Månad: december 2012

Året är slut, dags att sammanfatta, mest för min egen skull – jag kanske behöver en resumé i framtiden?
Januari
Snöfritt större delen av månaden och sökträningen fortsatte. I slutet av januari kom snön, men inga hysteriska mängder, tack och lov. Vi började riva vardagsrummet inför renoveringen. Rörigt och dammigt…

Jag bytte även ”hemmaklubb” från Borås till Kind. Kändes bra!

Februari
Renovering av vardagsrum ägde rum. Snickare och målare utförde jobbet men det var lite rörigt en stund.

Iza fyllde 12. (Bilden tagen i januari, innan snön kom.)

I slutet av månaden var snön borta igen (enligt bilder i bloggen) och vi fick veta att Karlsson blivit Årets Bruksborder för tredje gången och alltså skulle få behålla bucklan för evigt.

Mars
Vi flyttade in i vardagsrummet igen och tränade sök på barmark. Såg ”Ljust & Fräscht” i Göteborg med övernattning på hotell. I slutet av månaden fick vi riktig vårkänning med skön värme (runt 20°) där man kunde gå långa hundpromenader i bara t-shirt (nåja, byxor och skor också).

April
Vi hämtade hem nya (begagnade) husvagnen.

Vid påsk kom vårens vädermässiga bakslag, men det gick över rätt fort. Resulterade dock i inställd spårtävling som vi kommit med på.

Tävlingssäsongen drog igång med varierande resultat. På Ulricehamnstävlingen fick vi full pott på både upptag och spår för första gången. Med kass lydnad och nollat uppletande blev det dock ingen uppflyttning, den gången heller…

I slutet av månaden drog vi till Halen i Blekinge på sökläger. Trevligt, kul och nyttigt. 🙂

Maj
Var i Stockholm och såg Jesus Christ Superstar. En fantastisk föreställning. Bokade biljetter till repris i november. 🙂

Tävlade vidare utan större framgång. Dock ytterligare en ”godkänd” högre spår med riktigt bra spårpoäng men kass lydnad.

Kristi Himmelfärdshelgen tillbringade i Skåne. Mycket umgänge med Karlssons uppfödare och en rolig träningsdag tillsammans med ”internetkompisar” i Flyinge.

Juni
Månaden började med Årets border utanför Arboga. Lydnadstävling (KM) med hyfsat resultat och en blöt och kall utställningsdag utan framgång i ringen. Bucklan för Årets Border som skulle delas ut i finalringen glömdes bort/hanns inte med (det senare alternativet var BTS förklaring) så den fick kompisarna hämta åt oss… Ridå! I övrigt hade vi en trevlig helg i trevligt sällskap.

Tog ”genvägen” via Falun och Rättvik när jag skulle hem och besökte minneslunden vid Rättviks kyrka där mamma nu ligger efter en viss fördröjning (inte mitt fel)…

Tävlade lydnadsklass III med vårt första officiella andrapris. Inga nollor och en klassvinst men stor förbättringspotential.

Midsommar tillbringades på hemmaplan tillsammans med familjen J.

Juli
Inledde semestern med kvällstävling (lydnad) i Varberg. Ett andrapris igen, utan nollor, och en andraplacering bland 11 ekipage kändes faktiskt helt OK och för första gången i vår karriär fick vi faktiskt beträda en prispall. 🙂

Sen drog vi iväg på semester. Karlskrona – Öland – Glasriket avverkade vi på 1,5 vecka. Förvånansvärt bra väder jämfört med resten av Sverige.

Ett trevligt stopp hos Lena och aussiesarna utanför Kalmar hann vi också klämma in.

Efter en mellanlandning hemma bar det av till Kindslägret och en veckas sökträning kombinerat med att vara lägerkommitté. En jobbig men rolig vecka, och sommarens varmaste/torraste dito.

Augusti
Semestern avslutades med en campingvecka i (utanför) Falkenberg.

