Idoldyrkan och flockkänsla

Mitt träsktroll är ju på det stora hela väldigt välvilligt inställd till alla hundar (än så länge) men han har utan tvekan en IDOL! Tarrak!

Igår dök Tarrak upp redan på parkering på klubben och Karlsson blev sååå lycklig. Tarrak visar alltid prov på stort tålamod när K med liv och lust utövar sina, något överdrivna, hälsningsritualer. Ibland tittar han lite uppgivet på mig eller matte och blicken tycks säga; ”men snälla nå’n, är han inte liiite pinsam?”. Men som sagt, han står ut. 😀

Vi gjorde sedan sällskap upp till plan och under tiden bildade vi definitivt en flock i K:s ögon. När vi kom dit bad jag Tytti att kommendera lite linförighet. Tarrak låg ner bredvid henne men helt plötsligt for han upp och började skälla mot gångvägen. Ett monster var uppenbarligen på väg upp?! Nu visade det sig vara två människor och en hund men trots detta var de väl värda att skälla ut tyckte Tarrak. Och Karlsson ställde upp. Till 100%. Han började också skälla, rena ”spökskallet”, vilket jag inte hört förr, förutom på MH:n då. Jag tror inte han hade en aning om varför han skällde men ”skäller min flock/idol så skäller jag”. Snacka om lättpåverkad… 😉

Själva träningen gick på det stora hela ganska bra även om jag var lite elak igår. Lille K var ganska splittrad och nosig i början och ganska snart insåg jag att ”boven” i dramat förmodligen var L:s löptik. Förvisso var höglöpet överståndet men det är ju inte lätt för en liten Karlsson att begripa. 😉 Beslutade att detta var ett utmärkt träningstillfälle och använde dem som störning. Till sist körde vi linförighet exakt över den punkt där F haft sin gottluktande ”lilla” rumpa nedtryckt. K gjorde några nosningsförsök och jag upplyste honom, vänligt men bestämt, om att det INTE var tillåtet. Det verkade faktiskt som om han köpte mitt resonemang. 🙂 Senare la vi även hundarna plats jämte varandra, förvisso var  avståndet lite mer än fem meter, men ändå. Plats med skott var det också, och det gick lysande. K skruvade lite på sig och kröp någon decimeter (INTE på grund av skotten) men i stort sett var det OK, med tanke på omständigheterna.

För att backa lite i tiden så började träningen med Iza. När vi kom till klubben var det helt tomt på parkeringen så jag rusade upp till plan för att hinna köra inkallning med ställande medan vi var ensamma. Körde omväxlande ”ligg” och ”stanna” och det gick faktiskt hyfsat. Hon har helt klart lättare för läggandena och jag hoppas att den träningen kan få henne att förstå att det faktiskt kan hända saker, dvs komma kommandon, även på inkallningen. Vi hann dessutom med lite fritt följ, hopp, kryp och skall. Det är så underbart att träna med henne när man är ensam för koncentrationsförmågan stiger med sisådär 450%. Synd att hon inte alltid kan vara så, oberoende av omgivningen…

5 reaktioner på ”Idoldyrkan och flockkänsla

  1. Tarrak hälsar att han tycker att Träskatrollet är lite gulligt också men berätta inte det för Karlsson bara för då kanske Tarrak tappar sin ”pondus”!
    Kram //T&T
    PS. Det känns tryggt att veta att Karlsson backar upp oss om nu monstrerna visar sig vara nåt lite läskigare än Monica med son och hund 😛

  2. Jag tror att Diezelbarnen är vänliga av sig, ialla fall dom jag träffat.
    Idag är det sommar i Skåne och underbart ute, hoppas ni har det lika skönt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s