Månad: mars 2012

Idag skulle min pappa ha fyllt 80 år, om han hade fått leva. Nu fick han ju inte det, och jag saknar honom så oerhört mycket även om jag ”vant” mig. Man gör ju det, på något märkligt sätt. Men just idag känns det extra tungt.

När han fyllde 70 firade vi tillsammans i Prag. Ett svinkallt Prag som inte alls bjöd på den förväntade våren men vi hade roligt och trevligt ändå.

När han fyllde 75 var han och A i Rom. Vi hade tyvärr inte möjlighet att följa med men jag minns att pappa var oerhört mallig över att han varit tvungen att visa legitimation/pass för att få gå in för pensionärspris på någon av sevärdheterna. 🙂

Och nu…? Nu kan jag bara hoppas att blomsteraffären jag pratade med igår ordnat vad de lovade och levererat blommor till graven…

Igår var det planerat spår och uppletande på förmiddagen. Jag förberedde allt, stoppade in liten terrier i bilen och hade i princip bara kängpåtagning kvar när det kom ett SMS: ”Inställt”. Orsakerna går jag inte in närmare på här, men konstaterar att det var en mycket förvånad (och ganska nyvaken) liten hund som plockades ut ur bilen igen efter tio minuter. ”Va’? Har vi varit någonstans? Vad har jag missat?” sa han, typ. 🙂

Efter diverse turer blev det hela uppskjutet till eftermiddagen och jag hann då med diverse ärenden i stan på förmiddagen istället. Man kan konstatera att det hade varit billigare med spårträning…

Jag fick ett spår lagt åt mig, eller rättare sagt åt Karlsson. Instruktionerna var: upptag, ca 15 meter från påsläppspunkt samt ett ”tävlingsspår”. Dvs inga extra konstigheter utan ”normala” vinklar och ”normalt” med pinnar. Inte nödvändigtvis full tävlingslängd. Under tiden det, och de andra spåren, låg till sig slappade vi i solen en stund men skärpte sedan till oss och vallade en uppletanderuta, eller snarare ca 15 meter bred korridor, bland gamla torra fjolårslöv.

Eftersom vi endast kört uppletande en eller möjligen två gånger sedan sista tävlingen i september kändes det som om det vore bra att friska upp minnet på den lilla hunden. Dvs minnet av konkurrensövningarna. Cvick, som skulle laddas inför tävling idag, ställde upp ca 15 meter bakom baslinjen med sin matte medan jag förberedde Karlsson. Sen vände jag K mot Cvick och frågade: ”ser du mallen?”. ”Ja fy fan, jag ser mallen” sa Karlsson, tror jag. 🙂 (Att Cvick är en schäfer spelade ingen som helst roll. ALLA hundar som kan tänkas ta uppletandeföremål från Karlsson är mallar. Ganska praktiskt eftersom det alltid finns andra hundar i närheten av uppletandet på tävling, men ganska sällan äkta mallar. 🙂 ) Jag vände honom sen i färdriktningen och kommenderade ”leta”. Oj vilken fart det blev på de små terrierbenen! Uppenbarligen har han en glasklar minnesbild av vad som  händer om man inte sköter sig i uppletanderutan. Fyra föremål (av åtta) bärgades i snabb takt. En gång var han borta ganska länge och han kan ha ägnat sig åt att byta föremål (åtta föremål på 15×50 meter blir ju ganska … tätt) men han var utom synhåll så jag vet inte säkert.

Därefter fick Cvick hämta ett föremål när Karlsson, tämtligen upprörd, tittade på och sen var Cvicks matte nöjd. K fick därför chans att hämta in resten. Två föremål fick han ta in men sen fick det räcka. Vi kan konstatera att det inte är något större fel på minnet i alla fall, och inte på tempot varken ut eller in heller. 🙂

Förklädd malle enligt Karlsson (och matte). Här har Cvick dock lämnat uppletanderutan.

Sen var det spårdags. Jag ville inte ha spårläggaren (S) med utan ville att vi skulle lösa det på egen hand. Har man spårläggaren med är det så himla lätt att man börjar fråga om det strular.

