han har blivit alldeles för uppspelt av bollen och efter varje gång har han kört race med bollen allt vad han orkat. Med godiset blev fokuseringen betydligt bättre. I början fick han bara plocka upp apporten från där han ”lagt” den senast (avlämnandena lämnar vi därhän så länge) men sedan utökade jag avståndet och till sist så … gick vi ut! Jag kunde konstatera att poletten definitivt ramlat ner!

Jag la apporten 10-15 meter bort och skickade honom sedan. Full fart ut, ganska fina gripanden, full fart in och minimalt med tugg på tillbakavägen. Precis som jag trott så minskade tugget när farten ökade. 🙂 Just i ingången blir det lite tugg och slarv men det är ändå otroliga framsteg sedan förra gången. Om man bortser från att jag inte har en aning om vad som händer om jag kastar ut apporten (tjuvstart, startgläfs?) så är momentet helt klart tävlingsmässigt nu. En 10:a skulle vi inte få, men kanske en 8:a? Det finns mycket kvar att slipa på men det var såååå himla kul och se hans fokusering, och att göra något annat med apporten än komma in till mig med den fanns inte på kartan. Det känns så roligt att jag hittat rätt knappar att trycka på. Nu ska det även investeras i en ny apportbock i bt-format så att det blir lite behagligare att ha i munnen än den här vältuggade modellen.

Nästa steg är nu ”torrkastning”. Dvs att jag kastar åt alla möjliga håll och kanter och han får sitta kvar när jag hämtar apportbocken själv. Allt för att stävja tjuvstarterna som jag tror kan komma ganska lätt annars.

Nu kan jag utan problem tillbringa resten av kvällen med ett leende på läpparna medan jag röjer upp i huset som ser ut som om det deltagit i 30-åriga kriget eller nå’t… 😀