Miljöträning?

Nu är vintern som absolut sämst. Blankis överallt där det är plogat/skottat och resten av världen här hemma består av ca 2 dm glashal skarsnö med en rejäl isskorpa. Igår kom vi ca 150 meter på grusvägen innan vi vände. Styrningen av Izas bakdel är ju inte riktigt vad den har varit och i det väglaget var skaderisken väldigt påtaglig.

Idag tog vi med oss husse och åkte in till stan och minglade på mellandagsrean istället. Eller i ärlighetens namn minglade vi nog mest på gatorna. I centrum finns det nämligen uppvärmda gator som är kliniskt rena från både snö och is. Ljuvligt.

Skogshundarna kan ju behöva se sig omkring i världen ibland också och de engagerade sig fullt ut i alla nya intryck (=lukter). 🙂

Det som är roligt är att när Iza går på gatorna som en vanlig hund 😉 så slår det nästan aldrig fel – det kommer fram någon och vill diskutera schäfer. Jag kan inte påminna mig att någon varit negativ. Däremot en del som frågat om det verkligen är en schäfer eftersom hon har så rak rygg? Snacka om att ”svenssons” uppfattning om hur en schäfer ser ut är väldigt snedvriden? Men när de fått bekräftat att det verkligen är en schäfer brukar alla konstatera att hon är fin/vacker jämfört med alla ”räkstjärtar”. Mannen vi mötte idag tyckte iofs att hon såg ut som en dingo men i hans värld var det inget negativt, och inte i min heller faktiskt. 😉 Han var också mycket fascinerad över hur vi fått tag på en ”sån”. Jag kunde ju då tala om att de inte alls är så ovanliga, om man bara letar på rätt ställen. 😉

Nåja, vår expedition avlöpte väl och nu har vi två gott snarkande hundar i olika hörn av huset. 🙂