Ett ganska förvirrat upptag med lite bakspår (jag visste inte ens vilket håll spåret gick åt) men han vände självmant och kom iväg åt rätt håll och sen … sen var han jätteduktig! 🙂 Bra tempo, korrigerade sig själv snabbt vi tappt och bärgade alla pinnarna (5 + slut). Och … vi lekte med pinnarna också! På slutet var han nog lite trött för då var inte kampandet så intressant, men det känns ändå som en bra grej att vi äntligen fått igång leken. Dock är det lite annat upplägg än det vi försökte med på lägret i somras. Nu får han först godis, som vanligt, och sen leker vi, och då gör han det glatt och intensivt.

På det hela taget blev det en mycket lyckad eftermiddag och jag hade en rätt nöjd hund resten av kvällen. Så nöjd att han tillbringade ett par timmar med att försöka välta mig ur sängen när vi gick och la oss. 🙂

Idag har det varit mest fokus på att köra det gamla vardagsrummet, och en massa andra sopor, till återvinningscentralen. It’s a dirty work… 😦 Skönt att det är gjort i alla fall även om jag kunde ha tänkt mig rätt många roligare sysselsättningar i det fina vädret.

Konstaterade igår att jag nog håller på att slå något slags rekord i att snabbt efter klubbyte bli insyltad i den idéella verksamheten? Det blev lite mycket på en gång, men det ska väl lugna ner sig en aning snart. Hur som helst  känns det kul att vara igång igen.

Tittar jag i almanackan så hittar jag någon (än så länge) obokad helg i maj men annars är det väl i höjd med semestern typ. Efter en lugn vinter när man varvat ner rejält känns det lite övermäktigt men det mesta är självförvållat så jag ska väl inte klaga. 🙂

Årets första pm sitter monterat på kylskåpet och jag har ytterligare några lotter i sbk-lotteriet som det inte har varit dragning på än så det kan bli någon mer ledig helg om vi drar nitlotter där. Eller om vi är riktigt duktiga i säsongspremiären?

I tisdags körde vi lydnad igen och det gick ok. Det bästa var att jag kom ihåg att köra antistartskalls-träning på apporteringar och hopp. Dvs kasta/lägga ut apport eller ställa upp framför hindret, gå därifrån och göra något helt annat en stund innan han fick apportera/hoppa. Där och då kändes det som om det hade effekt men vad som händer i förlängningen återstår att se. Skulle behöva köra det med tävlingsledare och under mer tävlingsmässiga former för att få någon riktig aning…

Våren ramlar på i en faslig fart och det är ju inte utan att jag undrar hur vi ska få betala för detta? Genom en blöt och kall sommar kanske? Nåja, bäst att ta vara på det fina vädret som är i den mån man hinner.

Inte så mycket ”vår” kanske, men vackert ändå.
Snart är det blommor och blad på syrénbusken – också.

För många år sedan planterade jag krokusar i någon rabatt.
Där växer det inga idag men däremot poppar de upp ur gräsmattan, i spridda skurar. 🙂

Vissa är riktigt duktiga på att hitta solfläckarna. 🙂

Söndagsblogg igen, modell … uppsamlingsblogg? Tycker inte om det, men har inte hunnit/orkat i veckan.

I tisdags blev det lydnad på Elfsborgs BK. Körde igenom högremomenten och … det gick i stort sett lysande?! Tar man med i beräkningen hur mycket (läs: litet) vi tränat i vinter så var jag faktiskt grymt imponerad. Inget som ens var i närheten av en nolla ens på första försöket. Helt OK fritt följ, skitsnyggt ställande på regelmässig inkallning (50 meter), prydliga framåtsändanden,  bra kryp, bra skall, snygg apportering (med startskall vilket iofs inte var önskvärt) och fint hopp. Skärpte ihop mig så pass att jag inte nötte på det han verkligen gjorde bra; dvs det mesta. Var det bra så fick det räcka med en gång. Framåtsändandet körde jag dock några gånger för att han skulle komma över den första ivern. Nu ska man dock ta med i beräkningen att vi var i stort sett ensamma på plan och det fanns inget som ens avlägset påminde om tävlingsfunktionärer eller kommendering… Platsliggning med skott hann vi också med. Dock gick jag inte och gömde mig eftersom det var första gången på säsongen. Vi körde även några lydnadsklass III-moment och där krävs det nog en hel del avrostning. Undrar om det funkar med 5-56?

