Uncategorized

Äntligen – en appellåker!

Så är äntligen höet (eller snarare ensilaget) slaget på ”vår” åker. Nu ska det bara vändas några gånger, och torka till lite, och packas in i plastade balar och sen… sen kan vi börja träna appellspår. Dock kändes det liiite onödigt att bonden nödvändigtvis måste påbörja detta projekt kl 07.00 en söndagsmorgon, 10 meter från vårt öppna sovrumsfönster… I synnerhet som vi ramlade i säng betydligt senare än normalt igår, eller rättare sagt idag.

Igår kväll hade vi besök av ”trimtanten” V med sambo. Vi grillade och ”tjôtade” hela kvällen och klockan blev som sagt lite mer än vanligt innan vi kom isäng. Trevligt hade vi iaf så det var det helt klart värt. Att vi dessutom kunde sitta ute första delen av kvällen, även om det var lite småkyligt, får väl sättas upp på listan över anmärkningsvärda händelser den här sommaren.

Idag hade jag tänkt lägga ytterligare ett spår till K men med tanke på att jag var tämligen trött och han minst lika trött så la jag ner det projektet. Vi nöjde oss med en vanlig promenad istället, tillsammans med husse och Iza. Eller … vanlig och vanlig? Idag innehöll djävulsrundan alla tänkbara ingredienser. Från får, lösa taxar, lösa katter, hästar på längden och tvären samt naturligtvis de 22 djävulshundarna… Hundarna somnade således sött när vi kom hem men vi fick börja ladda för nästa kalas. Ingen av oss fyller år just idag men en har nyss fyllt och den andra fyller snart så vi brukar slå ihop kalaset någonstans mittemellan.

Idag blev det ”latmansmat”. Dvs färdig bricka med italienska delikatesser som bara var att hämta i butiken. Mycket bekvämt! Och gott! På eftermiddagen ramlade husses familj in och åt med god aptit. Min familj bor lite för långt bort för att delta i sådana här endagsarrangemang. Tyvärr uteblev den utlovade solen. Det var mulet, rätt blåsigt och råkallt så kalaset fick äga rum inomhus. Så slapp vi nöta på trädgårdsmöblerna idag också. 😉 När det var dags för dom att åka hem behagade dock solen visa sig men då var det så dags…

070805.jpg

Trötta hundar efter en kalas-helg.

Efter det bar det iväg till naprapaten för månadsservice. Gissa om jag somnade gott när han monterat sina akupunkturnålar och bäddat in mig i varma vetekuddar och filtar? Fick dock inte sova så länge för han envisas med knåda och ha sig varje gång?! Men det är klart, 400 spänn för att sova en halvtimme kanske är i dyraste laget?

9 reaktioner till “Äntligen – en appellåker!”

  1. Åh, man ber att få gratulera i efterskott! 🙂
    Hoppas att Iza är okej igen; jösses, jag hade fått stora paniken om någon av mina blött på det där sättet. 😮
    Hund-, karl- och barnfri och ompysslande månadsservice för 400 spänn och med sömn som bonus – nej, det låter inte dyrt; det skulle jag lätt kunna betala. 😉

    Ha det gott!

  2. Agnetha; ska framför grattiset (i efterskott) till husse. 😉

    Pia; appellplan har vi på tomten. Nåja, kanske inte riktigt, men det duger. Åkern ska vi träna spår på så att vi förhoppningsvis blir klara för appellklass någon gång?!

  3. Perfekt med apellspårsplan precis utanför huset ju!
    Låt smarrigt det där med Italiensk bricka, har sett reklam för det i affären.
    Hoppas ni fått mera sol idag, jag lyckades bränna mig på ryggen igår när vi gick runt på stan 😦 ändå hade jag smort in mig men solen stekte på bra igår.

  4. Aaaw, gullehundarna! 🙂

    Såg att det var ett tag sen jag kommenterade men du vet ju hur hektiskt allt blev här helt plötsligt så. 🙂

  5. Så rara dom ser ut vovvarna.
    Du har precis som jag apellmarker runt knuten, man blir bortskämd med det. Min dröm är en en riktig plan oxå….*sneglar på gubben* Nå´t att arbeta på!?

  6. Ah, sån lyx med ”egen” appellplan 😀 Och så får man ju lov att gratulera förstås!
    Italiensk bricka låter ju rätt smarrigt, vad innehåller en sån?

  7. Jessika; Vår italienska bricka innehöll bl a parmaskinka, någon annan skinka, mortadella, salami, oliver, cocktailtomater mm. Och så ingick det pastasallad med soltorkade tomater. Riktigt smarrigt även om jag avstod pastasalladen.

    Och ni som gratulerat; ni är för tidigt ute, men tack ändå. 😉

  8. Jajustdet, han sa att han hade en hane från Lunabjärets och var ute efter sin 2:a till brukschampionatet. Tyvärr vet jag inte hur det gick, vi orkade inte vänta på schäfrarnas tur-de gick sist i vår ring. Som sagt; världen är bra liten… 😀

Lämna en kommentar