Ett par lydnadstävling fick vi till, med blandade resultat men åtminstone ett andrapris och en klassvinst.

Karlssons gammelmatte och gammelhusse (=uppfödare) kom och hälsade på en helg. Vi hade härligt väder och tillbringade all vaken tid utomhus.

Tjänsteresa till Norge tillsammans med Iza stod på programmet.

Sökträning hann vi också med.

Månaden avslutades med bruks-SM i Skara där vi hejade på Kind BK:s båda deltagare och det resulterade i åtminstone en guldmedalj, i rapport.

September
Ett par brutna spårtävlingar satte (troligen) punkt för spårkarriären. Luften gick liksom ur matte fullständigt…

Ytterligare en lydnadstävling med andrapris men den här gången trots en nolla i protokollet.

Lydnadskurs i Mullsjö för Lillemor Edström avslutade en intensiv ”hundmånad” och gav en nytändning.

Oktober
Iza tillbringade en dag hos veterinären och fick en (ofarlig) knöl på ögonlocket borttagen samt tre tänder utdragna. Det betydde att hon fick ha tratt dygnet runt, även på promenaderna, ända till stygnen var borttagna.

Jag och Karlsson avverkade vårt första KM i bruks i Kind med dåligt resultat. Noskvalster?

Några märkliga sökträningar stärkte den teorin och det fick bli behandling mot djur i näsan.

Såg Chess på Göteborgsoperan. Den levde inte riktigt upp till förväntningarna.

November
En helg i Stockholm med besök nr 2 på Jesus Christ Superstar. Lika bra den här gången!

Min bil bröt ihop och fick åka bärgare till verkstan. Första snön kom i slutet av månaden.

December
Karlsson fyllde sju år och fick presenter.

Det fortsatte snöa och var rejält kallt ett tag.

Vår närmaste skog jämnades med marken… 😦

Och så blev det jul i år också, med allt vad det innebar.

Det var snabbreprisen av 2012. 🙂

…är något som hundar är experter på. Här om kvällen slogs dom (även om det nog mest lät illa) och strax var det glömt. Inga som helst sura miner efter det och nyss såg det ut så här på köksgolvet.

OK, jag vet sannerligen att inte alla hundar glömmer slagsmål och antagoniser lika fort. Jag har själv haft en. Men jag är evinnerligt tacksam för att de här två, som båda har väldigt lång stubin även har ett kort minne, åtminstone när det gäller obehag. 🙂

Det finns vissa dagar jag uppskattar vår lilla träningslokal mer än andra och inte ångrar en enda av kronorna det kostade att ställa iordning den.

Idag är en sån dag!

Regnet och plusgraderna har inte riktigt hunnit verka än så världen är fortfarande såphal. Därför fick det bli ett rejält pass i ”lokalen” för terriern idag.

Han var rolig när vi kom ut. Drog som en avlöning raka spåret till lagårdsdörren. Väl där kom han på att han kanske borde uträtta sina behov innan vi gick in. 🙂 Ingen tvekan om att han uppskattar träningen (minst) lika mycket som jag.

Mest skojträning, försök till lite klossträning men att han har bakben greppar han inte riktigt. Försökte även shejpa bakbenen i en liten låda. Det gick … sådär. Framben i liten låda – inga problem, framben på liten låda – inga problem, alla fyra ben i stor låda – lite svårt, trots att det var fysiskt omöjligt för honom att bara ha frambenen i lådan. Men kul har han, och jag också.

Lite fjärr (stå-ligg) och en vittring samt position (starter) körde vi också och där är speglarna guld värda!

Dessutom körde vi snett baklängeskryp med ljud, men han är i alla fall söt och entusiastisk när han gör det. Dessutom har han fått ett bättre ”bakåtligg” i fjärren sen vi började med detta.