I onsdags bestämde jag mig för att traska iväg på djävulsrundan i det vackra vädret. När vi trasslat oss över den svåra biten (där skogsmaskinerna kört sönder vägen) med benen i behåll var det en illvillig stenjä*el som gömde sig under fjolårsgräset och framkallade någon sorts saltomortal som slutade på mitt högra knä. Det kändes dock inte som om det hände något särskilt utan jag traskade de resterande tre kilometrarna hem utan några som helst problem. Men så på kvällen började det göra ont som f*n. Strålade från knävecket och både uppåt och nedåt i benet. 😦 På torsdagen kunde jag knappt gå. Trappor var inte att tänka på på jobbet, och jag kunde knappt åka hiss! Den lilla ”studsen” som blir när hissen stannar gjorde så ont att jag stod på ett ben och höll mig i väggen… Jag meddelade sökgänget att jag nog inte ens skulle tänka tanken på sök nu i helgen… Men så på kvällen började det ge med sig. Det utkristalliserade sig till vadmuskeln och muskelfästet i överkant, och gjorde fortfarande lite ont på fredagen men jag kunde gå utan att halta. Igår kändes nästan ingenting och idag har jag tränat sök?! Jag är ju inte direkt bortskämd med att skador som känns så allvarliga läker så fort men jag tänker inte ifrågasätta något utan gillar läget väldigt mycket istället.

Som sagt; idag stod det sökträning på schemat och så fick det alltså bli. Vi bestämde oss för att försöka bygga ihop hittaövningarna och markeringsövningarna. Figgar på fullt djup, men jag gick med en bit ut från stigen innan jag skickade. Karlsson hade inga problem att hitta figgarna (utom den sista) men ramlade tyvärr tillbaks i det skumma beteendet han haft någon gång förut – att lägga sig och tugga på lösrullen?! Han går in i någon form av trans och stänger öronen… 😦 Det blev alltså en del tjafs om det, men i övrigt skötte han sig rätt bra. Inga problem med de lösa påvisen, och hyfsat snygga skick (utom det sista som sagt). Efter påvisen hade han bra drag tillbaks mot stigen för att få springa ut på andra sidan. Han var oftast rätt snabb på att ta rullen och la inte så mycket energi på att hångla upp figuranterna och leta efter pipar som han gjort tidigare, men…? Nåja, vi har en plan inför nästa tillfälle men tyvärr lär det dröja länge tills dess. Nu är det tävlingar till höger och vänster för en del av (det lilla) gänget ett tag framöver så gud vet när vi får till någon träning nästa gång? Vi skulle ju behöva träna detta minst en gång i veckan ett tag framöver för att han inte ska hinna glömma för mycket… men det lär bli lite att börja om på noll nästa gång, tyvärr.

I övrigt har veckan ägnats åt traumatiskt skruvande i vardagsrumsväggar vilket medfört att vi nu t ex har gardinstänger som det hänger gardiner på. Idag kom det upp ett par hyllor på en vägg. Nu är det väl i princip bara tavlorna som ska upp och sen kan man nog betrakta det som ganska färdigt. Tror jag… Har dock viss tavelångest. Vad ska upp, och var? Misstänker att jag och husse inte kommer vara helt överens på någon av de två punkterna.

Fotograferande är inget vi lagt så mycket energi på i veckan så det får bli en nästansovandeterrier-bild igen. Han försöker förgäves hitta något bra sätt att sova på soffryggen men det går … sådär. 🙂

Eftersom det inte blev något sök den här helgen (pga träningskamrater med förhinder) så fick det bli spår. Än en gång konstaterade jag att spåret har sina fördelar… För söket krävs det en massa andra människor, eller åtminstone tre till, men spåra kan vi göra alldeles på egen hand när andan faller på. Och bor man som vi gör så kan man (än så länge) gå ut och lägga spåret och sen gå hem och halshugga några pelargoner eller göra något annat konstruktivt medan spåret ligger till sig. 🙂

Spåret, som man ser till höger, blev ungefär en kilometer enligt gps:en i telefonen. När jag la spåret och kom ut till vägen som syns i överkant på bilden mötte jag grannen som var ute och rastade sin vilda valp – lös. Och skulle passera genom hela området där första delen av spåret gick. Spännande! Eftersom grannen inte har en aning om vad spår är, och sannolikt inte hade något koppel så var det inte ens idé att försöka förklara och be honom koppla. Kunde ju ha varit lite skönt, åtminstone så här i början av säsongen, att veta ungefär var förledningarna var (=på stigen) men jag insåg att vi fick ta det som det blev.

