Det går bra nu!

Eftersom det inte blev något sök den här helgen (pga träningskamrater med förhinder) så fick det bli spår. Än en gång konstaterade jag att spåret har sina fördelar… För söket krävs det en massa andra människor, eller åtminstone tre till, men spåra kan vi göra alldeles på egen hand när andan faller på. Och bor man som vi gör så kan man (än så länge) gå ut och lägga spåret och sen gå hem och halshugga några pelargoner eller göra något annat konstruktivt medan spåret ligger till sig. 🙂

Spåret, som man ser till höger, blev ungefär en kilometer enligt gps:en i telefonen. När jag la spåret och kom ut till vägen som syns i överkant på bilden mötte jag grannen som var ute och rastade sin vilda valp – lös. Och skulle passera genom hela området där första delen av spåret gick. Spännande! Eftersom grannen inte har en aning om vad spår är, och sannolikt inte hade något koppel så var det inte ens idé att försöka förklara och be honom koppla. Kunde ju ha varit lite skönt, åtminstone så här i början av säsongen, att veta ungefär var förledningarna var (=på stigen) men jag insåg att vi fick ta det som det blev.

Karlsson skötte sig i det stora hela kanonfint! En liten snurr på upptaget men sen rakt ut (ca 20 meter) och plockade spåret. Tyvärr åt fel håll, men man kan kalla det en lång analys om man är snäll. 😉 Efter liiite, liiite broms i linan insåg han att han analyserat klart och vände.

Förra gången var ju intresset för pinnarna ganska måttligt men den här gången högg han som en kobra. Den första pinnen hoppade han nästan upp i famnen på mig med! En pinne missade han, men det var när vi irrade runt lite för att reda ut vilket spår som tillhörde grannvalpen och vilket som var mattes, så det må vara honom förlåtet.

När vi kom ut på grusvägen, som spåret gick på en liten bit, inte över som det ser ut på kartan, så spårade han faktiskt, och vek ner klockrent i skogen där jag hade gått. Sen blev det lugnare med förledningarna och han spårade jättefint och koncentrerat men ändå med bra fart. Vid den sista apporten före slutet provade jag att kampa med honom eftersom han såg supertaggad ut och se på f*n… han kampade som en liten iller (eller stor iller?) och t o m morrade när jag försökte ta pinnen?! Ett mycket gott tecken efter sommaren fiaskoartade lekförsök. 🙂 Han tappade inte heller koncentrationen utan fortsatte utan minsta tvekan i spåret när vi lekt färdigt.

Sista biten fram till slutapporten gick ut på åkern med mycket kort (välavbetat) fjolårsgräs och det var kul att se hur han ändrade spårbeteende. Farten gick ner och koncentrationen ökade påtagligt men det var inga tveksamheter utan han spårade fram till slutapporten. Och lekten och kampade med matte igen?!

Nu är frågan … vad gör vi nu? ”Don’t fix it if it ain’t broken” var det någon som sa så vi kanske inte ska spåra mer nu innan det är dags att tävla? 😉 Nåja, någon gång till får vi kanske prova.

I övrigt gick gårdagen åt till att bl a nacka pelargoner. Förut har jag ju fegat med de som varit hyfsat fräscha, vilket resulterat i glesa, rangliga och skrangliga pellisar. Nu högg jag ner samtliga jäms med fotknölarna. Man ska vara hård mot de hårda har jag hört. 😉 Förra året gjorde jag så med ett par vrak, men inte förrän i juni. De blev klart finast av alla men kom tyvärr inte igång med blomningen förrän ungefär när det var dags att ställa in dem för vinterförvaring. Vi får väl se hur det går i år men jag har faktiskt gott hopp om de flesta.

Tävlingssekreterarmöte angående nya systemen för att hantera tävlingar blev det på eftermiddagen. Man kan väl uttrycka det som att … allt är inte glasklart. Men förhoppningsvis blir det det, så småningom… Det blir nog bra när det blir klart, hoppas jag. Det mest spännande är att jag är först ut att prova det skarpt på klubben i samband med tävling 1/4. Håll gärna en tumme eller två den dagen, samt före och efter.

Efter jobbet idag drog jag iväg till en elektronikfirma som har konkursutförsäljning. Tyvärr, för det är/var nästan det enda företaget där det fanns riktig kunskap och man kunde få hjälp om man behövde, men naturligtvis klarade de inte konkurrensen från de stora kedjorna. Hur som helst var jag på jakt efter en ny musikmaskin till vardagsrummet eftersom den gamla lösningen var just gammal, och dåligt fungerande. Och nu tror jag att jag är lite kär?

Den är liten. Den är söt. Den är snygg. Den låter bra. OCH DEN HAR BARA EN SLADD! En sladd! Ta in det om ni kan. Jag som hatar sladdar är grymt förtjust. 🙂 Radio och iPhonedocka fyller våra behov mer än väl med tanke på hur mycket (=lite) vi kommer använda den. Att det var 40% rabatt gjorde ju inte saken sämre direkt. Jag är sjukt nöjd! Placeringen i fönstret är dock högst provisorisk. 🙂

Nu fattas det bara gardiner (som är köpta) och tavlor sen kan man nog säga att det nya vardagsrummet är klart. Båda sakerna är dock ungefär lika ångestfyllda eftersom det krävs att man gör åverkan på de nya fina väggarna och då gäller det att vara säker på hur man vill ha det. Vi får väl se om jag blir säker någon gång?

Att dagen dessutom bjudit på fantastiskt vårväder var liksom bara pricken över i. Tyvärr har jag ju jobbat på jobbet idag men jag hoppas på en repris i morgon för då ska det bli lydnadsträning på kvällen. 🙂