När jag var liten, typ 10-15 år, trodde jag att man skulle ändra musiksmak när man blev äldre. Någonstans vid 25 skulle man övergå till att enbart gilla dansbandsmusik. Vid 35 borde det vara dragspel som gällde, och sen… Ja längre än så kom jag nog inte i mina funderingar. Kunde man verkligen bli äldre än 35? Och vad skulle finnas kvar efter 50 liksom? Dragspel var ju redan avverkat.
Nu blev det ju inte riktig så… tack och lov!
För tillfället (och tillfället har varit rätt långt nu) är det The Ark som gäller. Det började någonstans i höjd med 2007 när The Worrying Kind vann melodifestivalen. Visst hade jag hört låtar på radion tidigare. Låtar som varit bra, typ; Calleth You, Commeth I, It takes a fool to remain sane, etc. men ändå inte reflekterat så mycket över dem, och definitivt inte köpt några skivor. 2007 kom CD:n Prayer for the weekend. Den inhandlades och spelades nästan sönder. Den var fylld av potentiella hitlåtar. Min idoldyrkan (?!) tog fart på allvar i våras när jag åkte upp till Årets Border och oavbrutet spelade deras senaste, och sista, CD i bilen. Samlingsskivan Arkeology är helt outstanding (och perfekt att sjunga med i när man börjar tröttna på bilkörningen)! Försökte byta till något annat men bytte raskt tillbaks. Och efter konserten förra veckan har det eskalerat. Jag knarkar Salo & Co på Spotify, i bilen, på Youtube, i SR:s arkiv och på SVT Play… De bara växer och växer.
Och nu ska de lägga av?! Vafalls? Så kan de ju inte göra! Men å andra sidan är det inte så förvånande. Att lägga av när man är på topp är så typiskt Ola Salo på något vis. Och förmodligen väldigt klokt. Men tråkigt… Sååå tråkigt! 😦
För tillfället är det den här låten som ligger allra högst på min topplista:
Den ”upptäckte” jag nog egentligen inte förrän på Liseberg förra veckan, trots att den är med på senaste (och sista) skivan.
Men nu undrar man ju; hur ska äldrevården underhålla oss när vi hamnar på ”hemmet”? Där mamma bor sedan i somras bjuds det bl a på Rättviks spelmanslag och Arne Qvick, med Rosen. (För just nu idag, så köhöpte jag en liten ros i en blomsteraffär… Ni vet? Den finns på youtube, men länken funkar inte.) Det lär ju inte vara så populärt när det är dags för min generation. Kan man hoppas på att The Ark återförenas och gör comeback på ålderdomshemmen? Mando Diao kanske också kunde funka? Eller…? Ja gud vet… men låt mig slippa dragspel och Arne Qvick. Det sistnämnda lär väl iofs lösa sig med automatik…
Undrar om fotbollen är slut snart så man vågar gå en trappa ned?
Jag tycker iofs att Rosén är rätt så trevlig, men så är jag ju äldre än 35 också.
Det där är en rätt intressant fundering…!