Karlsson skötte sig i det stora hela kanonfint! En liten snurr på upptaget men sen rakt ut (ca 20 meter) och plockade spåret. Tyvärr åt fel håll, men man kan kalla det en lång analys om man är snäll. 😉 Efter liiite, liiite broms i linan insåg han att han analyserat klart och vände.

Förra gången var ju intresset för pinnarna ganska måttligt men den här gången högg han som en kobra. Den första pinnen hoppade han nästan upp i famnen på mig med! En pinne missade han, men det var när vi irrade runt lite för att reda ut vilket spår som tillhörde grannvalpen och vilket som var mattes, så det må vara honom förlåtet.

När vi kom ut på grusvägen, som spåret gick på en liten bit, inte över som det ser ut på kartan, så spårade han faktiskt, och vek ner klockrent i skogen där jag hade gått. Sen blev det lugnare med förledningarna och han spårade jättefint och koncentrerat men ändå med bra fart. Vid den sista apporten före slutet provade jag att kampa med honom eftersom han såg supertaggad ut och se på f*n… han kampade som en liten iller (eller stor iller?) och t o m morrade när jag försökte ta pinnen?! Ett mycket gott tecken efter sommaren fiaskoartade lekförsök. 🙂 Han tappade inte heller koncentrationen utan fortsatte utan minsta tvekan i spåret när vi lekt färdigt.

Sista biten fram till slutapporten gick ut på åkern med mycket kort (välavbetat) fjolårsgräs och det var kul att se hur han ändrade spårbeteende. Farten gick ner och koncentrationen ökade påtagligt men det var inga tveksamheter utan han spårade fram till slutapporten. Och lekten och kampade med matte igen?!

Nu är frågan … vad gör vi nu? ”Don’t fix it if it ain’t broken” var det någon som sa så vi kanske inte ska spåra mer nu innan det är dags att tävla? 😉 Nåja, någon gång till får vi kanske prova.

I övrigt gick gårdagen åt till att bl a nacka pelargoner. Förut har jag ju fegat med de som varit hyfsat fräscha, vilket resulterat i glesa, rangliga och skrangliga pellisar. Nu högg jag ner samtliga jäms med fotknölarna. Man ska vara hård mot de hårda har jag hört. 😉 Förra året gjorde jag så med ett par vrak, men inte förrän i juni. De blev klart finast av alla men kom tyvärr inte igång med blomningen förrän ungefär när det var dags att ställa in dem för vinterförvaring. Vi får väl se hur det går i år men jag har faktiskt gott hopp om de flesta.

Tävlingssekreterarmöte angående nya systemen för att hantera tävlingar blev det på eftermiddagen. Man kan väl uttrycka det som att … allt är inte glasklart. Men förhoppningsvis blir det det, så småningom… Det blir nog bra när det blir klart, hoppas jag. Det mest spännande är att jag är först ut att prova det skarpt på klubben i samband med tävling 1/4. Håll gärna en tumme eller två den dagen, samt före och efter.

Efter jobbet idag drog jag iväg till en elektronikfirma som har konkursutförsäljning. Tyvärr, för det är/var nästan det enda företaget där det fanns riktig kunskap och man kunde få hjälp om man behövde, men naturligtvis klarade de inte konkurrensen från de stora kedjorna. Hur som helst var jag på jakt efter en ny musikmaskin till vardagsrummet eftersom den gamla lösningen var just gammal, och dåligt fungerande. Och nu tror jag att jag är lite kär?

Den är liten. Den är söt. Den är snygg. Den låter bra. OCH DEN HAR BARA EN SLADD! En sladd! Ta in det om ni kan. Jag som hatar sladdar är grymt förtjust. 🙂 Radio och iPhonedocka fyller våra behov mer än väl med tanke på hur mycket (=lite) vi kommer använda den. Att det var 40% rabatt gjorde ju inte saken sämre direkt. Jag är sjukt nöjd! Placeringen i fönstret är dock högst provisorisk. 🙂

Nu fattas det bara gardiner (som är köpta) och tavlor sen kan man nog säga att det nya vardagsrummet är klart. Båda sakerna är dock ungefär lika ångestfyllda eftersom det krävs att man gör åverkan på de nya fina väggarna och då gäller det att vara säker på hur man vill ha det. Vi får väl se om jag blir säker någon gång?

