En fördel med att bo på ”landet” är … lantbrevbäraren! En fantastisk service som det väl bara är en tidsfråga hur länge vi får behålla. Det har ju redan varit ett antal diskussioner om lantbrevbärningens existens men än har det inte hänt något.
I början när vi bodde här hade vi en äldre, kvinnlig brevbärare. Hon skrev små käcka lappar och la i brevlådan. ”Paket på altanen” kunde det t ex stå. Då fick man skriva på avin och lägga den i lådan till dagen efter. Dock har det blivit ändring på det området. Är man inte hemma så får man vackert åka och hämta på Ica, eller ringa så att de tar med sig paketet när/om man är hemma.
När vi ska skicka brev så lägger vi brevet i en liten påse som man med hjälp av en klämma fäster i brevlådan och – vips – så tar brevbäraren med sig brevet. Saknar man frimärken lägger man i en passande peng också. Detta är något vi utnyttjar ofta och gärna. Idag kom jag dock på ett nytt användningsområde. Jag hade ett paket som skulle iväg och jag drog mig lite för att sätta mig i bilen och åka iväg, enbart för detta. Men så slog det mig. Lantbrevbäraren!
Jag satte alltså ut den lilla klämman i brevlådan för att påkalla uppmärksamhet och helt plötsligt står brevbäraren och knackar på dörren. Han tog med sig paketet, en lapp med adressat och avsändare och en slant. Paketavin skulle han skriva själv eftersom han inte hade några sådana med sig i bilen. Ev. överblivna pengar samt kvittot lägger han i lådan imorgon.
En service att vara rädd om. Och att utnyttja ofta för att statistiken ska berättiga deras fortsatta existens!
vallterrier.com 