Säger som Uggla; fyra sekunder (film). 😉

Avslutningsvis blev det en platsliggning med störning. Jag kan ha viss förståelse för att han sjunger med i refrängen. 🙂

Rent generellt är det rätt mycket ljud nu men med den sporadiska träning vi ägnar oss åt nu så är han fullständigt toktaggad och någonstans måste det ju pysa ut. Är ganska säker på att det lugnar ner sig en del när vi kan träna lite mer regelbundet.

I övrigt har jag rensat, röjt och organiserat en del. Planerat nyårsmenyn och inhandlat ingredienser till densamma samt bunkrat drycker till mat och tolvslag. Mot alla odds så visade det sig att husse är ledig på nyår så det blir en stillsam tillställning här hemma med ett par kompisar samt en svåger. Blir nog trevligt. 🙂

Nu är vintern som absolut sämst. Blankis överallt där det är plogat/skottat och resten av världen här hemma består av ca 2 dm glashal skarsnö med en rejäl isskorpa. Igår kom vi ca 150 meter på grusvägen innan vi vände. Styrningen av Izas bakdel är ju inte riktigt vad den har varit och i det väglaget var skaderisken väldigt påtaglig.

Idag tog vi med oss husse och åkte in till stan och minglade på mellandagsrean istället. Eller i ärlighetens namn minglade vi nog mest på gatorna. I centrum finns det nämligen uppvärmda gator som är kliniskt rena från både snö och is. Ljuvligt.

Skogshundarna kan ju behöva se sig omkring i världen ibland också och de engagerade sig fullt ut i alla nya intryck (=lukter). 🙂

Det som är roligt är att när Iza går på gatorna som en vanlig hund 😉 så slår det nästan aldrig fel – det kommer fram någon och vill diskutera schäfer. Jag kan inte påminna mig att någon varit negativ. Däremot en del som frågat om det verkligen är en schäfer eftersom hon har så rak rygg? Snacka om att ”svenssons” uppfattning om hur en schäfer ser ut är väldigt snedvriden? Men när de fått bekräftat att det verkligen är en schäfer brukar alla konstatera att hon är fin/vacker jämfört med alla ”räkstjärtar”. Mannen vi mötte idag tyckte iofs att hon såg ut som en dingo men i hans värld var det inget negativt, och inte i min heller faktiskt. 😉 Han var också mycket fascinerad över hur vi fått tag på en ”sån”. Jag kunde ju då tala om att de inte alls är så ovanliga, om man bara letar på rätt ställen. 😉

Nåja, vår expedition avlöpte väl och nu har vi två gott snarkande hundar i olika hörn av huset. 🙂

Även om busvädret igår mycket väl hade kunnat innehålla åska så var det inte på himlen det blixtrade och dundrade igår kväll.

På kvällen rök hundarna ihop på något som åtminstone lät som allvar. Det var första gången på sju år och himlar var rädd man blir. Jag är ju inte direkt van vid hundslagsmål numera.

Jag och husse satt och tittade på TV och hundarna uppehöll sig runt soffbordet någon meter ifrån mig, halvt skymda av julgranen. Rätt vad det var vrålade båda till rejält och det blev ett himla spottande och fräsande. Jag for upp med några väl valda svordomar och fick tag i Iza.

Ingen hund blev skadad iaf och båda, men framför allt Karlsson, var rätt spaka en lång stund efteråt. Iza förmodligen pga min reaktion. Karlsson tog förmodligen illa vid sig av hela händelsen.

Då kan man ju undra vad som hände?

Att de skulle ryka ihop så om ett tuggben el liknande har jag mycket svårt att tro.

Den mest kvalificerade gissningen är att Iza av misstag lyckats trampa på Karlsson, eller gjort något annat som gjorde ont, utan att mena det. Då sker det nämligen en mindre atomexplosion i hjärnan på terriern. Han blir helt vansinnigt arg på en tiondels sekund, och släpper det lika fort direkt obehaget upphör. Igår fick han dock lite överraskande gensvar av förvånad schäfertant. Det var nog nyttigt egentligen för hon är rent generellt på tok för snäll och tillåter mer än vad som är bra.