Att dagen dessutom bjudit på fantastiskt vårväder var liksom bara pricken över i. Tyvärr har jag ju jobbat på jobbet idag men jag hoppas på en repris i morgon för då ska det bli lydnadsträning på kvällen. 🙂

När husse fick biljetter till Ljust & Fräscht i julklapp började han drömma om en hotallnatt i Göteborg i samband med detta. Ett rätt klent surrogat för svågerns två veckor i Thailand över jul och nyår, men bättre än inget, typ…

Igår var det dags och hotellrum var bokat på Gothia Towers, runt hörnet från Scandinavium där showen gick.

Vi åkte ner på eftermiddagen och började med ett snabbt shoppingvarv i stan. När jag kryssade fram som en målsökande missil framgick det rätt tydligt vem man egentligen är. 😉 Jag (vi, men husse följde liksom bara med, och väntade utanför…) började på Naturkompaniet där jag införskaffade ett vattentätt fodral till iPhonen eftersom det gamla uppenbarligen flyttat hemifrån. Bra att ha vid blöta hundpromenader. Det blev också en trebent, ihopfällbar pall med teleskop-ben. Bra att ha för kortare sittningar i skogen och t ex på bruks-SM när man vill sitta en liten stund. Sen travade vi vidare till Designtorget där jag shoppade loss på en matlåda med inbyggd kylklamp i locket. Bra att ha till hundgodis varma sommardagar…

Idag gick turen till IKEA där det köptes ett litet sidobord att ha mellan fåtöljerna, några glas och en dörrmatta (ibland kan jag bete mig som en vanlig människa!) och avslutningsvis Biltema där det blev en stolryggsäck till lydnadsprylarna samt en mer hundvänlig husvagnstrappa… Nämnde jag att jag har hund(ar)? 🙂

Resten av kvällen ägnade vi bl a åt att åka hiss på Gothia, i ca 20 minuter, mellan entréplan och våning 23. Hisskrället vägrade släppa av oss där vi skulle bo, på plan 21. Vi provade för säkerhets skull två olika hissar innan vi gav upp och fick nyckelkortet omkodat, blev avsläppta på rätt våning och kunde slappa på rummet en liten stund. Våning 21 innebär ju en rätt spektakulär utsikt för övrigt, och man bör inte ha anlag för svindel antar jag?

Och är man på Gothia ska man tydligen äta deras berömda räksmörgås så det gjorde vi lydigt innan vi knallade tre minuter till Scandinavium.

Showen handlar ju om jakten på det perfekta hemmet, som i sin tur ska leda till det perfekta livet – på ett ungefär. Showen hann inte ens börja innan jag kände mig träffad. Det räckte liksom med scendekoren…

Say no more… 😉

Många goa skratt blev det i alla fall och jag tror husse var mer än nöjd med julklappen.

Idag blev det en helt fantastiskt lyxig hotellfrukost innan den ovan beskrivna, och snabbt avklarade, shoppingturen. Sen fick det räcka med Göteborg för lantisarna och vid lunchtid åkte vi hemåt och samlade ihop hundarna som varit utarrenderade på olika håll. Och som vanligt konstaterar jag; borta bra men hemma bäst!

Den där vintern som man, om man var optimist, trodde att vi var av med har fått ett tragiskt och fullständigt onödigt återfall. Snödjupet närmar sig decimetern, and still snowing… 😦 Inte särskilt otippat i och för sig. Jag menar.. jag har upplevt halvmetersåterfall i april (hittar tyvärr inte fotot på trädgårdsmöblerna draperade i halvmeterdjup snö) så vad är väl då en decimeter? Om väderleksprognosen stämmer lika bra för morgondagen som den gjorde för inatt, och idag, så lär den dock inte bli långvarig.

För övrigt undrar jag vad F*N WordPress gjort med användargränssnittet?! Helt skruvat och jättekonstigt… 😦

För att muntra upp oss lite kör vi en sommarbild till dagens inlägg.

