Idag skulle min pappa ha fyllt 80 år, om han hade fått leva. Nu fick han ju inte det, och jag saknar honom så oerhört mycket även om jag ”vant” mig. Man gör ju det, på något märkligt sätt. Men just idag känns det extra tungt.
När han fyllde 70 firade vi tillsammans i Prag. Ett svinkallt Prag som inte alls bjöd på den förväntade våren men vi hade roligt och trevligt ändå.
När han fyllde 75 var han och A i Rom. Vi hade tyvärr inte möjlighet att följa med men jag minns att pappa var oerhört mallig över att han varit tvungen att visa legitimation/pass för att få gå in för pensionärspris på någon av sevärdheterna. 🙂
Och nu…? Nu kan jag bara hoppas att blomsteraffären jag pratade med igår ordnat vad de lovade och levererat blommor till graven…
vallterrier.com 
Jo man vänjer sig på något konstigt vis, men så kommer de dagarna där de fattas…… Som födelsedagar, eller händelser som man vill dela med någon som kan känna samma glädje el sorg vad det beträffar, som man själv gör.
Kram Lotta!
Tänker på dig! Det är konstigt hur det är, sorgen och saknaden finns nog alltid kvar men man lär sig att leva med det. Kram!
Förstår att du känner det jobbigt idag. Men du har många fina minnen av din fine pappa. Ja han såg inte ut att vara i den åldern han var när vi träffade honom. Kram
Kram!