Jag har varit med om ett liknande beteende från honom en gång tidigare. Då var det stackars Tarrak, Karlssons idol, som höll på att få på pälsen. Som tur var var de båda kopplade. Den gången berodde det på att jag stod på Karlssons tass! Så fort jag klev av tassen var han sitt gamla vanliga goa jag. Inga kvarstående aggressioner där inte. 🙂

Igår var han dock inte riktigt på det klara med hur han skulle hantera situationen. Iza, som om möjligt glömmer fortare än Karlsson, gick och la sig i sin bädd. Han smög runt och ville ta kontakt men visste inte riktigt hur. Han t o m tog en leksak som han var på väg att lägga hos henne i biabädden, eller om han försökte bjuda upp till lek, men vågade inte riktigt fullfölja.

Idag så verkar allt vara glömt. De sover i samma bädd igen och allt är frid och fröjd. Tack och lov… Förhoppningsvis kanske Karlsson lärde sig att Iza också har en gräns för hur man får bete sig. Den passerade han igår och kanske han kommer ihåg det?

Lever man ihop med en snöplog, eller f’låt… snöplogens husse, så är det (efter 23 år) rätt uppenbart att det enda som är säkert är att ingenting är säkert. De övriga 211 dagarna av jourperioden varje vinter har jag liksom lärt mig leva med det, men att julafton alltid ”hänger i luften” har jag inte riktigt lyckats acceptera. Svågern är ju delvis i samma branch så det är inte bara en människa som kan strula till det.

Jag jobbade ju själv skift i många år, och många jular tillbringades på jobbet men det visste jag ju liksom om i januari, året innan (typ) och så kunde jag och alla andra planera utifrån det. Men numera vet man ingenting. Punkt.

Den enda julaftonstradition som vi väl hittills alltid lyckats hålla på är jullunchen, med dopp i grytan, hos svärföräldrarna. Igår gick den av stapeln med en svåger som var dödstrött efter att ha plogat snö hela natten och en husse som var dödstrött eftersom han inte sovit för att han snart skulle ut och ploga snö?!

Enligt traditionen skulle vi sedan allihop ha förflyttat oss hem till oss för julmiddag och julklappsutdelning. Det har ju ibland funkat … sådär. Vissa år har vi ätit middag vid 22, delat ut julklappar vid 23 för att sen skicka iväg snöplogarna igen. Förra året satt jag, som sagt, ensam hemma med hundarna och tittade på TV och så körde vi det racet på juldagen…

I år blev det julklappsutdelning hos svärföräldrarna och sen fick jag och husse åka hem ensamma eftersom svågern var dödstrött och svärfar inte riktigt kry. Det var ju ett snäpp bättre än förra året för min del iofs. Men nu sitter vi här med julmat till sex personer (drygt) så det får bli en del kreativa julmatsrelaterade middagar ett tag framöver. I-landsproblem i dess prydno, jag vet.

Igår förmiddag var Karlsson aningen ”bakis” efter vår korta uppesittarkväll dan före dan. Han gick så att säga ”all in” under den stunden det varade. När han vilade kunde jag inte låta bli…

…att leta fram tomtemössan. 🙂

När vi kom hem på kvällskanten blev det julklappsutdelning för hundarna. Stort paket till liten hund och litet paket till stor hund var tanken. Den lilla hunden kunde dock inte, i habegärets sanna anda, låta bli att byta paket. Iza såg lite fundersam ut när hon fick ett pipande mjukisdjur men Karlsson redde snabbt ut det och bytte tillbaka. 🙂 Sen var det full fart i ett par timmar. Han grävde ner det i biabädden, han grävde upp det ur biabädden. Han kampade och rusade runt och … hade på det hela taget rätt roligt. Och när det var dags för en liten time-out såg han till att ha det inom räckhåll så att inte hans (tämligen ointresserade) storasyster skulle sno det. ”Djuret” var förvånansvärt tåligt och jag tror faktiskt att det fortfarande piper även om det just nu råder lugn och ro. Må det vila i frid för gott snart. 🙂

