Igår eftermiddag fick jag ett viktigt telefonsamtal. Ett telefonsamtal som jag höll på att missa för att jag spelade den här på högsta volym i bilen.

Jag är just nu lite (läs: mycket) enkelspårig när jag själv får välja musik… Men nu spårade vi visst ur? Åter till kärnfrågan.

Telefonsamtalet var från Herrljunga BK, och de (läs: hon) meddelade mig att jag är välkommen till deras högre spår på söndag.

– TACK! Jag kommer! sa jag.

Igår kväll, vid 22-tiden, som en blixt från klar himmel, slogs jag av insikten att det lilla trollet inte legat plats i grupp sedan lydnadstävlingen i Varberg för två månader sedan, och inte plats med skott sedan tävlingen i Gislaved i slutet av maj… Hopps…!

I våras mottogs ju första skottet efter vintervilan med en viss … förvåning. Denna förvåning gjorde att han ställde sig upp i givakt, och DET är ju inget man vill uppleva på tävling. När han friskat upp minnet låg han utan problem. Ingen rädsla alltså, bara förvåning.

För att undvika eventuell förvåning vidtog i morse ett febrilt sms:ande med S. Slutsats: kl 17 ska vi befinna oss på Kinds BK för lite lagom skottlossning.

Strax därefter insåg jag att; jag har ingen bil! Den är på service. I eftermiddag får det alltså bli ett tidigt jobbavslut och en lång promenad till verkstaden… Det ska nog lösa sig det här. 🙂 Huruvida det löser sig på söndag är en senare fråga?