…och schäfertanten börjar visa tecken på utmattningssyndrom, eller nå’t. 🙂
Som det kontrollfreak hon är så skulle hon ju ha superkoll på mig hela tiden igår och jag satt inte still många minuter under dagen. Igår kväll var hon lite desorienterad och bekymrad eftersom biabädden i vardagsrummet flyttats till förmån för julgranen. Den nya placeringen dög visst inte men till sist ställde vi den mellan våra fotpallar och då somnade hon äntligen. Djupt.
I morse, när jag ställde mig vid spisen (skinka, gröt, chokladtryfflar), såg jag i ögonen på henne: ”inte idag igen, snälla…”.
Som den curlingmatte jag är så flyttade jag då ut en av biabäddarna i köket, inom lagom räckhåll från spisen, så att hon skulle kunna vila och hålla koll samtidigt.
Sinnebilden av nöjd schäfertant. 🙂
Karlsson? Han tar det lugnt och lägger sig i något lugnt, skönt hörn så att han kan sova sin skönhetssömn i fred. Och skulle man råka springa förbi är det bara ibland han öppnar ena ögat och kollar vad man gör. Cool kille. 🙂
För övrigt konstaterar jag att jag nog har ett ganska ”laid-back” förhållande till julen jämfört med en del vänner och bekanta. Jag tar t ex inte semester en vecka innan jul för att vända ut och in på hela hemmet. Det hinner jag göra efter jul om jag vill göra det. Vi/jag ”skrapar på ytan”, dvs det som syns. Resten delar vi upp över året.
Jag gör inte 18 sorters hemlagat julgodis, egen sill, hemmagjord julkorv etc. Det har jag iofs aldrig gjort men i början av min karriär som sambo drabbades jag av någon sorts husmorssyndrom och fick för mig att engelsk fruktkaka var något som hörde julen till. Efter ett antal år insåg jag att större delen ändå åkte i soporna efter ett tag så då la jag ner det. Numera blir det pepparkakor (på hemmagjord deg), chokladtryfflar, risgrynsgröt från grunden, köttbullar, jansson och ugnsbakad skinka. Ja i år blev det visst saffrans- och pepparkaksbiscotti också. Resten finns att köpa och det är jag glad för.
Min hyfsat avslappnade inställning kan jag nog delvis skylla på att vi inte har några barn, men även på att jag inte är uppväxt under sådana förhållanden. Med en mamma som jobbade heltid redan på 60-talet men ändå försökte hålla samma julstandard som alla hemmafruar resulterade det i att hon var gråtfärdig och fullständigt slut på julafton. Så vill vi inte ha det, så vi tar det lite easy. Jul blir det ändå.
Ikväll kör vi traditionsenlig uppesittarkväll med familjen J. Misstänker dock att det inte blir så himla mycket uppesittande eftersom de i morgon rymmer mot betydligt sydligare breddgrader, men lite gröt och skinka ska det iaf bli. 🙂
Men… god jul då, undrar vän av ordning? Återkommer till det. 🙂
vallterrier.com 