Idag tänker jag för övrigt hålla benhårt på traditionerna och … göra ingenting. Det kan, och får, man unna sig på juldagen. Nåja hundarna vill väl ut på promenad, men i övrigt ska jag inte göra överdrivet många knop. 🙂

Första året jag var tvåhundsägare så skulle naturligtvis båda hundarna vara med på julkortet. Då hade jag tillgång till proffsfotograf, studio och studioljus. Det blev en inte helt okomplicerad historia som kan ses här om man inte redan gjort det, vilket man troligen har eftersom jag länkar dit varje jul. 😉

Efter det har jag nöjt mig med en hund och då har valet fallit på den hyfsat uppfostrade och lydiga fyrbeningen, dvs den mindre av dem. Eftersom jag aldrig har haft assistent utan fått rådda fotningen själv har det inte funnits alternativ. I år erbjöd sig husse att hjälpa till om Iza fick vara med, så det fick hon. Min vision uppfylldes väl inte helt kan man säga (om man vill vara snäll), men det är två hundar på kortet, det är snö och … tja, det fick väl duga?

Här var det -3 och duggregnade när vi gick upp för ett par timmar sen. Just nu känns det som om den här julen kan bli en repris på den förra, dvs jag och hundarna ensamma hemma framför TV:n på kvällen och en husse som är ute och jobbar, vilket han även gör just nu. Men … det är en stund kvar till kvällen så vi får se hur det utvecklas.

Till alla andra; ha en bra jul och kör försiktigt om ni måste åka någonstans!

…och schäfertanten börjar visa tecken på utmattningssyndrom, eller nå’t. 🙂

Som det kontrollfreak hon är så skulle hon ju ha superkoll på mig hela tiden igår och jag satt inte still många minuter under dagen. Igår kväll var hon lite desorienterad och bekymrad eftersom biabädden i vardagsrummet flyttats till förmån för julgranen. Den nya placeringen dög visst inte men till sist ställde vi den mellan våra fotpallar och då somnade hon äntligen. Djupt.

I morse, när jag ställde mig vid spisen (skinka, gröt, chokladtryfflar), såg jag i ögonen på henne: ”inte idag igen, snälla…”.

Som den curlingmatte jag är så flyttade jag då ut en av biabäddarna i köket, inom lagom räckhåll från spisen, så att hon skulle kunna vila och hålla koll samtidigt.

Sinnebilden av nöjd schäfertant. 🙂

Karlsson? Han tar det lugnt och lägger sig i något lugnt, skönt hörn så att han kan sova sin skönhetssömn i fred. Och skulle man råka springa förbi är det bara ibland han öppnar ena ögat och kollar vad man gör. Cool kille. 🙂

För övrigt konstaterar jag att jag nog har ett ganska ”laid-back” förhållande till julen jämfört med en del vänner och bekanta. Jag tar t ex inte semester en vecka innan jul för att vända ut och in på hela hemmet. Det hinner jag göra efter jul om jag vill göra det. Vi/jag ”skrapar på ytan”, dvs det som syns. Resten delar vi upp över året.

Jag gör inte 18 sorters hemlagat julgodis, egen sill, hemmagjord julkorv etc. Det har jag iofs aldrig gjort men i början av min karriär som sambo drabbades jag av någon sorts husmorssyndrom och fick för mig att engelsk fruktkaka var något som hörde julen till. Efter ett antal år insåg jag att större delen ändå åkte i soporna efter ett tag så då la jag ner det. Numera blir det pepparkakor (på hemmagjord deg), chokladtryfflar, risgrynsgröt från grunden, köttbullar, jansson och ugnsbakad skinka. Ja i år blev det visst saffrans- och pepparkaksbiscotti också. Resten finns att köpa och det är jag glad för.