(Hittade tillbaka till det ordinarie gränssnittet efter att jag postat inlägget, men undrar fortfarande var jag hamnade i första läget? Scary…)

Äntligen kom jag ihåg att både ta med mig dvärgkameran och att ta upp  upp den ur fickan när vi tränade sök idag! Förvisso bara fyra gånger (upp ur fickan alltså), men man får vara glad för det lilla. 🙂

Träningen var för vår del ömsom vin – ömsom vatten. Första skicket, med figge på fullt djup, gick kanonfint och jag tänkte – YES! Det borde jag aldrig ha gjort, för sen var det mest strul med hittaövningarna…Men vi hade iaf tur med vädret. 😉

På markeringsövningarna i slutet kändes det dock betydligt bättre. Jag har ju, sedan förra passet, omprövat mitt beslut att inte använda godis i söket. Med tanke på hur ofokuserad han varit hos figgarna, där han haft fullt upp med att hångla upp dem och leta efter piparna istället för lösrullen, bestämde jag mig för att lösrulle in till matte skulle belönas med godis, och se jag tror att vi kan vara något på spåret (?) där. 🙂 I hela hans övriga liv så har ju levererad sak hos matte (uppletandeföremål, apportbockar, leksaker whatever…) inneburit godis under inlärningsfasen, så varför inte här? Och det kändes faktiskt riktigt bra! Så bra att träningskompisarna på slutet började fundera på om det inte var dags att försöka baka ihop hittaövningarna med markeringarna?! Nåja, vi får se vad som händer. Jag försöker fortfarande hålla en låg profil och inte tänka för mycket. 😉 Eller tänker gör jag förstås, så att det osar bränt mellan varven, men vad vi ska göra i slutändan lämnar jag över till de mer begåvade (i sökbranschen) att bestämma. 😀

Anna och Grappa efter avslutat pass. (Observera svansgreppet… 🙂 )

Mållan & Cvick.

Rosa eller grön? Rosa eller grön? Jag förstår inte hur jag lyckats få till en bild där
han inte har ett fast grepp i någon av piparna för det handlar verkligen om mikrodels sekunder?!

Påvis hos Anna. Här körde han fastgreppsprincipen igen. Så fast att den gula pipen
numera är två… ickepipar. Men det måste väl vara figuranternas fel att de går sönder? 😉

Ett nytt gäng pipar av den här modellen är nu beställda eftersom lagret börjar tryta.

Kvällen igår ägnades åt att ”möblera” bokhyllan. Kul! Var rätt glad att grovjobbet med sortering författarvis gjordes när jag packade ner böckerna. Nu är de möblerade efter ett system som troligen skulle få vilken bibliotekare som helst att gråta blod, men jag hittar i alla fall. Tror jag? Vardagsrummet kändes genast mer hemtrevligt och bebott. Utan böcker känner jag mig liksom inte hemma.

Nu ska jag försöka uppbåda lite ny energi inför kvällens övningar. Mat och öl på lokal och sedan Killer Queen på Åhaga. 🙂

När trollmor har lagt de 11 små trollen och bundit fast dem i svansen…

De som inte minns den klassiska vaggvisan kan kolla här (ganska impad av att jag hittade en version med en hundvalp?!):

Nåja, några 11 troll har jag ju inte, och inte band jag fast dem i svansen heller, men jag kunde konstatera att mina gardinsurrogat som införskaffades förra veckan föll i god jord när de presenterades för de två trollen i vardagsrummet igår kväll. En grå puffkudde till det stora trollet och en supermjuk fleece(plysch?)pläd till det lilla trollet. Vad ska man egentligen med gardiner till? 😉

För övrigt går det sakta framåt. Det mesta av möblerna är på plats men vi är inte riktigt överens om möbleringen än – jag och Karlsson alltså. 🙂 Ja inte jag och jag heller. Eller jag och husse. Husse är dock den som har minst synpunkter. 🙂

Att ställa soffan kloss intill elementet tycker varken jag eller husse är någon bra idé. Terriern tycker den är alldeles lysande. Både utsikt och värme – kan det bli bättre? Den här varianten anser han vara mindre lyckad, men han blev ju lång i alla fall… 🙂 Hur han hade tänkt ta sig därifrån förtäljer inte historien eftersom curlingmatte räddade honom. Och flyttade soffan lite närmare det åtråvärda fönstret. 🙂

Mer inredningsblogg än så här blir det inte idag. Det är många saker som fattas än så länge men nu tar vi det lite pö om pö. Det mest väsentliga är på plats (inklusive de nya fåtöljerna som är supersköna) och jag har till och med provplacerat några böcker i nya bokhyllan. Vi får väl se om jag får loss dem i morgon eller om färgen behöver mer tid på sig för att bli genomtorr?