Min hyfsat avslappnade inställning kan jag nog delvis skylla på att vi inte har några barn, men även på att jag inte är uppväxt under sådana förhållanden. Med en mamma som jobbade heltid redan på 60-talet men ändå försökte hålla samma julstandard som alla hemmafruar resulterade det i att hon var gråtfärdig och fullständigt slut på julafton. Så vill vi inte ha det, så vi tar det lite easy. Jul blir det ändå.

Ikväll kör vi traditionsenlig uppesittarkväll med familjen J. Misstänker dock att det inte blir så himla mycket uppesittande eftersom de i morgon rymmer mot betydligt sydligare breddgrader, men lite gröt och skinka ska det iaf bli. 🙂

Men… god jul då, undrar vän av ordning? Återkommer till det. 🙂

…men igår kväll läste jag äntligen ut tredje och sista delen i Hungerspels-trilogin. Puh… vilka böcker?! Har nog aldrig läst något som varit så mentalt påfrestande?

Har t o m, helt emot mina principer, ibland lagt ifrån mig böckerna mitt i för att sticka emellan med en annan bok, eller tre, och hämta andan en stund. Började med den första någon gång i maj, och nu är det slut. Tack och lov.

Välskrivet men ruskigt. Att ens komma på intrigen?

Nåja, nästa projekt blir … Marian Keyes. Förhoppningsvis garanterat befriat från våld och ond bråd död. Känns som om det behövs, som kontrast. Orkar nog inte ens med en traditionell deckare på ett tag nu.

Och om 45 minuter är det jullov – i 11 dagar! Ska bli störtskönt. 🙂

Höll på att glömma; jag vann ju, i Hundsportensinsamlingtillmusikhjälpen-lotteriet! En timmes brukslydnad med min klubb- och träningskompis, tillika farbros Bosses matte. Eftersom hon hoppades på att ingen skulle vilja ”ha” henne så var jag ju bara tvungen att önska henne för ett av mina bidrag och det gav ju utdelning. Jag hade visst några konkurrenter också. Har dock utlovat anstånd med uttagandet av vinsten tills temperatur och väder är av något ”tjänligare” slag, men hon ska få jobba av den där timmen – förr eller senare. 😉

Nu borde jag göra en massa saker, mer eller mindre julrelaterade. Men eftersom jag har svårt för att bestämma mig för exakt var jag ska börja så funderar jag på att gå ut i min lilla lokal och träna terrier. Det verkar väl rationellt?

Idag kom den; julsäcken från Animail som vi vann i fototävlingen förra veckan. Om vi skulle uttrycka det milt så … behöver jag nog inte köpa något julgodis till hundarna? Julklapparna är redan köpta men nu får det väl bli dubbelt upp antar jag?

Det vore ju dessutom himla fiffigt om han förstod att detta var gaget för fotosejouren för ett par veckor sedan och därmed blev något mer positivt inställd till framtida fotomodellande, men jag tvivlar… 🙂

Karlsson ber även att få meddela att det krävdes ett nästan ohundligt mått av självbehärskning, impulskontroll och ordförståelse för att posera för den här bilden, som dessutom skulle tas utan blixt, i ett ganska dåligt befintligt ljus enligt mattes bisarra idéer. Men han gjorde så gott han kunde. 🙂

Den här helgen blev inte riktigt som planerat. En (för?) stor del har gått åt till att följa Hundsportens insamling till Musikhjälpen. En nog så lovvärd uppgift iofs, och rolig. Vilken kraft vi har, och vilka tävlingsmänniskor vi är. 🙂 Det hela utvecklades nämligen till en kamp mellan ett antal ”fotbollshuliganer” (som någon kallade dem) och Hundsportarna, och vi vann!

I skrivande stund är summan nästan svindlande, och det är inte (riktigt) slut än.

Tjejerna som har tagit initiativet till detta har gjort ett fantastiskt jobb, ingen tvekan om det. De har samlat ihop massor av sponsorer som bidrar med vinster till alla givare. En helt sanslös lista med privatträningar, träningstider i inomhushallar, böcker, dvd:er, fårskinn, kläder… you name it.

Idag blev det dessutom extra roligt när vi i Kind BK:s lägergrupp hastigt och lustig bestämde oss för att slänga in ett presentkort på en lägervecka bland de hemliga specialpriserna som offentliggjordes kl 16. 🙂 Vi kommer få jobba lite extra för att finanisera det, men det är det helt klart värt.

Det samlade värdet av alla vinster vågar jag inte ens gissa men helt klart är ju att det påverkat folks givmildhet. Att köpa en ”lott” är ju trots allt mer lockande än att bara skänka bort pengarna, även om pengarna går till ett mycket lovvärt syfte: rent vatten till barnen i slummen.

Syftet med insamlingen har nästan försvunnit lite när tävlingsmomentet, ”vi ska slå huliganerna” 😉 , har tagit över. Helt klart har vi hundsportare en stor portion tävlingsinstinkt. 😉 Men skit samma; huvudsaken är att pengarna kommit in till rätt ställe och det har de uppenbarligen gjort.

Som sagt; vi vann!

Själv vågar jag knappt kolla sms-statistiken i Fånen. Det är väl risk att någon av hundarna hamnar på Blocket när telefonräkningen kommer i januari. 😉 Eller nä, jag tror nog att jag löser det här ändå faktiskt.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på hur mycket pengar det blivit om ALLA hundsportare i Sverige skänkt en enda ynka 50-lapp? Eller om ”bara” de 7825 medlemmarna i Facebook-gruppen för insamlingen skänkt varsin 50-peng? Då hade det blivit 391 250 pengar! Nåja, av oss som varit engagerade har nog de flesta skänkt betydligt mer än 50:-/person så det blev ju väldigt bra ändå. Hundsportare KAN! 🙂

Vi har gjort fantastisk pr för hundsporten och pricken över i var när intiativtagarna fick kliva in i ”buren” på Stortorget i Malmö vid 18.30-tiden ikväll. Vilka tjejer!

Ett flertal gånger har jag också haft tillfälle att begrunda vilket fantastiskt verktyg Facebook är när det handlar om sådant här. Utan FB vet jag inte riktigt hur det skulle ha gått till? Förmodligen hade det inte gått till alls, åtminstone inte med det fantastiska resultatet.

Hussen i familjen har ställt sig lätt frågande till mitt djupa engagemang (de få stunder han varit hemma och vaken samtidigt) och på sätt och vis är jag väl lite förvånad själv. Men kul har det varit, bra blev det, och det är kul att medverka i ett så stort sammanhang där resultatet – trots allt – blir så överväldigande. 😀

Annars då…? Tja, helgen blev som sagt inte riktigt som planerat men jag har hunnit med ett julbord med jobbet i fredags, jag har hunnit göra julköttbullarna och lite saffransbiscotti, jag har testat brandvarnarna (ofrivilligt) två gånger och jo… jag har väl promenerat hundarna några gånger också.

Dessutom gick jag visst och vann en fototävling på Animails FB-sida i fredags med den här bilden.

Vinsten är en ”julsäck” som väl bör levereras innan jul. Tror att några i familjen ser fram emot det. 🙂 Dessutom är lille Lennart nu omslagspojke på deras FB-sida i någon vecka, eller kanske mer…?

En himla bra helg är till ända. En vecka kvar till jullovet. 🙂

Testar lite…

…och det verkar funka alldeles utmärkt att länka från Instagram. 🙂

Minsta sortens babysockar från HM kanske kan förhindra isbildning i tassarna iaf? Borde sitta uppe med hjälp av lite tejp. Den som lever (till i morgon) får se. 🙂